Någon skrev nyligen att det inte fanns något att blogga om -allt var bara grå vardag.
Om det nu är bara.
Så är det inte riktigt här, men det är mycket jobb, både när jag fysiskt är på arbetet och när jag är hemma. Förtroendetimmar som förstås lätt fylls, men också elever, situationer och utmaningar som upptar allt eventuellt överblivet tankeutrymme så fort mina egna små sover eller sysslar med något på egen hand. Jag stöter titt som tätt, både på bloggar och på facebook, på föräldrakommentarer om lärare. Någon som klagar över långsam återkoppling en annan som klagar över bristande engagemang och senast idag hyllades en specialpedagog som tog i med hårdhandskarna mot lärarna. Det gör mig en liten smula illa till mods. Naturligtvis kan man ha olika fallenhet för sitt yrke och säkert finns det en och annan som är mindre lämpade. Men min erfarenhet är att de allra allra flesta vänder ut och in på sig för sina elevers skull. Lägger ner sin själ på att alla elever ska få bra dagar och goda förutsättningar. Få lärare (ingen?) har tillräckligt mycket kunskap och erfarenhet för att tillhandahålla en komplett verktygsbank för samtliga elever, men alla kämpar hårt för att ständigt utvecklas, hitta nya strategier och lösningar, utvärdera och omvärdera. Det är väl sorgligt när de som borde jobba som ett team runt barnet (föräldrar, lärare och ibland fler personer) inte har förstått att de liksom är på samma lag.
Förmodligen sitter inte läraren som gett långsam återkoppling och dricker kaffe och slösurfar. Och högst troligt vägleder specialpedagogen de lärare som söker lösningar runt en elev -det är hens jobb.
Det är när jag läser sådant som jag känner att facebook och bloggar tar snarare än ger energi.
En del tid har jag så klart haft hemma med mina egna knoddar i veckan. I torsdags eftermiddag till exempel, gjorde vi det klassiska vulkanexperimentet och det gick hem :)
I fredags var vi på en mycket försenad fyraårskontroll som storebror genomförde med rekordfart. Själv var jag lite fascinerad över hur många moment det var.
I lördags var vi på mellokväll hos familjen V i Örebro. Enligt storebror, som var helt lyrisk efteråt, var det verkligen en riktig fest. Själv hade jag kanske inte använt ordet fest för att beskriva det hela utan mer som en alldeles perfekt skön och avslappnad kväll ♥
Två dagar ledigt var verkligen precis vad som behövdes efter den gångna veckan. Idag har vi haft en supermysig familjedag i kallt men soligt väder. Eftermiddagsfika ute med kaneläpplen och rawfoodbollar.
Han, vår yngsta, som är så mycket pappas gosse. Som fikar sittandes i pappans knä och mitt i ätandet tycker att det passar fint med lite mys och näsgnugg ♥
Och så sår vi tomaterna. Fem sorter blir lagom i år, hade jag sagt.
Det blev elva sorter.
Längs husväggen har de första scillorna slagit ut.
I morgon är det åter en ny vecka ✨
