Midsommaraftonens förmiddag, ja då städade vi för glatta livet. Det har blivit lite si och så med den biten under min konvalescens och var nu ytterst välbehövligt!
Barnen skötte blomsterarrangemangen och gjorde det med den äran.
Om någon undrar så är strumporna ett medvetet val. De är snygga och ger ett bättre grepp…
Storebror, som repristittar gamla Karl-Fredrik på Österlen-avsnitt med mig lägger ner omsorg på att välja färger och att ta bort alla blad nertill på stjälkar och kvistar.
Klockan två börjar midsommarfirandet vid hembygdsgården. Då har både mina föräldrar samt barnbarnet och hans mamma hunnit komma.
Maken hjälper att resa stången.
Och sedan dansar tvååringen livets första midsommardans.
Jag trodde kanske att mina barn skulle tycka att det var pinsamt, alldeles särskilt som ingen av deras kompisar deltog, men de gick all in. Och det gjorde sannerligen deras mormor också. Tyvärr synkade de inte hoppet på raketen (men jag kan intyga att även mormorn flög i luften).
Efter dansandet tog vi det traditionsenliga fikat. Mormorn hade med sig hembakade bullar och vi hade köpekakor och melon.
När fikat var uppätet gick jag och storebror sagostigen med barnbarnet. Det passade honom alldeles utmärkt med figurer han kände igen, uppdrag som att klappa händerna tio gånger eller att hoppa jämfota…
…och en prickig häst att rida på.
När vi var klara kom maken oss till mötes och barnbarnet släppte bums min hand, utropade ”moffa!!!” och pilade iväg.
Hemma sedan roade sig alla på sitt vis. Det var studsmattehoppning och pinnsamlande och bordshockeyturnering och boccia och säkert en del annat. Jag och maken fixade med middagen.
Den fastnade inte på bild, men det gjorde däremot årets midsommartårta. Fyllningen var lemon curd, rabarberkompott och jordgubbar. Gluten- och mjölkfri.
Varje gång vi använder tårtfatet på fot frågar min far om det har vält någon gång. Och varje gång svarar jag att det inte har gjort det. Men för säkerhets skull håller jag i det när han skär upp sin bit ;)
Strax efter sju tackar alla för sig. Barnbarnet har passerat läggtid och mina föräldrar ska köra till Karlskogaland. Själv är jag absolut ingen kvällsmänniska, så sju passar precis perfekt.
Plockar fram virkningen, låter barnen leka en liten stund till och hör att grannarna nu börjar förbereda sin middag.
Midsommarafton med familj och finväder därtill. Det är sannerligen inte mycket mer än så man kan önska av livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar