Har jag verkligen sagt det?

 ”Mamma, du kommer väl ihåg att vi ska se på melodifestivalen på riktigt i år?”

Nej. Det kom jag faktiskt inte ihåg, men jag kan mycket väl ha sagt att vi ska göra det… någon gång. Har jag verkligen sagt nästa gång?

Barnen är bergsäkra.

Själv känner jag mig en smula trött bara av tanken på mycket folk, högt ljud och blinkande ljus. Snabbgooglar biljetter, men de är tack och lov inte släppta än, så jag slipper ta beslut.

Googlar datum också. Det vore ju perfekt om det var här i på en ort i närheten på sportlovet.

Det är i Växjö och det är ju inte riktigt nästgårds. Har jag varit i Växjö? Inte som vuxen. Tror jag.

Finalen då, tänk om man skulle slå på stort och fara till Stockholm över en helg. Kollar på hotell, men varenda familjerum är förstås redan bokat. 

Men Eskilstuna kanske, dit är det ju bara en och en halv timme. Knappt. 

Det är september. Det är långt kvar. Biljetterna är inte släppta. Jag måste inte ta beslut. Än.

Ett barn är på poolspel i Frövi. Pappan är chaufför. Det andra barnet utnyttjar dagens speltid.

I Ring så spelar vi berättar Viola, 91, att hon snart ska ut och klippa gräsmattan. 

Själv ska jag skörda paprikor, rensa ur miniväxthusen och ta sticklingar från palettbladen som fått växa ute hela sommaren.

Att prioritera en liten paus

Ibland känner jag att jag har varit med länge. 

Och faktiskt har definitivt min trasiga hjärna också gjort att jag har… taggat ner.

Jag försöker verkligen att inte stressa i onödan.

Jag har hunnit lära mig att prioritera bland alla miljoner ”måste-göra-saker”. Och att ibland få säga ”jag hann inte”.

Det händer till och med att jag mitt under arbetstid prioriterar att slå mig ner en liten stund med en mugg te. Tvärtemot vad många tror fikas det alldeles för lite bland skolpersonal.

Och det stressas alldeles för mycket.

Alldeles garanterat sitter det en skruv lös i knoppen på den här tanten. Den gör maskineriet tämligen rangligt, men jag tror faktiskt att även de mest stabila hjärnorna mår bra av en kort förmiddagspaus under intensiva dagar.

 

Helgen som gått

 ÅH vad det har varit skönt med helg!

Välbehövligt.

I lördags var jag så tvärslut att jag somnade och sov bort halva dagen. Intensiva veckor tar på krafterna.

Idag for maken och lillebror till Frövi på poolspel. 

Ö

Själv hade jag det betydligt lugnare. Jobbade i kökssoffan och fick ett tag sällskap i köket. 

Det är som märkligt det där, att de här två barnen som nyss var så små nu på helt egen hand går och handlar och bakar och därtill städar efter sig.

Och i trädgården blommar det ännu för fullt. Trots att det nu är andra halvan av september och rådjuren haft storbuffé bland luktärterna. Ärligt talat gör det inte så mycket, för ju mer de äter upp desto mindre blir det för mig att rensa bort.

Att plocka in buketter kan vara min största vardagslyx. De är alls inte ihopsatta efter konstens alla regler utan snarare vilt mixade, men jag känner mig lycklig såväl när jag plockar dem som när jag sedan ser dem i vaserna.

Trots att vi hade bestämt oss för att inte odla något ätbart i år har vi ändå hela tiden saker att skörda. 

Fast allt har inte hunnit med. De här lila fina paprikablommorna, eller är det chili(?) kommer det inte hinna bli några frukter av. Jag lämnar dem åt humlorna, men plockar faktiskt också in i buketterna.

Den här ”släng i fröerna som är över-kragen” har sannerligen gett utdelning. Blåklint, zinnia, lejongap och astrar har lyst upp såväl trädgården som i buketterna inne.

Ungefär så.

Nu laddar jag för en måndag. 

Den fjortonde september

Tjoflöjt, vecka 37 är typ avklarad.

Vi startade med apt på kvällstid på måndagen.

Fortsatte med föräldramöte tisdag kväll.

