I skogen med barn och barnbarn

Klämdag. 

Vilken bra grej.

Vi har inget jobb. Ingen träning. Ingen match.

Tusen borden, men inga måsten. 

Så vi passade på att hämta barnbarnet och åka till skogen.

Porlande bäck, sprakande brasa, korvgrillning och pinnbröd.

Barnen byggde koja och hittade ett hål under ett träd. Någons bo kanske? Jag trodde helt klart på en tomte. Barnbarnet fann det mer troligt att det var Spiderman…

Liljekonvaljer i knopp och gott om blommor på blåbärsriset.

Väl hemma lektes det en stund inne innan två satte igång ett chokladbollsbak. 

Bara en åt sin chokladboll till efterföljande fika. Den andra höll på att somna vid bordet ❤️

En fredag. En klämdag. I maj.

Livet!

Kristi himmelfärd

Regn, hagel och sol. Rejäla nordanvindar. Sex grader som så småningom steg till elva.

Ett barn har spelat fotbollsmatch av det ojämnare slaget. En match som de vann med så många mål att jag till slut hoppades att motståndarlaget skulle lyckas peta in i alla fall en boll.

När vi kom hem satt det andra barnet och sydde sig en väska till sin powerbank. 

Ganska otippat och rätt kreativt. 

Om vi har tänkt på Jesus färd till himlen? Nä, det kan jag inte påstå. Men jag hörde kyrkklockorna klockan elva i förmiddags när vi satt i regnet och hejade.

 

Skor till aktiva barn

 ”Jo, de här ska vara bra, men de håller ju inte för att spela fotboll i.” Sa expediten på Intersport. 

Lillebrors senaste skor höll i två veckor. Två! Och nej, det är inget att byta -de har uppenbarligen utsatts för mer slitage än de är tillverkade för.

Nu var vi alltså på Intersport för att köpa ett par bättre. Och jag frågade efter just det. Skor som barn kan leka i. Skor som håller för att spela fotboll och innebandy på rasten. Som man kan springa med över stock och sten i skogen och som man kan ha när man klättrar i träd. Som gärna håller ett par månader i alla fall.

Nej, sådana skor… finns inte.

Så nu har jag talat om för mitt barn att han bara får sitta stilla eller promenera på sina raster. Tänker han hitta på något kul, då får han först ta av sig skorna!

En splittrad vecka

 Den här veckan, årets nittonde… den första i maj, ja den har… varit.

En virvlande kompott av doftande hägg, tråkiga händelser, förkylning, fotbollsmatcher, föräldramöte, barnbarn, dörrfirmor, pollenallergi, försäljningsansvar, skjutsande och förstås jobb.

Så kom helgen. Absolut inte en dag för tidigt.

Igår var det fotbollsmatch på hemmaplan för nioåringen. Första sju mot sju-matchen i serien. Idag ska samme gosse gå på kalas på Jumyard.

Hans bror ska öva tillsammans med några klasskompisar inför ett uppträdande. De ska hålla till på vår övervåning och har visst erbjudits lunch också.

Maken har har eftermiddagsrep med sitt band i Örebro. Varje söndag.

Själv behöver jag verkligen komma ikapp med trädgården om här ska bli några blommor i år. Jag började tidigt med de första frösådderna… men aprilfröna har ännu inte kommit i jord. 

Gullvivorna som jag vill ha i mängd under eken… de behagar i stället poppa upp på helt andra ställen. Mitt i trädgårdsgången till exempel.

Glass under plommonträdet

 Klokt av dem, lillebror och kompisen, att äta sin glass på en filt under det blommande plommonträdet. Igår. När det var 24 grader varmt.

Idag, regn och sex grader. Tända ljus. Laxsoppa. Ljudbok. Lite jobb. Fotbollsträning.

Söndag kväll. 

Dagens åsikter

 Jag blir nästan onödigt provocerad av bilden på statsministern och finansministern som äter glass och njuter av att de ”inte behöver” gå i något tåg. Jag tycker, på riktigt, att det är direkt osmakligt.

Magdalena Andersson flöt fint, om än lite osäkert fnittrigt, genom tramsprogrammet Fördomsshowen. Bäst hittills tycker jag att Ebba Busch Thor har tagit det. Fortfarande känns det obegripligt att partiledarna ställt upp över huvud taget.

Och så det stökiga Valborgsfirandet. I Rålambshov, men också på många andra ställen. Betyder avsaknaden av föräldrar ett tyst godkännande? Tillhör fylleslag i tonåren den svenska kulturen? Jag bävar inför mina egna barns tonår. Härifrån kommer inga tysta godkännanden av olagliga handlingar.

Det var bara det.

Första maj

 Det blev första maj. Och sommarvärme!

Tjat om solkräm och ett barn har vuxit ur alla sin shorts.

Vi for åter till Örebro, den här gången för att fira båda barnen C som fyllt nio och tolv år! Det här var som vanligt firande av bästa sort och en fin plats hade de valt vid Svartån.

Svalörten sträääckte sig mot solen.

Prat och korvgrillning. Först när jag ser bilden noterar jag att min son står med benen precis så som jag ofta gör.

Barnen hämtade pinnar från skogen och byggde hinder.

…som de ömsom flög över och ömsom rev. Jag är ändå imponerad över hur högt de kunde hoppa. Sådant här gjorde jag själv massor i deras ålder!

Paketöppning. Ficklampor, fröer och solcellsdjur.

Lilla vovven Spike var förstås också med. Men han höll sig tryggt nära matten. Våra barn är alldeles för vilda för hans smak.

