Långväga besök

Påsklovets mest långväga besökare kom idag. Det är ju himlans trevligt det där, när folk tittar in ”på vägen”.

Det var Anna och hennes sambo Johan. Anna arbetade samtidigt som mig på ridskolan i Lidköping 2005. Egentligen stal jag fräckt hennes tjänst när jag kom dit som nyutbildad instruktör på pappret. Sanning att säga var hon en omåttligt omtyckt ridlärare som dessutom var bättre än jag på att rida, men jag var förstås glad att jag fick platsen. Hon blev förresten också kvar, fast med en annan tjänst.

Ganska snart flyttade en omplaceringshund hem till mig -världens finaste Lurvig. Med ett stort problem. Han kunde inte vara ensam. Så Anna och hennes föräldrar styrde upp det hela och ställde upp både kvällar och helger när jag jobbade.

Knappt ett halvår jobbade jag där. Kortare än på någon annan arbetsplats. Men Anna har jag kvar kontakten med. Om än sporadiskt. Hon utbildade sig så småningom till röntgensköterska och sedan läkare. Flyttade långt norrut. Och är den absolut mest aktiva människa jag någonsin träffat. Vandrar och rider och dansar och åker skidor. Orienterar. Tävlar. Självklart åkte hon Vasaloppet. I år också. Spelar piano gör hon med. Och sjunger. Det var hon som sjöng både på vårt bröllop och på storebrors dop.

Nedervåningen var hyfsat städad, men båda två sögs kvickt upp till kaoset. Lillebror har demonstrerat ALLT för denna Johan. Från detaljerna i Star Wars-legot till hockeykorten och fiskarna i akvariet. Bordshockey hann de visst med också.

Efter lite lunch begav de sig vidare norrut. Drygt sextio mil hade de kvar att åka… 

Vilken fin avslutning vi fick på lovet ❤️

Långfredag och påskafton

Ena dagen tar jag kort på blåsippor.

Nästa dag singlar stora snöflingor utanför fönstret.

Det blev långfredag och vi skruvade utemöbler. 

 Hade det nu varit som tidigare under veckan, då hade vi kunnat inviga dem på bumsen. Det gjorde vi inte nu.

Påskaftonen blev en lugn historia. Sovmorgon. Barn som fixade frukost. Och så äggjakt i kyla och blåst.

Påskfikat var förr om åren tårtor. Ofta maffiga chokladtårtor som skulle göras i flera olika steg. De senaste åren har vi gjort påskbakelser. Rulltårta, grädde, ett par chokladägg -klart. Och faktiskt, tycker jag, lika gott.

Pyntandet under påsk är i betydligt mindre skala än julen. Lite hemmagjort pyssel samt några påskföremål från farmor. Väldigt lagom.

Vi höll nästan på att glömma måla ägg, men kom på det i sista stund.

Och tur var väl det, för så här tjusiga skapelser blev det… som ingen orkade äta. De får bli frukost istället :)

Inte en endaste påskkärring kom i år. Och mina egna barn hade redan i förväg bestämt att de inte skulle gå. Det är förstås valfritt. Men spöka ut oss, det gjorde vi ändå!

Glad Påsk!

Latmaskdag

 En frusen barnkropp kryper ner hos mig i sängvärmen på morgonkvisten. Barnfingrar pillar i mitt hår. Viskar: ”Kan vi inte ha en latmaskdag idag mamma?” 

OM vi kan! Jag har haft en förfärlig huvudvärk sedan igår eftermiddag. Det är grått och regnigt. Maken har åkt iväg med bilen för att byta däck på de befintliga fälgarna.

En latmaskdag. Vilket bra ord! 

Vi äter frukost i sängen. Tittar på Lego Masters Australia. Hur orkar de hålla tempot? Vilka coola byggen!

Barnen blir inspirerade förstås. Tycker att hela familjen ska återskapa något i stil med det vi just sett. Men där går min gräns. Jag har aldrig varit en legobyggare. 

Vi enas om att jag kan sitta i fåtöljen och virka. Betrakta. Det känns som en bra deal.

Sixtenkatten gick ut och vände. Lägger sig i fönstret och betraktar rusket.

Men så klarnar det upp. Jättemycket. Plötsligt är himlen klarblå. Och ingen är längre sugen på en latmaskdag. Gruset sopas ut i gatan inför stundande gatsopning. 

Jag råkar gräva fram en väldigt trött humledrottning. Sover kvalstren med henne över vintern? Eller lyckas de hitta henne i jorden nu på vårkanten? De var lika pigga som hon var trött. 

