Provtagning och torsdagslogistik

Ja, så blev det då dags för ett väntrum igen. När symptom som varit bättre åter bli sämre, ja då ska visst hela baletten dansas om. Igen.

Startade dagen med att ett gäng rör blod. En mycket duktig sköterska som fixade alla rör på första försöket. Med var enhetschefen som övervakade det hela. Bra, tycker jag, att cheferna är med ibland och ser verksamheten… men inte värst vanligt inbillar jag mig?

Härliga tavlor i väntrummet.

Nu är det ju inte så att våra liv enbart kretsar kring yrslighet. Torsdagar är logistik här i huset.

Ett barn lämnas på fotbollsträning. 

Det andra på simskola.

Och för att få det att gå ihop får fotbollsspelaren efter sin träning knata iväg till badhuset och vänta i cafeterian tills brorsan är klar och bilen går hem till pappan som under tiden fixat middag.

Det är jätteroligt, förstås, att barnen har aktiviteter!

Det är också himlans skönt att det är påsklov nästa vecka ;)

Barn av sin tid?

 När maken har kommit hem på eftermiddagen och storebror har farit iväg till sin aktivitet, då kommer lillebror ner för trappan. Han brer sin högt älskade snuttefilt över sin yrsliga mamma, brygger kaffe och serverar oss i soffan. 

Nu ska han sitta där i mitten och läsa för oss. Men först en viktig detalj…

”Se glada ut nu! Mamma håll upp boken också. Nej, lite längre ner, man måste se din mun. Vänta lite, man måste se båda muggarna också… och så lägger vi Noahs nyckelring med framsidan upp.”

Mycket naturlig bild ;)

Men ändå, han fixade kaffe, bredde över mig filten och satt mellan oss och läste. 

Tillsammanstiden ni vet ❤️

När ni åker skidor jagar vi monster på kyrkogården

 Kul jul att ni åker pulka och skidor i all snö som kom. Säkert kommer snart bilder på varm choklad och limpmackor eller grillad korv över öppen eld.

Vi har faktiskt inte ens köpt skidor till våra barn i år. Det kan vara som så att det kändes som en onödig slant och ett stort projekt för ungefär två korta åkturer.

Förresten kom det bara ett tunt puderlager här. Och jag vallar mina barn (fel -de vallar mig) på iskall pokenad över Sveriges kanske tråkigaste kyrkogård.

”Det spelar ingen roll vilken minneslund jag ligger i, bara det inte blir på den här kyrkogården” säger jag.

Sedan funderar jag på om det verkligen är okej att fånga fiktiva monster på en plats som är till för att minnas de döda. Det är det nog inte, kommer jag fram till. Så vi flyttar oss från läsidan ut i snålblåsten framför kyrkan istället. Där är faktiskt ett Pokémongym placerat, så det måste ju vara okej. Enligt nyhetssändningarna har Gud betydligt värre saker att reda i än en Pokemonspelande familj utanför hens hus.

En ruggig våffeldag

Våffeldagen! 

Under alla år jag bodde själv brydde jag mig absolut inte ett dugg om just den dagen. Jag gjorde nog förresten inte våfflor över huvud taget… 

Men maken, han är riktigt bra på att göra goda (glutenfria) frasvåfflor. Jag känner mig som ett barn när jag sitter där vid köksbordet och blir serverad ytterligare en alldeles nygjord. Slevar på sylt och grädde. 

Bäst är förstås hjortronsylt, men den är sedan länge slut. Jordgubbssylt går också bra.

Ute startade dagen med spöregn. Hela förmiddagen smattrade det så trivsamt på rutorna. Åh så mysigt vi hade det inomhus då!

På eftermiddagen övergick det till bitande nordanvind och snöande på tvären. Den stackars igelkotten som vi såg häromdagen kilade längs vår gata idag också. Den måste ju önska att den stannat i dvala ett tag till. 

 Jag är mest fascinerad över att det fortfarande finns igelkottar i området. Varenda sommar är det minst ett par som dödas av robotgräsklippare. Våra kottar tycks nämligen inte ha läst det där om att de bara ska vara kvälls- och nattaktiva.

