Nu är det inte jul längre

Jag älskar julen och tycker att det känns lika vemodigt varje år att städa bort tomtar, gran och stjärnor. Det är ju fortfarande mörkt på morgnar och kvällar. Fortfarande vinter och kyla. Långt till vår och tulpaner.

Även julkorten plockades bort. Det blir färre och färre för varje år och jag funderar själv på om det här kanske var sista året vi skickade. 

Granen dansades traditionsenligt ut. Små grodorna, prästens lilla kråka, räven raskar över isen, jungfru skär och raketen…

…innan den bärs ut alltmedan vi skrålar ”Nu är glada julen slut slut slut…”

Mormorn och morfarn har varit här också.

Vi grillade korv.

Och slog sönder pepparkakshuset.

Julgardinerna och lite röda dukar och kuddfodral får vara kvar tills det är dags att byta fönster om några veckor.

Nu är julen slut på riktigt. Men vintermånad är det allt ett tag till!

Litet bakslag

Äsch, flytt, pulkabacke och förkyld unge. Klart att min kropp inte pallade det. Jag har känt mig som en riktig sjukling. Retligt nog visade febertermometern på 37,2 så det var inte alls lika synd om mig som jag tyckte.

 Turligt nog börjar vi inte jobba förrän i morgon. Ännu mer turligt nog har maken och jag samma arbetsplats och han börjar således inte heller förrän imorgon. Därför har jag kunnat ägna dagen åt att ynkligt hasa runt i ullsockorna, alltmedan maken har skottat (minst två ton snö säger han) och storhandlat.

Barnen tog tillvara på förmiddagens kramsnö.

Men röda katten och jag har inte gjort många knop.

Jag klagar sällan på vädret, det är liksom som det är, men FY vad onödigt det känns med eftermiddagens regnande och blåsande! Det härliga vintervädret kunde väl ändå fått hålla i sig lite till!

I morgon är det onsdag. Årets första arbetsdag.

 

Små infall blir till äventyr

Jag hade bakat. Maken hade kommit hem med hjälmarna som vi glömt i Örebro igår. Middagen var avklarad. Lillebrors kompis skulle gå hem för dagen. Och då plötsligt fick jag ett sådant där infall som dyker på ibland. Tänk om vi inte alls skulle göra oss iordning för natten. Tänk om vi istället skulle packa ner den nybakade kakan och en termos varm choklad och gå till pulkabacken!

Så fick det bli. Kompisen fick förstås också följa med.

Två stora lampor finns det som man kan tända och de lyser upp hela backen. Och bara själva tidpunkten gör förstås att det blir som ett litet äventyr. Pulkaåkning på natten (nåja, nästan ;))! 

Tio minusgrader, vintervackert och väldigt mysigt.

Åh vad jag är glad över snön. Och över att ha en familj som (än så länge) hänger på när jag får infall ;)

Flytt och Saturnus

 Ser man den här bilden skulle man kunna tro att vi besökt ett väl inbott kök.

Men hade jag vinklat mobilen åt något annat håll, vilket som helst, hade man sett massor av kartonger, hyllor, ikeasäckar, lådor och folk. 

Idag var nämligen stora flyttardagen för familjen C och i vanlig ordning slöt hela klanen upp. De är en riktig storfamilj med föräldrar och syskon som längst fyra, fem mil bort. Alltid redo att hjälpa varandra med allt. Och nu var det alltså flytt.

Vi lämnade kaoset när sista stora lasset var inburet, Ikea-möblerna var ihopskruvade och sjuåringen hade fått provisoriska mörkläggningsgardiner och sängen bäddad.

Vi hade inte kunnat göra värst mycket mer, men det var ändå med ett litet stygn av dåligt samvete vi for ifrån alla ouppackade lådor.

Solen sänkte sig bakom grantopparna just som vi körde in här på orten.

På kvällen tittade vi på Saturnus som passerade bakom månen. Riktigt intressant!

Underbart vinterväder!

Vilket underbart vinterväder det här året har börjat med!