De första vitsipporna börjar slå ut i trädstråket. Och medan jag sitter där och tar bilder hör jag koltrasten, en väldigt envis talgoxe, bofinken och nötväckan, duvornas korrande och en hackspett som gör trumvirvlar. 

Barnen leker ute och vill inte komma in förrän det börjar skymma. Sixtenkatten placerar sig på mina ben. Spinner, men somnar sedan.

Så mycket rikedom här i livet ❤️

Pappas pärlor

Ända sedan i julas har vi pratat om att besöka utställningen Pappas Pärlor på slottet. Men så har vi ju varit sjuka och trötta och i karantän och på sjukhus och… tja, nu håller den bara på i en dryg vecka till så det var hög tid.

Johan Karlgren heter konstnären. En pappa från Motala som fortsatte att pärla efter det att dottern tröttnat. Wow vad den mannen har varit kreativ med pärlandet! Framförallt har han gjort en hel del tredimensionellt.

Vi pärlar så otroligt mycket själva, så de tvådimensionella figurerna i sig imponerade kanske inte jättemycket. Däremot var det riktigt kul att se vad han hade gjort av dem.

Den här bänken i verkstaden… Detaljerna. Precis allt är skapat av pärlor!

En hel del Mariofigurer. Sådant här har mina barn massproducerat genom åren, men aldrig har jag väl kommit på tanken att skapa en äng.

Pärlad mat och pärlade kakor. Hur kommer man ens på idén?!

 Därtill spanade vi förstås in salarna i slottet också. Storebror har precis läst om stormaktstiden i skolan och då var det lite extra kul med alla stora porträtt av kungarna (och drottningen) från den här tiden.

Kul att det faktiskt blev av, den här trippen!

I morgon tänker vi oss en riktigt mysig hemmadag. Ett barn hoppas på regnsmatter mot rutan eftersom det är extra mysigt att läsa då ❤️

Sommartid

Jag har sällan känt mig mer förvirrad. Alldeles totalt hade jag glömt bort detta med tidsomställning och det var först när jag tog min mobil och upptäckte att den visade en timme mer än klockradion i sovrummet, som det började gå upp ett ljus. 

Vi ställde förstås bums om alla klockor i huset, alltmedan maken sov, och hade vi nu inte glömt klockan i ateljén tror jag att det här med tidsomställning hade gått honom totalt förbi den här våren.

Efter gårdagens Legomässa har det byggts… om möjligt ännu mer än tidigare. När jag för några år sedan fick min Legofigur med rosa mugg tänkte jag henne sittandes i en trädgård. Jag tänkte mig inte bli jagad av självaste Darth Vader… Jag tror för övrigt att det är dags att börja titta efter en gråare kalufs.

Lite påskfix har det allt blivit också. Påskris både inne och ute. 

Ja gillar verkligen påsken. Kanske allra mest för att den känns så kravlös. 

Legomässa

Legomässa. Minsann. 

Barnen köpte ett varsitt nummer till lyckohjulet och vi trodde knappt att det var sant när storebror faktiskt vann på sitt nummer. Ett valfritt Lego i hyllan!

Så många imponerande byggen! Vi har spanat in detaljer och konstruktioner, pratat med deltagare från Lego Masters och fått inspiration.

Detaljrikedomen!

Det må se folktomt ut på bilderna, men det var det sannerligen inte. Förstås.

Nu har vi provat det. Legomässa.

Fredag utan superkrafter

 Lördag. Och påsklov!

Efter en fredag när precis alla mina elever tycktes känna av det stundande lovet känns det alldeles extra bra med lite ledighet. Jag vet inte hur många gånger jag påminde om sådant som arbetsro och alla ville de berätta extra mycket, ha hjälp precis direkt, visa allt och gärna ha odelad uppmärksamhet. Helst skulle jag nu säga att jag stod där med solsken i blick och öppna armar och att jag besatt förmågan att ha oändligt tålamod i kombination med multitasking på högsta nivå. Som en superfröken. 

Men så var det förstås inte. Istället använde icke-superfröken stränga rösten och njöt alldeles extra mycket av te och pensionsfika på min rast. Det är kluvet det där med att folk ska gå i pension, tycker jag. Man ska gratulera och fira att ett långt arbetsliv är över och samtidigt är det så tråkigt när kompetenta kollegor försvinner.

Efter arbetsdagen kom jag hem som en icke-supermamma och upplyste mina barn om att det var lönefredag… vilket inte innebar skojigheter för gossarna utan att de faktiskt fick ställa sig utanför ICA och försöka sälja de rabatthäften som är obligatoriska att sälja i fotbollsklubben.