Så blev det lördagskväll och kvarteret slocknade. Det gör mig nästan orimligt glad att så många släcker ner under Earth hour. En liten symbolisk handling för något ofattbart stort och viktigt ❤️

Lite vårpyssel

Denna ljuva pysseltid!

Jag skulle aldrig, ensam, sätta mig och göra pyssel efter årstid att sätta upp i hallen. Men det här med att pyssla med barn, det är så kul! 

I höstas hade vi en höstig hall. Det var pysslade höstträd och höstlöv och svampar.

Nu är det vår :)

Det finns så mycket man kan göra!

Yrsel och migrän

 Efter en vecka med allt värre yrsel kom förstås migränen som ett brev på posten.

När jag väl tar mig från badrummet till soffan kommer Sixtenkatten bums och lägger sig tätt intill.

Det är frustrerande. Förstås. Jag är redan utredd på alla sätt och vis. Diagnosticerad. Äter medicin dagligen. Har övat i ett och ett halvt års tid hos sjukgymnast på att hantera yrseln. Lärt mig, hittat strategier. 

Men det är svårt att använda strategier när man tappar balansen så fort man vrider på huvudet. Och det tar på krafterna att behöva fokusera på det mest basala som att resa på sig, byta riktning osv. Jag kan allt det där, numera. Det sista halvåret har jag fixat det utan att tänka på det. Däremot har det fortfarande krävts koncentration för att kliva upp på en stol, stå på ett ben osv.

Ja och så har det alltså backat. På bara någon vecka. Ett jättekliv. Bakåt. Och jag skulle med lätthet ge min högra hand för att slippa uppleva detta igen.

Måtte en dag (till) i vågrät position göra det hela bättre!

Rocka sockorna-dagen

 21/3.

Tre kromosomer i det 21:a kromosomparet. Internationella down syndromdagen.

Men också en dag då vi sätter på oss olika strumpor. För att vi alla är olika, men lika unika. 

En helg i lugnets tecken

Hosta och förkylning hos barnen består, men febern gav sig av redan igår och i morgon räknar vi med att åka iväg till jobb och skola allihop.

Jag har i sanning haft en helg i lugnets tecken. Så till den milda grad att jag till och med fick starta dagen med frukost på sängen.

En hel del pusslande har det blivit. Jag har nog lagt ner mest tid på det, men storebror ligger inte långt efter. Behöver jag säga att motivet var uppskattat ;)

Vabbvecka

 Fredag. Äntligen helg!

Äntligen, eftersom helg innebär att man slipper det dåliga samvetet över att inte jobba.

Här har nämligen vabbats precis hela veckan. Först maken i två dagar och sedan jag i tre. Snabbt övergående feber på den ena och envis feber på den andra. Hosta.

Nu ska jag ju ärligt säga att det är riktigt mysigt att vabba. Vi har högläst. Massor. Läst ut Bröderna Lejonhjärta… och tittat på filmen. När man just läst boken upptäcker man hur mycket som är borttaget i filmen. Eller ändrat. Jag mindes faktiskt inte att boken och filmen skiljer sig såpass mycket.

Pysslat. Och ritat Pokémonfigurer.

Spelat fyra i rad med multiplikationstal.

Myst massor. Halvsovit. Serverat glass, nyponsoppa och polarbröd med bara smör. 

Nu håller jag tummar och tår för att febern försvinner under helgen och att vi får vara friska fram till påsklovet!

Dyr smak

 Jag använder ytterst sällan Facebook, men scrollar igenom flödet ibland för att kika på diverse tips i lärargrupperna.

Mest tycker jag att det är reklam och det är nästan så att hjärnan har lärt sig att koppla bort. Omedvetet sålla. Säkert för att det mesta känns totalt irrelevant.

Facebook tycker att jag ska köpa en smartwatch, hacka vitlök utan ansträngning, köpa en tandask, en smoothiemaskin och lyfta brösten.  

Facebook tycker också att jag ska köpa nya kläder. Jag köper ytterst sällan något helt nytt, men fastnar gång på gång på den här fina klänningen.

Tillslut klickade jag in på annonsen…

… och kände att, nä sååå fin var den verkligen inte.

Tänk så många vettigare saker det finns att lägga så mycket pengar på!

Förresten skulle jag förvisso behöva utöka garderoben med någon tröja, men klänningar behöver jag faktiskt inte ha fler av!