Efteråt åkte vi förbi akvarieaffären som hade femårsjubileum i de inte längre nya lokalerna. Måtte vi inte vinna lottdragningen på söndag. Första pris är ett akvarium ;)

Vi avslutade dagen med middag på altanen, men då hade det börjat blåsa och var alls inte lika behagligt som man skulle kunna tro.

En fin start på maj månad!

Huller-om-buller bland födelsedagar, vab och såpa

Sunda eller Västerbottensåpa, det är frågan. Enligt annonserna i mitt flöde klarar man sig inte utan någon av dem. 

Enligt samma flöde borde jag som vuxen göra en utredning för ADHD och kanske även söka hjälp för mina tvångstankar och min depression. Förklimakteriet verkar däremot inte vara lika aktuellt längre.

Nog för att veckan, rent fysiskt, faktiskt varit rätt dålig. Förmodligen notan efter förra helgen. Men jag väljer ändå att negligera erbjudanden om diverse diagnoser och istället vårshoppa på apoteket.

I mina elevers svenskabok ska det lösas rebusar. Jag har en genomgång på tavlan och finner det fortfarande lika obegripligt att jag fick högsta betyg i bild på gymnasiet.

Arbetsveckan skulle ha avslutats med en dag i skogen, men det fick istället bli vab av den vars förkylningar ständigt slår sig på andningen.

Turligt nog fick jag ändå fira barnbarnet som nu är hela tre år! Fantastiska fina lilla unge!

Landade hemma. Laddade med pasta, köttfärssås och Treo och fick sedan sällskap av storebror till majbrasan.

Att bo där vi bor, det innebär promenadavstånd till en brasa. Det innebär också att man blir väldigt bortskämd med hav av vitsippor. 

Jag tror faktiskt att det här är den varmaste valborgsmässoafton som jag varit med om.

I morgon välkomnar vi maj månad! Någon npf-utredning känns inte aktuellt för den här tanten, men vem vet, kanske skuras altanen med såpa (troligtvis inte)…

Den sista helgen i april

Fredagen, årets sjuttonde vecka blev solig. Allt växer. Bäst växer kirskålen…

Jag kom hem redan vid halv två, kände mig tämligen slut på, men slängde ändå ihop en enkel blåbärspaj. Barnen hade med en kompis hem och vi fikade på altanen.

Fyra timmar ägnade de åt att spela innebandy på garageuppfarten!

På lördagsförmiddagen åkte vi till mormorn och morfarn i Karlskogaland. Tänk att jag vuxit upp här med närheten till sjön som en självklarhet.

Barnen fick med sig mormorn på en rejäl pokenad. Efteråt utbytte hon och morfarn nyvunna kunskaper. Sådant som att man kläcker ägg genom att avverka kilometer och att det går att snurra på pokestops. 

På kvällen kom det ett mail från pappa. Tillgång till ännu en bildskatt, nu med släktingar födda på 1800-talet! Det får alldeles bestämt bli ett eget inlägg. 

På söndagsmorgonen var jag först på plan fast mitt barn inte ens skulle spela. Däremot delar av hans lag och jag är ju den som delar ut matchkläder. På största allvar tar jag uppdraget ;)

Himlen var blå och gräset grönt, men på den stora grusparkeringen bakom mig stod vår lilla Kia parkerad bland en massa militärfordon. Det är stor övning här på orten under en hel vecka med start igår.

Även på hemväg märkte jag av det -på en av trettiosträckorna stod militärer utplacerade. Stora skyltar upplyste om att lösa skott kunde förekomma. Och när barnen var ute och grävde rabatt, ja då passerade den här.

Lite obehagligt. Och oerhört tur att det inte hör till vardagen!

Runt lunch skjutsade jag gossarna till närliggande handelsträdgård. Jag tror eventuellt att de läste på varenda etikett och det blev inte riktigt de växter som mamman tänkt sig… men jag är tacksam varje gång de visar intresse för trädgård!

”Väldränerad jord” stod det på de flesta och det är något vi sannerligen inte har. Hårt packad lera. Och stenar. Massor av stenar!

Jag kunde förstås inte låta bli att hjälpa till och det slutade  med ett par timmars ryggläge, medan barnen slutförde det hela.

Helgens sista bild togs utanför ortens sporthall i väntan på barn som haft träning. En och en halv timme med både fys och match. Det var en mycket trött kille som tog plats i passagerarsätet. 

Nu väntar nya vecka. Årets artonde. Fyra arbetsdagar.

Att ha, eller inte ha, en rosenrabatt

 Den här rabatten. Den har orsakat mig bry varje vår.

När vi flyttade in var det en tämligen igenvuxen före detta perennrabatt… även innehållandes ett par rosenbuskar… och väldigt mycket kirskål.

Jag grävde, försökte rensa och fick nog. Lade markduk, täckte med småsten och planterade ytterligare ett par rosor.

Men med åren började det komma alltmer bös i gruset och ogräset kom med stormfart. Massor av löv också. Mer rensande, bökigt med gruset… och inte särskilt fint… Dessutom måste man runt hela huset med vattenslangen och det blir liksom inte av.

Förra våren fick jag nog och vi hjälptes åt att ta bort allt grus och markduken i akt och mening att flytta på rosorna till hösten och så gräsmatta här.

Men så blommade de rätt fint… och jag visste inte riktigt var jag skulle flytta dem… och dessutom är det ju ett rätt tungt arbete att flytta buskar sådär, alldeles särskilt när marken är hopplöst stenig.

Ja och nu är det vår igen. Jag rensar ogräs och kan inte bestämma mig för om jag ska gödsla eller flytta på de där taggiga spretiga pinnarna som ännu ser tämligen livlösa ut.

Svåra beslut såhär på vårkanten…