Det gjorde de. Försökte alltså. De stod i sina IFK-kläder och gjorde sitt absolut bästa… och absolut ingen ville köpa. Såklart. De där häftena är dyra och har fått ett hiskeligt dåligt rykte och de flesta familjer får i slutändan köpa dem själva om man nu inte har släkt på orten. 

Efteråt gick vi ändå på café. För att de verkligen hade försökt. Och för att fira att vi nu har påsklov. Pokémon spelade vi också. Lite supermamma ändå.

Och nu har vi som sagt lördag. Legomässa står på agendan. Men först frukost. Ring så spelar vi. Påfyllning av solrosfrön till småfåglarna. 

Vår både på jobbet och hemma

Det är svårt att inte känna sig uppfylld av våren när solen värmer och fåglarna kvittrar vårmelodier för glatta livet. Mina elever hittar nya vårtecken varje dag. Larver i sandlådan på skolgården till exempel. 

Vi pratar vår på no-lektionerna och påsk på so-lektionerna. Jag sätter upp teckningar utanför klassrummet och känner mig stolt över mina ettor 💛 

Harar och morötter sätts på tråd. Vi får fylla på nästa vecka. Önskemål om påskris har också kommit och det är förstås ingen omöjlighet.

Den 21/3 rockar man ju sockorna, men eftersom det är en lördag i år tog vi det en dag tidigare. Jag älskar det här, med sjuåringar. Att alla har tagit på sig olika strumpor kan skapa ett pirr som håller i sig hela dagen! Vi pratar om olikheter, färglägger bilder på strumpor och tittar på en liten film där en pojke som heter Max berättar om down syndrom.

Att det inte bara är jag som blir lycklig av våren, det förstår jag ju. Hela nätet svämmar över av bilder på blåsippor, snödroppar, krokus och nässelfjärilar. 

I vårt trädstråk behöver man inte leta -små blåa fläckar lyser upp bland bruna fjolårslöv.

Vintergäcken står som allra finast…

…och krokusarna börjar slå ut. De blir sällan långvariga här eftersom rådjuren är lika glada i att äta blommorna som jag är i att titta på dem.

En av oss gör klacksparkar. Det är inte jag ;)

 Uppfylld av våren, som sagt. Och nu är det helg.

En lördag i sann fotbollsanda -och att ta med barn till godisaffären under Ramadan

Lördagen blev liksom aldrig riktigt ljus. Termometern har visat på fyra grader och små vattendroppar har fallit tätt hela dagen.

Klockan tio satt jag i ett omklädningsrum och diskuterade matchställ. Trettiotre killar har vi i laget och nu var det dags att gå igenom vad som fanns i föreningen. Vad som skulle ärvas. Eller beställas nytt. Jag har gissat storlekar och fått fin respons. Det känns absolut hoppfullt. Som om vi kommer att kunna spela årets seriespel i enhetliga matchställ.

Sedan mötte vi upp laget och jag agerade chaufför till Örebro. Hejade och drack te i regnet. Bevittnade stor förlust. Gladde mig åt passerande tranor.

 Fick med mig blöta gossar av dystrare sort hem, men piggade upp det hela med att svänga förbi den stora godisbutiken. Det var eventuellt inte min smartaste idé eftersom godiset inte är halal och det dessutom är ramadan. Men vi har läst innehållsförteckningar och efter iftar ikväll finns det godis :)

Det var dagens insats. Kanske hela helgens. Nu återstår det bara att hänga de matchställ som ännu snurrar i maskinen. Sedan ska här göras absolut ingenting resten av kvällen.

Åter i vardagen

Tre veckor var vi hemma. Man vänjer sig läskigt snabbt.

I tisdags var jag åter på jobbet och kära nån vad nykommet det kändes! Massor av saker som skulle göras och redovisas och skrivas på och dokumenteras. Och jag funderade på om det där var något jag borde kunna.

Ja och så kom det tjugo barn till mitt klassrum och alla tycktes de förvänta sig att jag skulle styra upp dagen ;)

En sjuåring hade med sig en bukett rosor med motiveringen att hen saknat mig och genast kände jag mig tillbaka på banan. Överraskad och väldigt glad!

På vårt köksbord fick de dela vas med forsythiakvistarna som jag plockat in från trädgården.

Och se här. Lite luggsliten och ännu rätt ensam, men likväl årets första blåsippa!

Nu tar vi helg. Jag ska syssla med sådant som föreningsengagemang, vilket i praktiken innebär möte om matchkläder, skjutsande, frysande och hejande ;)