Onsdag är veckans längsta arbetsdag.

Torsdag hade jag terminens första utvecklingssamtal.

Fredag var det studiedag (som här i kommunen heter det kompetensutvecklingsdag).

Jag ska ärligt säga att jag bävade lite inför veckan och nu känns det himlans bra att ha den avklarad!

Torsdag var också ett speciellt datum -den 14:e september.

För 13 år sedan förärades jag en ring i ett varmt vattenfall på Azorerna.

 Det här är också dagen då vi skulle ha ringt och sjungit för min farmor, om hon ännu hade varit i livet.

Dessutom är det nu exakt 100 dagar till julafton.

Nu tar vi helgen. 

Vecka 35

 Den här veckan har gått i ett nafs. 

Som alltid i början av terminen sprids bacillerna hej vilt. Så även i år -jag har haft sju, åtta sjukanmälda elever varje dag och vi som är på plats har varit lite småharviga nästan allihop.

Inget vabb än, peppar peppar!

I tisdags var jag och en kollega på utbildning i Karlstad. Strax efter halv sju på morgonen gick tåget. 

Utbildning innebär att sitta i lugn och ro, fika både på förmiddagen och eftermiddagen samt äta lunch i en hel timme utan att ha någon form av ansvar.

Vad vi gjorde? Tja, diskuterade och provade olika laborationer som våra elever kommer att få göra på sina no-lektioner. 

I utvärderingen skrev jag att det är önskvärt med dylika utbildningar på distans, precis som de var under coronan.

Så svischade en onsdag och en torsdag förbi och plötsligt kom en höstmånad!

Fredag eftermiddag åkte lillebror hem till en av mina kollegor för att klappa valpar. Jag fick följa med som chaufför och var inte helt missnöjd med det uppdraget. Sååå söta!

I trädgården börjar det mesta se rätt risigt ut. De flesta rosenskäror har normal höjd, men några av dem ser nästan ut att försöka tävla mot solrosorna ;)

Lördag och ett tivoli är på orten. Tack och lov klarar båda barnen nu 120 centimetersgränsen och kan åka med varandra. Jag blev alldeles snurrig bara av att titta på det här.

Mest uppskattade blev radiobilarna. Ett av mina barn var i sjunde himlen. Man fick trycka gasen i botten och man fick krocka så mycket man ville utan att någon blev arg!

I morgon måste jag försöka göra ett litet ryck i trädgården… men först kväll. Med virkning och ljudbok.

Rik som ett troll

 Både pappas moster och min farmor sa emellanåt att jag var rik. Inte på pengar, men på det som är viktigt i livet.

Jag tänkte länge att att vara rik var samma sak som att ha en familj. Nu tänker jag att det snarare är att få vara en del  av ett sammanhang.

Precis så filosofiskt funderar jag, när jag sitter i köket på lördagseftermiddagen. Maken har kört lillebror på fotbollsmatch. Storebror är upphämtad av en kompis för att åka på kalas.

Själv har jag dragit på mig den turkosa sticketröjan som farmor gjort. I köket är det sensommar/höstfixat. Vita spetsgardiner har fått lämna plats för en höstig kappa. Duken och kudden som min mormor har broderat har fått komma fram. Sensommarblommor i vasen (och ja, tältet står kvar i väntan på torrare väder).

Jag dricker te, som jag har fått av en kollega, ur muggen som jag fått av fru V. Och på bänken står nyskördade tomater från plantor som jag fått av en annan kollega.

Sammanhang i en fin väv. Familj, släkt, kollegor och vänner.

Och jag känner mig stenrik ❤️

Ungefär så här

 Det blev terminstart.

Alltså, herregud, det blev terminstart!

Jag har 26 fantastiska tvåor i mitt klassrum. Och jag ser hur ettornas lärare jobbar på med små förvirrade ettor och känner att mina tvåor är så stora. De kan och förstår och hittar och, peppar peppar, håller de allt som oftast sams. 

Väldigt roligt… och ändå väldigt intensivt.

