Att ha nyputsade fönster och en Sixtenkatt

 Det gick kanske tio minuter med nyputsade fönster. Sedan kom blöt Sixtenkatt och talade om att han ville in. 

Idog var han, minsann. Vi får väl kalla de två stora fläckarna som åter uppstod för insynsskydd…

Fritt tankesnurr runt veckan som gått

Det var en arbetsvecka med nio utvecklingssamtal. Extra möten. Många telefonsamtal. Dokumentation.

Och sedan kom helgen.

Jag inledde den i ishallen och kom sedan hem till nybakad äppelpaj och varm mjölk med kaffe.

Det blev lördag. En riktigt regnig sådan, men förmiddagen var ledig och vi behövde verkligen åka med trädgårdsavfall till återvinningen. Det trasiga strykjärnet och diverse gammal elektronik fick också åka med. 

Jag kan inte låta bli att tycka att det här regnandet är riktigt mysigt.

En tur till biblioteket har det också blivit. 

Återlämnat böcker som fått vi fått påminnelser på. I plural.

Två timmar om dagen i ishallen. 

Hej hej till höger och vänster.

Sitta på värmeunderlaget, dricka te, virka.

Ideliga pling i mobilen -storebrors klass ska sälja fika på öppethus och därtill ordna skoldisco… Alla måste förstås hjälpa till. 

Dammsuga. Och putsa köksfönstren.

Nya höstskor till båda barnen.

Tappa tungt på handfatet i badrummet… en rejäl bit lossnade. Använde Karlssons klister.

Det var eventuellt värre än att jag i veckan råkade missa att spara elevrådsprotokollet innan jag startade om datorn. Och absolut värre än att jag ända fram till lunch en arbetsdag gick med brallorna ut och in.

Skjutsar två tioåringar. Lär mig sådant som att det är trevligt att säga ”vi ses” innan man säger ”hejdå” när man avslutar ett telefonsamtal. Fast man kan också säga ”ha det bra”… om det är en gamling man pratar med.

Tar en ruta mörk choklad till mitt mjölkkaffe. Bokar in en tid hos optikern. Saknar strykjärnet. Det måste vara en prioriterad investering.

Låter bli att fråga hur gammal en ”gamling” är. Gissar att jag, i tioåringarnas ögon, absolut redan har tillhört kategorin i många år.

I morgon börjar årets fyrtioandra vecka. Två veckor nu ska jag gå med mina tvåor till badhuset. På simskola. Varje dag. De ser verkligen fram emot det. 

Beställer regnuppehåll under förmiddagar… och absolut inget regn nästa helg -då är det fotbollscup i dagarna tre!

En söndag med krav på logistik

Att det idag var kanelbullens dag har gått mig totalt förbi. Vi har här haft logistik på hög nivå och jag som pläderar mig varm för att endast ha en bil önskade ett tag att vi hade två…

Medan jag skjutsade storebror till match i Askersund cyklade maken med lillebror till ishallen. Sedan for jag dit och löste av honom så att han kunde cykla hem och förbereda lunch.

Halv tolv kom jag och lillebror hem och hann lagom vinka till pappan som fick skjuts in till Örebro av en snäll kompis. De skulle repa med bandet. Själv lämnade jag av barnet och åkte tillbaka till Askersund, lagom för att hinna se storebror spela dagens andra match. 

Det var väääldigt trötta killar som spelade utan avbytare och när den här mamman fick veta att de inte fått äta något mellan matcherna gick hon i taket. Jag inbillar mig att jag är en rätt enkel förälder att ha att göra med, men idag framgick det garanterat vad jag tyckte…

 Vi kom hem ungefär samtidigt som maken och hann lagom städa lite innan pizzor skulle hämtas eftersom han skulle ha spelkväll här hemma. 

Och precis där är vi nu. Barnen sover. Ett gäng karlar spelar rollspel i vårt vardagsrum. Hade jag inte vetat bättre hade jag trott att en hel del alkohol var inblandat, som det tjoas och skrattas. Men nä, enbart cola, vatten och kaffe har här serverats.

