Mors dag och födelsedag

Mors dag och födelsedag, det är minsann inte fy skam!

Jag blev så fint uppvaktad på sängen av maken och barnen. Skönsång, hurrarop, teckningar, paket och frukost.

På förmiddagen åkte vi ut till Herrfallsäng. Först ett litet besök utanför det gamla soldattorpet som byggdes i början på 1800-talet. Vi är på besök, men alldeles säkert har det här varit hem åt flera barn.

Lunchbaguetter intogs på picknickfilt framför en stor syrén. Det syns dåligt på bilden, men den blommar och doftar alldeles ljuvligt.

Klätterapor. Nästan bokstavligt talat eftersom det var just apor de lekte. Hela tiden. På alla välta träd. Och när vi mot slutet sa att vi skulle gå mot bilen blev svaret "neeeej, vi har inte tid!"

Det är i sanning en intressant blomperiod. Alla möjliga växter blommar liksom samtidigt i år. Liljekonvaljer brukar väl ändå inte hålla på att slå ut samtidigt som midsommarblomster blommar?!
Nej, jag vet, det här är ingen liljekonvalj... eller något midsommarblomster. Där finns en väldig massa blommor.

Mera träd att klättra i. Stackars maken som är en far av den mer ängsliga typen... han har fullt sjå med lillebror som gärna klättrar :)

Smörbollar. Massor!

När vi, jag och maken, ansåg oss ganska klara och förkunnade att det var dags att gå mot bilen ropade barnen "neeeej, vi har inte tid!". Och sekunderna senare hade de hittat ett ihåligt träd, stort nog för dem båda att krypa in och faktiskt kunna stå upprätta i.

Det går på riktigt inte en enda dag utan att jag är tacksam över att få vara mamma!

Väl hemma sedan fick jag sitta ner på altanen alltmedan maken fixade i köket. Jag visste ju att han bakat tårtbottnar igår och nu kom han ut med en riktig födelsedagstårta. Blåbär som fyllning och svenska jordgubbar uppepå. Lillebror bjöd på hela "Ja må hon leva" en gång till, som sig tydligen bör när tårta ska serveras.

Det är inte klokt att man kan få ha det så här bra!

Saknas gör förstås mormorn och morfarn, men lite längre fram i sommar minsann, då ska vi träffa dem utomhus!

Kvällsrunda i trädgården

Jag älskar att ströva runt i vår lilla trädgård om kvällarna den här årstiden. Just när solen försvinner bakom träden och fåglarna kvittrar för fullt. Vattna lite. Eller mycket. Plocka lite ogräs. Notera projekt, men tänka att klockan är för mycket för att ta tag i något den här dagen.

Det börjar växa i pallkragarna. Bara en står ännu helt tom. Zucchini och gurka växer ännu inne. Bönorna ska jag förså i helgen.

Här är tanken att jag ska kunna plocka in snittblommor till buketter. Meeeen.... det ser i sanning lite tätt ut. Det blir som det blir.

Tomaterna är en hemsk syn i år. Jag sådde dem på tok för tidigt... och sedan blev det en kall vår. Därför stod de inne i vårt vardagsrum och växte sig låååånga och rangliga tills jag fick nog, kapade dem och ställde ut dem. Med fiberduk. Som blåste av andra dagen, när vi inte var hemma, så att bladen blev brända. Häpp.
Nå, några är kvar inne och jag har inte gett upp de här än heller.

Stockrosorna, som jag trodde var tvååriga, kommer år efter år.

Och... syrénen slår ut. Det doftar absolut ljuvligt.

 Annat man kan hitta i trädgården under kvällsrundan :)

Två timmar tog den ikväll. Kvällsrundan.
Nä, jag har absolut ingen aning om hur det gick till.

Hektiska dagar på slutet och liiite trött på Coronan

Till att börja med är jag väldigt glad att jag nu inte har årskurser där det ska sättas betyg. Maken som släpper sexor har fullt upp och vänner och bekanta som har högstadiet tycks halvt jobba ihjäl sig.

Men även i de lägre åldrarna är det mer än man kan tro i slutet av termin. Vi fyller i omdömen och kunskapsmål, redovisar resultat på kommunnivå och ägnar galet mycket tid åt att fylla i analyser gällande såväl resultat som undervisning. Kartläggningar. Utvärderingar. Uppföljningar.

Vi skickar iväg beställningar inför hösten, diskuterar i ämnesgrupper, ska sätta oss in i och ta beslut om byte av läromedel.

