lördag 18 april 2026

Fördomsshowen

 Det är valår och våra partiledare får delta i mer eller mindre seriösa inslag för att på olika sätt nå ut till folket. Jag förstår att man vill satsa på bredd.

Att porträttera en partiledare genom att ställa frågor baserade på fördomar är egentligen ett kreativt koncept. Svårigheten är bara balansen mellan intressant och och tramsigt.

Efter att ha sett utfrågningen av Mohamsson tycker jag inte att svt har lyckats med den balansen i det här programmet. Kanske var det syftet? 

Jag tittar hela halvtimmen. För vem är egentligen vår utbildningsminister? Hon som är ansiktet utåt när det gäller frågor om våra barns framtid. Toppen över alla oss som varje dag sliter för att varenda unge ska lyckas i livet. Hon som gång på gång kommer med uttalanden som får det att vrida sig i magen på stora delar av lärarkåren.

Jo, hon är säkerligen en trevlig, hårt arbetande yrkesperson. Man blir inte partiledare av en slump. Och hon parerar mellan synnerligen privata frågor. Låt mig verkligen klargöra det. Jag har absolut inget ont att säga om personen Simona. Jag känner henne inte alls. 

Däremot ifrågasätter jag hur man kan sitta på den posten utan grundläggande allmänbildning? Kanske alldeles särskilt när hennes parti har som slogan ”Bilda dig, bete dig, bry dig”.

”Jag kan majoriteten av dem”. Svarar Mohamsson på frågan om Sveriges grundlagar. Majoriteten? Jag känner mig ett ögonblick förvirrad. Har jag missat något fatalt? Hur många har vi egentligen? Men jo, vi har fortfarande fyra grundlagar. FYRA! Och det är okej, tycker jag, att inte varenda kotte har koll på dem. Men en utbildningsminister bör ha den grundläggande kunskapen.

Att veta vad ett hektar är, är kanske inte viktigt för hennes yrkesroll. Personligen förvånar det mig ändå lite. Liksom att hon inte har en aning om under vilket årtusende Vasaskeppet sjönk. Fine att inte kunna definiera det exakta måttet eller ange det exakta årtalet, men… ”Bilda dig…”

Märk väl att jag själv är usel på diverse spel med frågor om allmänbildning och att jag skulle vara en tämligen värdelös minister. Turligt nog är det inte mitt yrke och det är inte heller jag som ska sitta i ett tramsigt frågeprogram eller bevisa min kompetens för hela svenska folket.

Om jag kommer att titta på nästa avsnitt? Högst troligt. 

Trots att det faktiskt inte framgick ett minsta dugg vilken politik hon står för och trots att nästa intervju eventuellt kommer att kräva en brun papperspåse att andas i.

fredag 17 april 2026

En fredagsreflektion

 


Här sitter jag. En sen fredagseftermiddag. I solen. Som värmer. 

Så välförtjänt det känns. Inte för att jag har gjort något utöver det vanliga. Men ändå. Att tillbringa dagarna med ett gäng sjuåringar, hur härliga de än må vara, kräver ibland en paus. Eller en helg.

En eftermiddag när man känner sig lite nöjd över att fredagsfikat man bjöd på på jobbet blev uppskattat (massor av socker och grädde… och mörk choklad därtill -vad kan gå fel ;)). När barnen hemma har fikat på resterna.


Lillebror har krattat löv.

Och trädstråket är så innerligt vackert att jag får nypa mig i armen. Tänk att ha det såhär precis bakom huset!

Fåglarna kvittrar. 

Rödhake, grönsiska, blåmes. Nötväcka, hackspett, bofink. En trast… taltrast kanske? Jag lär mig aldrig skillnaden. Skata, duva och en mås. Pilfink också. Men inte en enda talgoxe.

En sädesärla spatserar runt på gräsmattan. Jag såg vårens två första igår.

 Humlorna och bina surrar.

Ett barn är ute någonstans med en kompis. Det andra har en kompis hemma.

Så mycket det betyder ändå. Med sol. Humlesurr. Fågelkvitter. Vitsippor. Och kompisar ❤️

söndag 12 april 2026

Sixtenkatten

Snart börjar säsongen när Sixtenkatten inte vill komma in om kvällarna. Halsbandet är försett med pingla i förhoppning att småfåglarna ska fly i tid. Möss och sorkar lyckas han fånga ändå -det här är en enastående jägare…

Men än så länge tillbringar han nätterna inne. På mig. Eller väldigt nära. 

Så här såg det ut när jag vaknade i morse.