Själv har jag tagit kväll i vårt sovrum. Genom det öppna fönstret hörs godståg passera nere på järnvägen. 

I morgon börjar en ny vecka. Årets fyrtioförsta. Om allt går som planerat ska den bland annat innehålla nio utvecklingssamtal, ett föräldramöte på hockeyn (det får maken gå på) och en fotbollsmatch (den tar jag). 

Det blir nog bra.

Första lördagen i oktober

Första lördagen i oktober, efter en otroligt intensiv septembermånad, kom jag och maken upp till det här.

Nybakade scones, det var bra länge sedan. Så gott. Jag förlät barnet (nästan) för att han lyssnade på hårdrock i köket när han bakade dem ;)

Ingen skulle befinna sig på match i annan stad. Ingen skulle vara ombytt och klar på träning klockan nio. Det är första helgdagen på två månader som vi inte har en förmiddagstid att passa. När maken insåg det for han bums iväg och lånade hit det efterlängtade barnbarnet.

Fem kassar äpplen har vi plockat och kört iväg på mustning. Återvinningen är lämnad (det krävdes två vändor med bilen). Nästan alla krukor med sommarblommor är tömda. 

Den här funderar jag på att ställa i garaget under vintern... Intill står förra årets julstjärnor. Det finns fortfarande lite liv i dem, trots att vi haft årets första frostnatt. De är inte fagra, men jag måste ändå ge dem att de kämpar på.

Barnbarnet och storebror bakade en äppelpaj till mellis. Och så har jag och lillebror tillbringat nästan två timmar i ishallen.

En fin, hyfsat produktiv lördag. Precis alldeles lagom kravlös.

Att ha en paparazzi

Inte en, utan två gånger, kom det igår bilder susandes till min telefon. Det är vår väldigt lokale paparazzi, alias äldste sonen, som förevigat sin mors knasigheter. 

Bild nummer ett, är en trött mamma som på seneftermiddagen somnat mitt i korsordslösandet. Viss humor, tyckte barnet, att mamman och katten sov i samma pose…

Den andra bilden tog han när jag försökte mig på att koppla ihop garagelåset med min telefon. Det, kan jag berätta, var ett för mig helt omöjligt projekt. Efter misslyckade uppdateringar och tappade kopplingar landade jag i att allt skulle fabriksåterställas och göras om från start… och där någonstans gav jag upp.

Kvällen var i alla fall ljum…

Höstlördag

Jag älskar hösten!

Färgerna. Soluppgångar. Spindelnäten. Morgondisiga fält. Höstluften.

När vi satt på dagens fotbollsmatch passerade ideligen gäss, tranor och svanar ovanför oss.

Matchen, jo det blev förmodligen storebrors absolut sista sjumanna. Inte den bäst spelade, men ändå ett hyfsat jämnt slutresultat. 6-5 till motståndarlaget. 

Höst, det är i år en hel del äpplen på den trädhalva som fortfarande lever. Storebror plockade in lite frukt…

…så att jag kunde göra äppelpaj.

Och så har höstgardinerna i köket kommit upp :)

 Maken har varit borta på spelning hela dagen, men kommer hem i natt. Mörkret föll strax efter sju. Hösten är inte på intågande -den är här ❤️ 

Vecka 39

Så här kan man se ut, en lördagsförmiddag vid en fotbollsplan i Örebro. Det var förra lördagen. Regnet hängde i luften. Dagen efter väntade ytterligare två fotbollsmatcher. Och därefter kom vecka 39. 

Alltså, 39 var så full i kalendern och det fanns liksom inget som gick att prioritera bort.

På måndagen firade våra tvåor 200 dagar i skolan. Det är inte riktigt sant för de gick ju i skolan även under förskoleklass.

200 dagar, det innebar dans, popcorn, tillverkning av papperskronor och film. Muntert och skojigt, men schemabrytande.

Eftermiddagen var utvecklingssamtal och därefter agerade jag hockeymorsa i ishallen… Sen kväll även för storebror som spelade livets första 9-mannamatch!

På tisdagen hade vi läderworkshop. Så kul! Det kom en kvinna som berättade om läderhantverk och därefter fick alla elever tillverka en egen nyckelring. 