Parallellt med det är det möten, möten och möten. Det är möten med elevhälsa, möten med föräldrar och möten med andra instanser. Fysiska möten. Telefonmöten.

Nätverksträffar som stora delar av den här terminen har skett digitalt.

Det är inte gnäll, jag tycker väldigt väldigt mycket om mitt jobb!

Det är bara... mycket. Mycket som ska hinnas med på ganska kort tid. Kanske lite i kombination med pusslet med ekvationen jobb och familj. 

Jag erkänner att vi hoppades på en mildare restriktion gällande sjuttioåringar. Faktum är att det blir synnerligen påtagligt hur mycket vi behöver mormorn när hon nu inte har kunnat vara här på månader. Dagmammornas arbetsplatsträffar som krockar med de vi har på jobbet. Deras kompetensutvecklingsdagar som krockar med våra. Och utöver det fler långa dagar än vi hade önskat.

Något annat vi också verkligen behöver är en frisörstid till lillebror, som ju faktiskt önskar kort hår till skillnad från storebror som åter sparar till långt. Nej, jag kan verkligen inte klippa honom själv och han har ju liksom missat sina tider eftersom han har blivit förkyld varje gång.

Meeen om drygt tre veckor är det semester. Hur obegripligt det än känns nu kommer faktiskt allt att vara klart då. Och eleverna har bara elva skoldagar kvar.

Lillebror lär ska klara sig trots ovårdad frilla.
Vädret har visat sig från sin bästa sida. När jag kom hem idag var gräsmattan klippt och middagen intogs ute. Maken lyckades få tag på fru geting som bygger bo under taket vid altanen, förhoppningsvis har hon gjort det utan grannar.

Och föresten har vi skördat årets första paprika i fönstret idag!

Häpp, i morgon är det onsdag!

Blandat en regnig söndag

Nä, rubliksättare på någon kvällstidning, det skulle sannerligen inte vara ett jobb för mig.

Idag var det egentligen en sådan där ett-foto-i-timmen-dag, men se så blev det inte alls här. Vädret har varit grått och regnigt och det blir som just inte värst mycket med fotandet då. 

En riktig utedag har det varit och kanske är det därför jag nu känner mig så... full av energi.

Jag älskar för övrigt de två senaste dagarnas väder när det varken blåser, är jättekallt eller för varmt. Regn gör mig faktiskt ingenting så länge jag har rätt kläder och det inte vräker ner. Regn i lagom mängd såklart -det behöver ju balanseras upp med finväder.

På förmiddagen blev jag upphämtad av Elin och vi for till Dovrasjödalen för en skogstur där. Åh så härligt det var! Och vackert. Med tydliga lämningar från istiden.

Framför oss har vi, på bilden, Dovra kyrka. Den bildades när jätten i dalen bröt loss ett stort stenblock och kastade mot kyrkan i närmaste by. Jätten var nämligen arg på kyrkklockorna och den nya kristna läran. Jättens fru hette Dovra och hon grät över sin argsinte make. Tårarna bildade tre sjöar och det är de vi har vandrat runt idag... 

...ja eller så kan man ju förstås förklara det hela med vatten och olika bergarter och nötning och frost och nedbrytning. En nog så spännande förklaring.

Väldigt fint!

När jag kom hem blev den en stunds rättning. Mina elever har arbetat med digitala klockan heltimmar.

Och så har vi sprungit i dagarna två! Faktiskt. Eller jag har sprungit. Storebror har cyklat.  Inte långt. Alls. Men ändå. Och efteråt tar vi en obligatorisk bild på när vi gått i mål... en av oss ser alltid piggare ut än den andra på den där bilden...

Maken in action. Inspektion av eventuellt vattenläckage. Det börjar bli bråttom, det där med att lägga om tak...

Själv fick jag ett infall och började skrubba det här gamla träbordet. Det är förstås tvättat, torkat och spolat förut, men nu skrubbade jag med superlösningen från ekotipset. 4 dl vatten, 1 dl ättika, några droppar diskmedel. Det är nästan så att man kan se vilken sida som är tvättad.

I morgon är det måndag och dags för en ny arbetsvecka. Den sista i maj.

Mysdag

Idag har det varit helt perfekt väder för att plaska i vattenpölar, förvandla rutschkanan till en vattenrutschkana, flytta på hallonplantor och att springa en sväng (jo, tro det eller ej, jag har faktistk sprungit en liten runda, med betoning på liten).

