Lördag morgon

Vaknar klockan sex.
Läser bloggar, kikar in på sommarkursens forum och lyssnar på pianospel.

På morgonpromenaden syns spår efter nattlivet. En ölburk på postlådan, flaskor här och var... och någon har numera ett vinglas mindre i skåpet. Fina stadsparken är mer färgsprakande än någonsin.

Säga vad man vill om min nuvarande lägenhet, men läget är guld! Lurvig får gå utan snöre. Inte en människa möter vi och han har stooora ytor att springa på. Fast det gör han inte. Han mer strövar runt. Lufsar. Det gäller att inte vara stressad :)

Nu blir det tripp till Karlskogaland där farmor och lillebror tillfälligt huserar.
Bilfärd och Ring så spelar vi.
Och solen ser ut att kika fram.
Ha en jättebra lördag!

På min gata i stan...

Haha, var det det här jag längtade efter?
Svar: Japp. Eller nä, men det är ok ändå :)

Det är party på min gata i stan. Igen.

Någon är från Avesta och några ska åka taxi.
En flaska tappas och går i bitar.
Och en kille som heter Robin bråkar så att en tjej vill ringa polisen. Fast det reder bestämt ut sig.
En annan tjej har ont i fötterna och tar av sig skorna och ett par gäng drar förbi på väg från Max, hamburgeresturangen som ligger bara ett par minuter från mig.

Sådant kan man få höra klockan halv ett en julinatt. Alltmedan inomhustermometerna visar på 28 grader, hunden snarkar, SVT visar en amerikansk långfilm, fönstret står öppet och plötsligt plingar mobilen. Ett meddelande från en gammal kamrat vars nummer inte ens fanns kvar i mobilens telefonbok.
Sådant gillas!

Och det är helg!!!

Också en sorts bekännelse...

Det kanske faktiskt är så att det de här veckorna får bli helgbloggning.
Vardagarna går mest ut på konstant trötthet, massor av jobb och massor av (hem?)längtan. En viss känsla av att befinna sig (mig) på fel plats.

Det är egentligen verkligen inte synd om mig alls, men blogginläggen blir mest en misslyckad ambition att klämkäckt, utan någon större övertygelse, hitta små ljuspunkter. Som vackra solnedgångar och härliga hästar...
Det finns förstås en hel massa annat som är bra också. Men tillbakablickarna domineras av det mer negativa. Om två veckor är jag tillbaka i Örebro på heltid och räknar med att komma igång som vanligt. Och kanske är det bra att jag, som nog ibland kan vara en alltför påfallande positiv människa, får känna på hur det är att känna sig lite negativ :) (även om jag själv är riktigt förvånad över reaktionen)

Det ska dock understrykas att det inte är livet jag är "missnöjd" med. Tvärtom.
Jag har både någon och något att längta efter och i torsdags fick jag dessutom ett alldeles underbart telefonsamtal!

Helgplaneringen är full, enbart av trevligheter!
Och nu har jag suttit i valet och kvalet. Ska inlägget publiceras eller inte... Fast det går ju faktiskt att plocka bort om jag ångrar mig :)

Idag vaknade jag med träningsvärk i hela kroppen. Utan att se efter vet jag alldeles säkert att två armar och två ben finns på plats och innehåller ett antal muskler. Jag vet lika säkert att både rygg och mage är med i matchen.

Idag är det strålande sol från klarblå himmel.
Sommarväder.

Längtan

För exakt ett år sedan var jag på besök i Malmö. Körde halft slut på stackars farmor och hann med både utflykter och släktingar. Här var vi hos farmors syster som visade sina tomatplantor...

Nyss skrev jag ett inlägg, läste igenom det och blev nästan arg på mig själv. Jag brukar vara en positiv människa och inte ha några problem alls med att ta vara på dagen.
Så nu är det skärpning som gäller!
Jag skulle lätt kunna göra en lista på saker och datum att längta efter. Och det är väl i och för sig underbart att ha saker att se fram emot. Men samtidigt blir dagarna som en lång transportsträcka.

I morgon ska jag tänka på det där som är så klokt

"Var dag är en sällsam gåva,
en skimrande möjlighet"

Så är det!

Missnöje

Delar av stallgänget är väldigt missnöjda med servicen. Klockan är två minuter över fyra och det betyder att middagen är två minuter försenad.
FY, vilken seg mattant!

Fråga inte vad Lurvig gör. Han ser nästan ut att ha allierat sig med de andra fyrbeningarna...

Idag har för övrigt varit en ganska lugn dag. Flera hästar som vilar innebär mer tid för målning och ogräsrensande. Kan inte ta åt mig hela äran för skottkärran, vi var två.
Lurvig lever sitt eget liv här, men är oftast i närheten. Liite obehagligt är det när hästarna kommer så nära, men tro inte att han tänker flytta sig för det!
När dagen är nästan slut återstår alltid smörjningen. Allt läder som är använt under dagen putsas innan det hängs undan.

På kvällen gör vi köttfärspiroger, precis som för länge sedan. Inte alls fel faktiskt.

Och vips, så har det gått en måndag.

En liten skatt

I en bara halvt uppackad flyttlåda på vinden hittade jag en filofax från högstadiet.