På tisdagen hade jag också möten på eftermiddagen och toppade det hela med ett föräldramöte på kvällen.

På onsdagen fick lillebror öppna sin alldeles egen honung! Den hade han fått av min kollega -somliga har det bra minsann ;)

På onsdagen hade vi också utedag med vår avdelning på skolan -ca 150 elever. Maken, som ju också är kollega, skötte grillen. Flera hundra korvar grillades, vädret var strålande och alla barn glada. Idrottsläraren fick knata med min klass och jag skjutsade mat, dryck och grejer. 

På onsdagskvällen var det match. Himmel så tidigt det mörknar nu! De sista minuterna av den här matchen var det sannerligen inte lätt att se bollen.

 Så kom torsdagen. Kvart i sju på morgonen for jag och lillebror mot sjukhuset för en heldag lkg-konferens. Han röntgades på tre olika ställen, fotograferades och undersöktes. Hos logopeden fick han spela in sig i en studio och hos foniatrikern slapp han kameran i näsan. Kirurgen var sista anhalten och sedan hann vi mellanlanda hemma innan det skulle skjutsas till fotbollsträning.

Så blev det fredag. Läderworkshop för de elever som inte hunnit tidigare. Hockeyträning framåt kvällen. Men också fredagsfika på jobbet. Vår kurator hade bakat så gott glutenfritt! 

Och okej, jag har somnat en gång i bilen på parkeringen i veckan och jo, vi missade totalt ena barnets föräldramöte… Men nu är den där vecka 39, som jag hade bävat för, över. Eller helgen återstår, men den ska nog gå fint. 

Nu ser jag fram emot att omfamna hösten 😊🍁

Ögonblicket 19:53

Maken är på sin brädspelsklubb. Jag torkar av köksbänken. Förevigar scenen vid köksbordet. Barnen som spelar kort och skrattar högt åt interna skämt som bara de förstår.

Tidigare under dagen har båda hunnit med varsin bortamatch. Rosorna nickar. Sommargardinerna hänger ännu uppe.

Den sista hela septemberveckan ligger framför oss. 
 

Maj och september -årets mest intensiva månader

 Plötsligt går det. Jag tar bort alla cookies och vips fungerar det att lägga bilder på bloggen. Efter exakt samma procedur häromdagen fungerade det inte.

Huller-om-buller hamnar de nu, men jag är så glad att det gick att jag varken törs flytta runt eller lägga till. Huller-om-buller passar förresten rätt bra in på livet just nu. Det är en otroligt intensiv period och trots att jag verkligen försöker begränsa och ta det lugnt slår kroppen bakut.

Om hundra år kommer det att finnas bot mot detta, det är jag absolut övertygad om. Men nu är det inte om hundra år och därför tas här så mycket en dag i taget som det bara går.

Vad är det som gör det intensivt då? Tja, arbetsdagarna i utvecklingssamtalstider är alltid fullspäckade. Och eleverna är alltid lite mer uppjagade. Jag har också en föräldragrupp som är otroligt engagerade i sina barns bästa. Det är också föräldramöten, både på jobbet och för mina barn på skola, fotboll och hockey. Det är workshops med eleverna, fotografering, utedag, skoljogg och två veckor när jag ska gå med hela klassen på simskola varje dag.

Utöver det har hockeysäsongen börjat. Bilden nedan tog jag på Intersport, tio minuter före stängning. Jag vaktar skridskor, fotbollshandskar, skydd, en hockeyklubba och klubbtejp. Min ena telning har galopperat in till intilliggande butik för toalettbesök och min andra telning är ute i bilen och hämtar sin mobil för att kunna betala sin del av kalaset…

Att hockeysäsongen har börjat betyder inte att fotbollssäsongen är slut. I helgen som gick tittade jag på matcher både lördag och söndag. Höst i luften kräver filt.

Och för övrigt… tja det har varit studiedagar på jobbet. Barnen var själva hemma. När vi svängde in på garageuppfarten på eftermiddagen hade de sytt sig varsin mantel och tillverkat varsin ljussabel. Jedi-riddare från Starwars och balansakter på hög nivå.