Precis nu på kvällen, i skrivande stund, ser det ut såhär.

Han må sova på mig, men det är absolut inte bara min katt. Nä, han är så nöjd när någon sätter sig. Allra helst storebror.

Är det förresten inte lite typiskt röda katter -att vara sådär infernaliskt keliga?

fredag 10 april 2026

Vårexplosion

Det är som en explosion i naturen! Träden är ännu kala, men i trädstråket börjar det lysa vitt av vitsippor, forsythian står i full blom och scillan breder ut sig. Nässelfjärilar och citronfjärilar fladdrar runt och bina surrar i kör med humledrottningar.


 Idag blev det eftermiddagsmjölk med kaffe i trädgården. Fåglarna kvittrade oavbrutet.

Det blåste lite kyligt och frosten har gått hårt åt de små rosenskäror som börjat titta upp i kallsådderna. Jag har faktiskt inte ens täckt dem nattetid. 

Nu stundar helg. 


måndag 6 april 2026

Långväga besök

Påsklovets mest långväga besökare kom idag. Det är ju himlans trevligt det där, när folk tittar in ”på vägen”.

Det var Anna och hennes sambo Johan. Anna arbetade samtidigt som mig på ridskolan i Lidköping 2005. Egentligen stal jag fräckt hennes tjänst när jag kom dit som nyutbildad instruktör på pappret. Sanning att säga var hon en omåttligt omtyckt ridlärare som dessutom var bättre än jag på att rida, men jag var förstås glad att jag fick platsen. Hon blev förresten också kvar, fast med en annan tjänst.

Ganska snart flyttade en omplaceringshund hem till mig -världens finaste Lurvig. Med ett stort problem. Han kunde inte vara ensam. Så Anna och hennes föräldrar styrde upp det hela och ställde upp både kvällar och helger när jag jobbade.

Knappt ett halvår jobbade jag där. Kortare än på någon annan arbetsplats. Men Anna har jag kvar kontakten med. Om än sporadiskt. Hon utbildade sig så småningom till röntgensköterska och sedan läkare. Flyttade långt norrut. Och är den absolut mest aktiva människa jag någonsin träffat. Vandrar och rider och dansar och åker skidor. Orienterar. Tävlar. Självklart åkte hon Vasaloppet. I år också. Spelar piano gör hon med. Och sjunger. Det var hon som sjöng både på vårt bröllop och på storebrors dop.

Nedervåningen var hyfsat städad, men båda två sögs kvickt upp till kaoset. Lillebror har demonstrerat ALLT för denna Johan. Från detaljerna i Star Wars-legot till hockeykorten och fiskarna i akvariet. Bordshockey hann de visst med också.


Efter lite lunch begav de sig vidare norrut. Drygt sextio mil hade de kvar att åka… 

Vilken fin avslutning vi fick på lovet ❤️

lördag 4 april 2026

Långfredag och påskafton

Ena dagen tar jag kort på blåsippor.

Nästa dag singlar stora snöflingor utanför fönstret.

Det blev långfredag och vi skruvade utemöbler. 


 Hade det nu varit som tidigare under veckan, då hade vi kunnat inviga dem på bumsen. Det gjorde vi inte nu.

Påskaftonen blev en lugn historia. Sovmorgon. Barn som fixade frukost. Och så äggjakt i kyla och blåst.

Påskfikat var förr om åren tårtor. Ofta maffiga chokladtårtor som skulle göras i flera olika steg. De senaste åren har vi gjort påskbakelser. Rulltårta, grädde, ett par chokladägg -klart. Och faktiskt, tycker jag, lika gott.

Pyntandet under påsk är i betydligt mindre skala än julen. Lite hemmagjort pyssel samt några påskföremål från farmor. Väldigt lagom.

Vi höll nästan på att glömma måla ägg, men kom på det i sista stund.
Och tur var väl det, för så här tjusiga skapelser blev det… som ingen orkade äta. De får bli frukost istället :)

Inte en endaste påskkärring kom i år. Och mina egna barn hade redan i förväg bestämt att de inte skulle gå. Det är förstås valfritt. Men spöka ut oss, det gjorde vi ändå!

Glad Påsk!


tisdag 31 mars 2026

Latmaskdag

 En frusen barnkropp kryper ner hos mig i sängvärmen på morgonkvisten. Barnfingrar pillar i mitt hår. Viskar: ”Kan vi inte ha en latmaskdag idag mamma?” 

OM vi kan! Jag har haft en förfärlig huvudvärk sedan igår eftermiddag. Det är grått och regnigt. Maken har åkt iväg med bilen för att byta däck på de befintliga fälgarna.