Förkylningen tycks ha försvunnit lika fort som den kom, men för säkerhets skull drog storebror sin lillebror hela vägen till pulkabacken. Så att han inte skulle vara trött när de kom fram…

Tjo, som de har susat utför backen! Framlänges och baklänges och tillsammans och var och en för sig. Flugit över gupp och tumlat av och kommit jättelångt. Att de inte slagit sig eller blivit osams är för mig en gåta, men inget att klaga på förstås.

Backen är betydligt brantare än den ser ut på bilden.

Lite fikapaus också. Varm choklad smakar väl aldrig så bra som i pulkabacken!

 På eftermiddagen försvann storebror iväg igen, den här gången med kompisar. 

Hoppas nu att vi får behålla vintern ett tag!

Att se sig i spegeln

 Årets andra dag kan man vara först in på det stora köpcentret där sonen hade klipptid.

Man kan få ett infall och passa på att själv bli klippt. Ljuset var verkligen obarmhärtigt och inget doldes i den stora spegeln. Frisören förfärades över mitt risiga hår och klippte rejält. Efteråt stirrade jag dystert på den osminkade tanten där i spegeln. Mörk under ögonen, rynkor som tycktes djupare än vanligt och det tunna håret, nu knappt axellångt, låg platt i en övervägande grå nyans.

Hon i spegeln såg absolut inte ut som den jag kände mig som. Och nej, jag trodde inte att där plötsligt skulle uppenbara sig en ung fjälla, men någon måtta får det väl vara?!

En flaska toning fick följa med hem. Jag som bestämt sagt att det gråa ska välkomnas. Än så länge står flaskan i badrummet, men jag är rätt säker på att den kommer att användas.

Annat jag klurat på idag är skidor till barnen. Vi har så ett så fint spår alldeles nedanför backen, men begagnatmarknaden tycks begränsad och nytt är väldigt dyrt för något som kanske bara används några gånger.

Klurat färdigt har vi i alla fall gjort på årets julpussel. Det är en viss tillfredställelse att lägga dit de sista bitarna.

Is passar bättre på grenar än tågledningar

 

Oj så besvärligt de verkar ha det i tågtrafiken idag. Is på ledningarna och tåg som blivit stående.

Fullt begripligt när man ser konstverken som bildats på buskarna.

Fullt begripligt också när man försökte skotta. FY så tungt det var. Jag fick hjälp av det friska barnet och behövde ändå dela upp det i flera omgångar för att orka.

Här har vi, utöver skottandet, sjungit långsamhetens lov. Jag har virkat, tittat på nyårskonserten, lyssnat på ljudbok och till lunch och middag åt vi rester.

Precis så som vi strävar efter att ha det denna årets första dag.

Året 2024 -livet!

 Jag förlorar mig bland alla bilder från 2024 och förundras över alla ögonblick jag fått vara med om.

Tänk att jag fick vara med på mina barns skolavslutning. Tänk att jag fick se det fina julspelet som sonen deltog i. Tänk att jag fick köpa barnbarnet livets första skor. 

Tänk att jag fixade höghöjdsbanan i Sälen. Och fick åka ziplinen över sjön!

Jag fastnade inte på bild. Det här är lillebror, som klättrade alla banor han längdmässigt fick.

Jag undrar hur mycket glass vi har ätit. Och hur många påsar pärlor vi har köpt.

Jag vet att jag har tagit på tok för mycket Treo. Och druckit minst en liter te om dagen. Dock inte alltid så flott som på bilden från Loka brunn.

Nämnas bör väl allt medicinstrul och ytterligare undersökningar som gjordes under hösten. Jag återhämtar mig fortfarande. Trött och sliten men med nya erfarenheter. 

Jag har läst eller lyssnat på nitton böcker. Och virkat en del. Rekommenderar boken ”Systerklockorna” av Lars Mytting.

Inga nya bebisar, dop eller bröllop. Inte heller begravningar, men två oväntade dödsfall nu i mellandagarna.

Väldigt mycket vardag.

Nästa år är min absolut högsta önskan att nära och kära ska få vara friska och må bra. Att skolan ska fungera väl för barnen.