Vi har startat igång arbetet med bondgården och jag fascineras över hur totalt främmande det är för de allra flesta. Att pappa gris är en galt, det hade ingen av mina 26 någonsin hört talas om. Inte att pappa får är en bagge heller för den delen, även om någon gissade på bock, vilket ju ändå är hyfsat nära.

Vi lär oss också ord som ”spannmål” och tittar på de fyra sädesslagen. Någon funderar på om ris består av vete och jag tänker att vi nog måste ha en Veckans Grej om ris inom kort.

Annat som har hänt är att lillebror har fyllt sju år! Det känns absolut helt ofattbart att min lilla knodd blivit så stor. Går i ettan och kommer hem och berättar att han har haft no och so och engelska… Han som ofta får oss att skratta, känna oss stolta... och ibland lätt förskräckta. Som tveklöst göra våra liv betydligt intensivare.

Också han som är ”tjena” med alla.

Överallt.

Dagen till ära kom storasystern och barnbarnet och hämtade honom i skolan och så firade vi med legobyggande och en riktig bärtårta 

Utöver det… tja vi kämpar på med obligatorisk försäljning av häften med rabattkuponger. Bortsett från Intersport gäller häftet främst butiker på den lokala orten och de vi känner här, ja de har ju barn i samma förening som vi. En vän i Örebro har offrat sig och storebror har också, ytterst motvilligt, knackat dörr. Med rätt dåligt resultat. Vi kämpar vidare -det blir ju hiskeligt dyra fotbollsträningar om man ska köpa alla själv!

Nu, lördag. En spelar fotbollsmatch. Den andra är på kalas på Jump yard i närliggande stad.

Ute regnar det.

Katter väljer själva!

 Katter är verkligen sina egna. När vi hade Chipperkatten låg hon alltid på maken under nätterna. 

Gamla Chatterkatten sov på min huvudkudde tills lillebror fick egen säng. Då började hon sova hos honom, men låg hos mig när jag var sjuk.

Numera har vi bara Cissi och Sixten.

Cissikatten är egentligen lillebrors, men faktum är att hon mest morrar på oss alla… Alla utom storebror som får bära runt på henne hur han vill. Varje natt ligger hon i hans säng… eller i en liten skokartong i hans rum.

Sixten, som är storebrors katt, tillbringar helst dagarna ute. Men kvällar och nätter ligger han hos mig och han älskar gemensamma mysmorgnar.

En meningsfull KUT-dag

Några gånger om året har vi kompetensutvecklingsdagar. Dagar då både fritids och skola i kommunen håller stängt.

De här dagarna är ofta fullspäckade med saker som kommunen anser viktiga, men känns sällan särskilt meningsfulla för oss som arbetar i verksamheterna.

Men idag minsann, fick vi åka till en konferensanläggning i skogen i närliggande stad. Ha meningsfulla möten och diskussioner. Hela dagen!

Som avslutning stod ”walk and talk” på schemat. Jag ”walkade” ner till sjön och tog ett dopp. Så UNDERBART skönt efter en sådan här dag!

Andra som haft en underbar dag var barnen. Eftersom fritids var stängt tillbringade de heeela dagen hos sin storasyster och lilla barnbarnet. Det var trötta, nöjda och väldigt harmoniska barn som vi hämtade upp på vägen hem.

En bortregnad fotbollscup

 Den här helgen skulle barnen ha spelat cup i dagarna två. Och därtill skulle vi ha varit funktionärer klockan 16-20.30 både lördag och söndag.

Alltså skulle.

Lördag morgon klagade lillebror över ont i halsen. Det rimmade illa med heldag ute i regnet. Alldeles särskilt som vi verkligen hoppas att han är frisk kommande vecka som både innehåller utbildning och skolstart. Inget spelande för honom alltså.

Lördag eftermiddag åkte maken iväg och var funktionär.

Söndag morgon plingade det i mobilen. Dag två av cupen blev inställd. Efter allt regnande i natt stod planerna alldeles vattendränkta. Vi tog en pokenad på eftermiddagen och kunde konstatera att vattnet runnit undan bra, även om flera vägar fortfarande var avstängda.

Den här helgen gick alltså från att vara högintensiv till… tja, att vara jättelugn.

Mjölk med kaffe i muminmuggen. Virkning i knäet.