En latmaskdag. Vilket bra ord! 

Vi äter frukost i sängen. Tittar på Lego Masters Australia. Hur orkar de hålla tempot? Vilka coola byggen!

Barnen blir inspirerade förstås. Tycker att hela familjen ska återskapa något i stil med det vi just sett. Men där går min gräns. Jag har aldrig varit en legobyggare. 

Vi enas om att jag kan sitta i fåtöljen och virka. Betrakta. Det känns som en bra deal.


Sixtenkatten gick ut och vände. Lägger sig i fönstret och betraktar rusket.

Men så klarnar det upp. Jättemycket. Plötsligt är himlen klarblå. Och ingen är längre sugen på en latmaskdag. Gruset sopas ut i gatan inför stundande gatsopning. 

Jag råkar gräva fram en väldigt trött humledrottning. Sover kvalstren med henne över vintern? Eller lyckas de hitta henne i jorden nu på vårkanten? De var lika pigga som hon var trött. 

De första vitsipporna börjar slå ut i trädstråket. Och medan jag sitter där och tar bilder hör jag koltrasten, en väldigt envis talgoxe, bofinken och nötväckan, duvornas korrande och en hackspett som gör trumvirvlar. 

Barnen leker ute och vill inte komma in förrän det börjar skymma. Sixtenkatten placerar sig på mina ben. Spinner, men somnar sedan.

Så mycket rikedom här i livet ❤️


måndag 30 mars 2026

Pappas pärlor

Ända sedan i julas har vi pratat om att besöka utställningen Pappas Pärlor på slottet. Men så har vi ju varit sjuka och trötta och i karantän och på sjukhus och… tja, nu håller den bara på i en dryg vecka till så det var hög tid.
Johan Karlgren heter konstnären. En pappa från Motala som fortsatte att pärla efter det att dottern tröttnat. Wow vad den mannen har varit kreativ med pärlandet! Framförallt har han gjort en hel del tredimensionellt.

Vi pärlar så otroligt mycket själva, så de tvådimensionella figurerna i sig imponerade kanske inte jättemycket. Däremot var det riktigt kul att se vad han hade gjort av dem.
Den här bänken i verkstaden… Detaljerna. Precis allt är skapat av pärlor!
En hel del Mariofigurer. Sådant här har mina barn massproducerat genom åren, men aldrig har jag väl kommit på tanken att skapa en äng.
Pärlad mat och pärlade kakor. Hur kommer man ens på idén?!

 Därtill spanade vi förstås in salarna i slottet också. Storebror har precis läst om stormaktstiden i skolan och då var det lite extra kul med alla stora porträtt av kungarna (och drottningen) från den här tiden.

Kul att det faktiskt blev av, den här trippen!

I morgon tänker vi oss en riktigt mysig hemmadag. Ett barn hoppas på regnsmatter mot rutan eftersom det är extra mysigt att läsa då ❤️

söndag 29 mars 2026

Sommartid

Jag har sällan känt mig mer förvirrad. Alldeles totalt hade jag glömt bort detta med tidsomställning och det var först när jag tog min mobil och upptäckte att den visade en timme mer än klockradion i sovrummet, som det började gå upp ett ljus. 
Vi ställde förstås bums om alla klockor i huset, alltmedan maken sov, och hade vi nu inte glömt klockan i ateljén tror jag att det här med tidsomställning hade gått honom totalt förbi den här våren.

Efter gårdagens Legomässa har det byggts… om möjligt ännu mer än tidigare. När jag för några år sedan fick min Legofigur med rosa mugg tänkte jag henne sittandes i en trädgård. Jag tänkte mig inte bli jagad av självaste Darth Vader… Jag tror för övrigt att det är dags att börja titta efter en gråare kalufs.


Lite påskfix har det allt blivit också. Påskris både inne och ute. 

Ja gillar verkligen påsken. Kanske allra mest för att den känns så kravlös. 

lördag 28 mars 2026

Legomässa

Legomässa. Minsann. 
Barnen köpte ett varsitt nummer till lyckohjulet och vi trodde knappt att det var sant när storebror faktiskt vann på sitt nummer. Ett valfritt Lego i hyllan!

Så många imponerande byggen! Vi har spanat in detaljer och konstruktioner, pratat med deltagare från Lego Masters och fått inspiration.

Detaljrikedomen!
Det må se folktomt ut på bilderna, men det var det sannerligen inte. Förstås.

Nu har vi provat det. Legomässa.