Och för övrigt tänker jag inte försöka mig på något rannsakande, ge nyårslöften eller lista förbättringar. Jag kan, med gott samvete, säga att jag har gjort mitt bästa hela året som gått. Det finns ingen extra ork eller energi för mer, men jag tycker baske mig att det som funnits räckt långt.

Det blir som det blir när det är som det är. Och det får faktiskt vara gott nog ❤️

Vi avslutar året med snö och brakförkyld åttaåring.

Trerättersmiddag, snöänglar, tomtebloss, högläsning och Tjuvarnas jul. Skål framför Ring klocka ring och första parkett när det sköts fyrverkerier i ”vår” korsning.

Mellandagar av finfin sort

När jag tittar tillbaka i bloggen ser jag att mellandagarna ser ungefär likadana ut varje år.

Vi träffar vänner.

Så även i år. Samling runt elden medan barnen leker för fullt. 

Och så spelkväll… som barnen tog på fullaste allvar. Flera spel avverkades.

Alltmedan vi vuxna pratade och drack te och kaffe. Sååå mysigt och trevligt!

Annat vi också brukar göra är att vara i skogen. Idag tog vi slingan här på orten som är alldeles full med tomtar såhär i juletid. 

Där finns också trollet och de tre bockarna Bruse. 

Något att äta är ett måste i skogen. Idag hade vi med oss lite fika.

Med en sådan här lekplats kan man ju förstå att de inte ville åka hem!

Imorgon är det nyårsafton. 

Stockholm tur och retur

Det här var dagarna när vi skulle slå två flugor i en smäll. Maken skulle få vara hemma och ha huset alldeles för sig själv. Två långa sovmorgnar, tid att göra vad han ville utan att passa någon tid eller ha någon som störde.

Och jag och barnen skulle besöka huvudstaden. Gå på museer och äta hotellfrukostar.

Vi åkte ett tåg av årsmodell jag inte trodde gick på järnvägarna längre.

Det var fullsatt och ett ungt par kämpade på med ett väldigt övertrött litet barn. Själv hade jag en väldigt behaglig tågresa.

 I huvudstaden hade jag sista-minuten-bokat ett centralt hotell som mer än väl motsvarade förväntningarna. Ett Scandic -vi har alltid varit nöjda med hotellen i den kedjan. 

Vi hann med en sväng till Naturhistoriska inklusive Cosmonova och en kvällspromenad till Hötorget. 

Och jag skulle gärna skriva hur trevligt och mysigt det var, men en ihärdig huvudvärk som senare övergick till migrän förtog liksom det hela.

Kvällen, som skulle vara mysig på hotellrummet, blev en kväll när jag pendlade mellan sängen och toaletten, kallsvettig med sprängande huvudvärk och våldsamt illamående, alltmedan barnen blev osams om precis allt.

Jag hade gjort nästan vad som helst för att vara hemma och kände mig som en absolut urusel mamma.

Ett väldigt fräscht badrum dock. Jag har absolut legat på sämre ställen.

Efter ett samtal med maken bestämde vi att två nätter fick bli en. 

Så blev det morgon och jag var precis så darrig och snurrig och slut på som man kan förvänta sig efter en natt på badrumsgolvet.

Men vi fick till det här med hotellfrukost och mina telningar försåg sig med allt från skinkmackor till pannkakor med nutella och vispgrädde. Var får allt plats?!?

Sedan levde de livets liv (satt i varsin fönstersmyg och spelade på mobilen) medan jag vilade upp mig för dagens prövningar äventyr. 

Ett besök på Paradox blev det. Kul ställe, precis i vår smak. Och välbesökt -det var kö till det mesta, men otroligt hjälpsam personal.

Jag råkade göra ett av mina barn till jätte.

Och i mina idoga försök att göra honom normalstor krympte han för mycket.

Jag lyckades lösa det, men avslutade besöket med att tappa bort båda två.

Puh!

Eller… var de borta? ;)

Runt tre tog vi tåget hem. Ett lika gammalt som på ditresan och den här gången satt vi i kupé. 

”Kasta ej ut föremål som kan vålla brand eller annan skada” stod det på skylten i fönstret.

Det kändes… genuint.

Maken hämtade oss på stationen.

Om det är skönt att vara hemma? Ja! Väldigt väldigt skönt.