Det har också varit en perfekt dag för att krypa upp i soffan och virka alltmedan barnen bygger med lego och när de sedan kommer med en bok och frågar om jag kan läsa, då finns det förstås ingen anledning att säga nej.

Varmrökt regnbåge och potatismos till middag. Tända ljus.

Och därefter mera soffmys framför Karlsson på taket på teve.

De här lediga dagarna har varit en prima mix av olika väder!

Bildbomb från Tivedens nationalpark

Igår, när vi skulle ha gjort en skogsutflykt, ja då var det någon som råkade lova barnen att cykla på guppeliguppbanan. Den någon var inte jag och nä, den någon låg inte på ett jättestort plus just då. Inte hos någons fru i alla fall. Någons barn var däremot väldigt nöjda.

Meeeen det kompenserades idag, för idag styrde vi nämligen söderut till Tivedens nationalpark!

Äsch, lite slitage på byxorna får man liksom räkna med. Här åks det rutschkana...

Vi har gått brant uppför... för att finna att utsiktspunkten var ganska... skymd. Men tittar man noga ser man lite vatten ;)

Lunch (pastasallad) på en sten.

På väg ner till Stenkällan, som också var platsen just den här leden fått sitt namn efter.

Mina barn har blivit som små bergsgetter och ska absolut undersöka alla skrevor eller gå på de mest otillgängliga ställen.

På leden fanns också en lååååång spång över myren -en myr som just nu var väldigt torr och inte alls fordrade någon spång.

Trollungar ♥

Det stod att leden var krävande vilket förmodligen syftade till att det var en del upp och ner. Något som passade oss alldeles utmärkt -det blir ju faktiskt mycket roligare att gå i skogen när det är lite kuperat.

Så kom vi fram till en sjö. Så fint!
Lillebror blev överlycklig. Är det 21 grader och man kommer till en sjö... ja då finns förstås bara ett alternativ...

Efteråt. Värma sig i mammas knä. Upptäcka två kanoter.

Längs branta klipphällar...

...och så fika strax innan vi kom tillbaka till parkeringen.

Och vi såg en kopparorm, studerade lavar och hörde göken.
Tittade på stackmyror och spindlar och rötter som växte på lustiga sätt.
Behöver jag säga att det var en alltigenom underbar tur?
Att gå i skogen med min familj kan vara bland det absolut bästa jag vet.

(fast på bilderna ser det ut som om vi var ensamma i skogen. så var det inte.  det var vi, scoutkåren och halva mellansverige som befann sig i Tivedens nationalpark just idag ;))

Fyra dagar ledigt

Fyra lediga dagar.

Ärligt det känns helt rätt. Jag menar, hur sugen är man på att åka ifrån det här på morgonen?!

Vårkragarna är på väg att blomma över, men klockhyacinterna blommar och herrgårdspionerna har slagit ut.

Jag har förvisso en hel låda med saker att rätta och skulle absolut också behöva fylla i ett gäng framåtsyftande planeringar... men mest ska jag umgås med de här två.

De som här provsmakar alla kryddväxter i kryddlandet ♥

Bröllopsdag

Det är på dagen åtta år sedan vi stod där i kyrkan och lovade varandra evig kärlek framför de människor som står oss absolut närmast.

♥

Vi har dock inte firat på något särskilt sätt alls. Jag hade lång arbetsdag som avslutades med möte. Min fina arbetskamrat skjutsade dock hem mig efteråt så att jag skulle hinna till middagen.
Och middagen...tja den bestod av tacos.
Ärligt talat är vi urdåliga på att fira bröllopsdagen, men i år har vi tänkt oss ett lite efter-firande på torsdag när vi är lediga. Kanske mest för att ta chansen att just fira. 

Bara så. Och det är föresten inte så bara.

Svartvit ordlös torsdag

Den där gamla utmaningen som innebär en svartvit ordlös bild om dagen i sju dagar florerar nu åter på Facebook. Jag är inte med den här gången. Däremot inspirerades jag att göra en svartvit ordlös torsdag av ögonblicksbilder tagna idag med mobilen.

Bara så.
I morgon är det fredag. Arbetsdag.
En ganska kort sådan.

Ett blivande skolbarn

På väg till första dagen hos dagmamman

Var är nödbromsen?!
I förrgår var han bebis.
Igår gick han iväg till sin första dag hos dagmamman.
Idag har jag fyllt i pappren till skolan. Och fritids.
Och i morgon då? Är det då han tar körkort? Eller ve och fasa, flyttar hemifrån?!

Min stora lilla kille ♥♥♥
Skolbarn till hösten...