Hellre jedi-riddare än Bambi. Kiden är precis lika hungriga och orädda som sin mor. De må vara söta, men som de förstör mina planteringar!

I morgon är det torsdag. Jag ska ha heldagsbesök av förälder i klassrummet, möten både förmiddag och eftermiddag och två utvecklingssamtal. Och på kvällen är det fotbollsträning för både lillebror och storebror.  Barnen har betydligt mycket mer energi än sin trötta mor. På sin skoljogg idag sprang de en hel mil var. Därefter har den ena lekt med kompis och den andra cyklat till sin onsdagsaktivitet.

Maj och september -årets absolut mest intensiva månader! Men om drygt fem veckor är det läslov. Utvecklingssamtal, föräldramöten, seriespel, simskoleperiod, workshops, öppet hus och mycket annat som är just nu är då klart. 

Tänk vad man kan lära sig i valtider

 Jag tittade på slutdebatten, det gjorde jag.

Jag slog förvisso av och andades i fyrkant några gånger, men jag återvände.

Jag har lärt mig så mycket under den här valkampanjen. Framförallt om skolan.

Jag inser att jag måste ha levt totalt verklighetsfrånvänt!

De dåliga resultaten beror inte bara på vinster i välfärden minsann. Nej, det beror på skärmanvändningen I SKOLAN. Även stöket. Himmel så stökigt! På Liberalernas kampanjfilm ser man pappersflygplan vina genom luften samtidigt som små huliganer springer skrikande på bänkarna och en stackars handfallen lärare står mitt i. Turligt nog kommer Mohamsson och knäpper med fingrarna och vips sitter alla barn tysta på sin plats. 

De dåliga resultaten beror visst också på invandrarna. De där som inte har någon tradition av utbildning. Barnen som, berättade Åkesson, inte platsar i klassrummet. 

Jag. Hade. Ingen. Aning.

Eller jo, självklart påverkar invandringen resultaten i PISA. Det säger väl sig självt att läsförståelsen blir svår när man ännu inte fullt ut behärskar språket?! Kanske är det inte eleverna eller undervisningen det är fel på utan mätverktyget?

Jag har en hel klass härliga ungar, med olika styrkor och olika utvecklingsområden. Och jag kan absolut säga att det genom åren funnits barn som inte borde ha varit på heltid i mitt klassrum. Barn som behövt mindre sammanhang och ett omfattande vuxenstöd. Det har aldrig någonsin haft ett samband med hudfärg eller religion.

Jag har alldeles missat det stök som Tidö ska komma åt med disciplin. Det har förvisso förekommit både kaos och stök genom åren, men det har åter igen handlat om enskilda elever i behov av, just det, ett mindre sammanhang och omfattande vuxenstöd.

Skärmarna då? Jo, jag säger inte emot. Skärmar tar en alldeles för stor plats i många barns vardag. Men det är inte i skolan barnen sitter i timmar framför snabba klipp och spel med omedelbara belöningar. Mina elever övar på klockan, engelska glosor, gör PowerPoint-presentationer inför utvecklingssamtal och söker information. Vissa veckor används den inte alls. Andra veckor vid flera tillfällen. Ingen unge sitter, i skolan, med YouTube istället för att läsa eller skriva.

Idag ska jag gå och rösta. Det har inte varit helt lätt i år. Jag anser, likt Tidö, att ett förstatligande av skolan är viktigt. Och jag tyckte om Busch uttalande om npf i slutdebatten. 

Men jag har också en hyfsat stabil grundsyn på människor. En grundsyn som förstärkts sedan vi flyttade till ett mångkulturellt samhälle. Till vardags tänker jag inte på det. I valtider blir man påmind. Några av oss har en självklar plats. För andra är den villkorad…

Jag kan aldrig rösta på ett parti som sorterar människor baserat på i vilket land de är födda. Och jag kan aldrig rösta på ett parti som förnekar forskningen runt klimatet. Jag kan heller inte rösta på ett sådant partis allierade.

Jag hoppas förstås att många tycker som jag.

Länge leve demokratin!