”Mamma, du kommer väl ihåg att vi ska se på melodifestivalen på riktigt i år?”
Nej. Det kom jag faktiskt inte ihåg, men jag kan mycket väl ha sagt att vi ska göra det… någon gång. Har jag verkligen sagt nästa gång?
Barnen är bergsäkra.
Själv känner jag mig en smula trött bara av tanken på mycket folk, högt ljud och blinkande ljus. Snabbgooglar biljetter, men de är tack och lov inte släppta än, så jag slipper ta beslut.
Googlar datum också. Det vore ju perfekt om det var här i på en ort i närheten på sportlovet.
Det är i Växjö och det är ju inte riktigt nästgårds. Har jag varit i Växjö? Inte som vuxen. Tror jag.
Finalen då, tänk om man skulle slå på stort och fara till Stockholm över en helg. Kollar på hotell, men varenda familjerum är förstås redan bokat.
Men Eskilstuna kanske, dit är det ju bara en och en halv timme. Knappt.
Det är september. Det är långt kvar. Biljetterna är inte släppta. Jag måste inte ta beslut. Än.
Ett barn är på poolspel i Frövi. Pappan är chaufför. Det andra barnet utnyttjar dagens speltid.
I Ring så spelar vi berättar Viola, 91, att hon snart ska ut och klippa gräsmattan.
Själv ska jag skörda paprikor, rensa ur miniväxthusen och ta sticklingar från palettbladen som fått växa ute hela sommaren.