Kakan, det var jag. Eller Kak... Eller Kocka, men det var ännu tidigare.
De här meddelandena måste ha varit skrivna på högstadiet och just det här är skrivet av en stallkamrat som jag tappat kontakten med för länge länge sedan.Även det här är från en stallkamrat, som jag alldeles nyligen "återfunnit" bland bloggarna.
Hon är numera både gift och mamma och har två söta vovvar och tar en massa fina bilder. Och en massa meddelanden från Emelie som var både klass -och stallkamrat.
Men visst är det väl klokt egentligen. Det där sista.
"Livet är härligt bara man är glad och ser allt bra i allt"
Så försöker jag ju leva alla mina dagar.
Försöker :)

Och där finns bilder på lillebror och kusinerna.
Bebisen är den kusin vars nioårsdag vi firade för ett par veckor sedan och lillkillen till vänster jobbar numera i Norge och sjunger i band och har blivit en stilig, trevlig ung man.
Lillkillen till höger är lillebror, som jobbar i Danmark och ringer nästan dagligen och ibland mer är som en storebror, alldeles för långt borta tycker storasyster. Förstås.

En massa hästbilder också. Inte helt otippat. På Frühling, den första sköthästen, vars namn nog är klottrat tusen och åter tusen gånger på alla papper som funnits tillgängliga.
Och på Fideli som alldeles säkert inte alls var så fantastisk som jag minns henne.

En massa planer också. Laguppställning kanske? Eller underlag för någon av alla de kurser jag hade i stallet?
Vitt för 15 öre, där på högersidan är allra troligast priset för omslag till klubbtidningen KraXet.
En massa saker gjorde jag då, under de där åren...

Men den här blir jag inte klok på. Varför i all världen har jag en lapp med telefonnummer till tingrättens expedition?

Oavsett är sådana här saker så roliga att hitta. Helt värdelösa och tämligen ointressanta för alla andra. Men en riktig liten skatt för mig :)

Helgen som en liten oas i livet

Nästan känns det så i allafall. På fredagen körde jag hem till Örebro, till en lägenhet där det mesta nu är nedpackat.

Först: Tack för kommentarerna under pausen (som faktiskt är den längsta sedan jag började blogga!) Jag har både läst dem och kikat runt lite hos alla er. Sett härliga bilder från en stockholmsresa och fina fina Ebba-bilder och bloggmadamen i Ystads bekännelse (det är för övrigt den bloggmadamen som är min stora inspiratör i bloggvärlden. alldeles fantastisk tycker jag att den bloggen är!) och fascinerats över den som fixar själv och när jag nu tänker efter har jag nog faktiskt läst inläggen hos er andra med.

Den här helgen har det blivit promenader i stadsparken och Wadköping och hundbad och klippa tassar och en massa mer packande (just det tar liksom aldrig slut)

Men hela lördagen blev en välbehövlig luuugn dag i ganska närbelägen (hm, eller liten håla ute i skogen, närapå världens ände, beroende på hur man ser det) stad.
Konstant regnande ute.
Film och vara nära och kortkort promenad och prat och bara vara. Lurvig är precis hur glad som helst över att ha hittat en ung fröken att leka med.

De var både ute och sprang och lekte kurragömma inomhus. Däremot kan man just undra om jag var nykter. Det här är den bästa bilden jag tog under dagen...
(jodå, jag var nykter. förstås. hade ju annars varit något att skylla på)

Nu är vi tillbaka i S-tuna. Ett jättefint ljus var det när vi kom.

Tre veckors jobb kvar, vilket innebär tre veckor kvar till flytt och lika lång tid innan Elins och Anders bebis beräknas komma. Jojo, det är lätt det här med att ha koll, när allt ska hända samtidigt :)

Om jag ser fram emot månadsskiftet?
Japp!

Paus

Det får bli en liten paus här. Troligtvis inte så lång, det brukar inte bli så :)
Allt är bra. Det är bara väldigt... mycket.

(och äntligen lyckade jag fånga en igelkott på bild innan den kilade in under buskarna!)

Tillbaka

På söndagseftermiddagen far vi tillbaka till S-tuna.
Fyra veckor jobb kvar. Eller än viktigare, fyra veckor kvar till flytt.

Knack på dörren och prat och hästar på bete och vink vink till dagens sista privatkund på väg hem och telefonprat och solnedgång och sms och kik på liten liten tv i hästskötarbostaden.

Lurvig är rätt nöjd med att vara tillbaka. Här får han ju lufsa runt mest som han vill.
Kanske tycker att han att vi skulle börja jobba här igen. På riktigt.

Vardagsglädje

Jag har en massa planer för lördagen, men genomför just ingen av dem.
Det blir hundbad och packande och tvättande och lite Astrid Lindgren.

Och fika på Vasakonditoriet med Malin och Anders (som båda har vänster tumme överst, det stämmer så himla bra det där). Minst en termin till ska vi läsa tillsammans på universitetet.
Många många gånger har jag tänkt på vilken TUR det är att kursen jag valde i första hand blev inställd och jag hamnade på svenskan istället!

Och promenad i åska och ösregn med Elin. Det var inte alls fel med regnet, tvärtom nästan. Och om inte ens en månad är bebisen beräknad att komma. Det är precis hur roligt och spännande som helst. Förstås.

På kvällen träffar jag Anders för andra gången idag och det blir kvällspromenad i den delen av stan där vi ska bo. Och igen hinner jag tänka att vilken makalös tur det var att den där kursen blev inställd!

När jag kommer tillbaka hem vandrar båda barnen mås runt på vår innergård.
En av två lediga dagar till ända.
Vänner och inutivärme (lånar det för det är ett så bra ord!)
Och en massa vardagsglädje!

Lördag morgon

På natten drar ett regnoväder förbi men jag märker inget alls utan vaknar till nästan blå himmel. Nästan.
Vattenpölar och silverdroppar på rosorna. Morgonpromenad i stadsträdgården och där är så fint!
Behöver jag säga hur mycket jag tycker om den Lurvige hunden som ena dagen strövar runt som stallhund och nästa är stadshund i snöre.

Tillbaka hemma blir det ring så spelar vi, tvätt och lite plockande.
För dagen finns flera planer.