fredag 22 juni 2018

Sommarlov!

Jaha, så har första terminen efter föräldraledigheten gått mot sitt slut.
Det var i sanning inte bara, det att jobba 45-timmars veckor efter att ha varit hemma i nästan fyra år. Turligt nog har ju barnen varit med sin pappa och alls inte lidit någon nöd. Det är ju också så att delar av lärarjobbet går att utföra efter att barnen har somnat på kvällen och eftersom maken är hemma har jag kunnat åka iväg tidigt om morgnarna.

Och nu, nu är det sommarlov. Eller, för att vara nogräknad, semester och inarbetad tid. Eller, för min del, mest obetalda lediga dagar eftersom jag inte har jobbat särskilt länge, än om det känns så.

Åtta veckor ledigt. Massor av tillsammanstid ❤️

Jo, bildserien är några dagar gammal. Idag har det regnat precis hela dagen :)







Så värst lugnt blir det ju inte med de här småtrollen, men jag ser fram emot lek, legobyggande, jordgubbar, dagsutflykter, bad, grävande på stranden, plaskande i vattenpölar, såpbubbleblåsning, fotograferande, bokläsning, skördande, pusslande, födelsedagskalas, dagsutflykter, hundpromenader, bakning och att inte behöva passa en massa tider. Bland annat.

Sommarlov!

söndag 17 juni 2018

Regn!

Idag kom regnet. Inte bara någon ynka millimeter utan sådär så att bäcken steg en bra bit och vattentunnan svämmade över.

Iförda regnställ och stövlar tillbringade vi hela eftermiddagen ute i regnet och inget av barnen var ett dugg sugen på att gå in.
Lillebror öste och öste och öste vatten i och ur bäcken (och mamman fick fiska upp honom otaligt antal gånger, tur att den inte är djup). 

Och så gick vi på vattenpölspromenad. Bor man högt får man liksom gå ner för backen för att komma till bra pölar. Det plaskades, hoppades, sprangs, kröps och skvättes...
Och så, mitt i allt, blev det en "kom lillebror så känner vi om blommorna luktar när det regnar också".
 ❤️

lördag 16 juni 2018

En lördag kan inledas med jordgubbsplockning...

...och avslutas med detsamma.

Däremellan kan man hänga i trädgården, pyssla, trimma hund, leka i lekpark och gå på kalas.
En lördag mitt i juni.

torsdag 14 juni 2018

Skolavslutning

Häpp och tjolahopp.
Helt plötsligt har de där första arbetsmånaderna gått och jag gick liksom från noll till hundra och har mestadels tyckt att det har varit fantastiskt roligt, om än utmanande. Däremellan finns det förstås tillfällen när jag har undrat vad jag har gett mig in på.

Den här veckan har i alla fall varit... annorlunda och en bra bit utanför min komfortabla zon. Igår spelade lärarna brännboll mot sexorna och dessförinnan hade vi någon form av spex -en dans. De som känner mig väl vet att jag absolut inte har någon som helst taktkänsla och att dans är ungefär det sista jag kan tänka mig att ge mig på. Hur som helst, hur många gånger har jag inte sagt till eleverna att man ibland behöver göra saker även om man inte vill...
För säkerhets skull hade jag legat i hårdträning hemma i köket. Det finns finfina instruktionsvideos på både shufflande och flossande... Om någon nu undrar kan jag tala om att den där hårdträningen absolut inte gav något som helst resultat ;)

Idag var det så avslutningsdag och vi bjöd alla våra fyror på jordgubbsbakelser (rulltårta med grädde och jordgubbe) och oh så fina de var i tjusiga kläder och fixat hår ❤️

Så tågade vi hela skolan bort till den plats där avslutningen skulle äga rum och där var verkligen precis hur mycket folk som helst på plats. Alla barnen sjöng så bra (förstås) och avtackningen av sexorna var verkligen fin och rektorn överraskade oss alla med att sjunga under sitt tal -så modigt!

Med mig hem hade jag en hel liten kasse presenter och rara kort.

Nu återstår ytterligare nästan en veckas arbete före semestern och jag ser fram emot att få lägga fullt fokus på höstens verksamhet.

söndag 10 juni 2018

Alltså de här helgerna!
Den här har förvisso varit alldeles för varm för mig, men det har också betytt bad i dagarna två.
Barnen älskar det, framförallt lillebror som är som ett litet vattendjur och absolut inte har någon som helst självbevarelsedrift. 

Och så har vi skördat!

lördag 9 juni 2018

Lite som Emil i Lönneberga...

Idag fyllde vi upp jord i en pallkrage och jag konstaterde att den inte räckte riktigt. Eller alls.
Lite senare håller jag som bäst på att plocka i ordning badkläder, när treåringen kommer in, ser nöjd ut och deklarerar att han ska visa mig något, en överraskning.
Eftersom pappan, från sin post i garaget där han renoverat fönster, har rapporterat att barnen varit vid pallkragarna, frågar jag lite misstänksamt om den där överraskningen är något jag kommer att känna mig lite ledsen för. Men nejdå, försäkrar treåringen. "Du kommer att känna dig uppmuntrad!"

Och så tågar vi bort till pallkragen. Sprallglad lillebror, nöjd storebror och mamman.
"Titta" säger han stolt, treåringen som snart fyller fyra. "Vi har hjälpt dig och jobbat sååå hårt och du har fått flera deciliter!".

#snarareliter
#mindresandisandlådan
#sandblandadjordipallkragen



fredag 8 juni 2018

Den där förunderliga stoltheten

Alltså, den där sortens stolthet som uppstod i och med föräldraskapet, den är verkligen förunderlig.
Att ha små barn, det innebär liksom ofta en sorts stolthet som ingen annan riktigt förstår... eller är direkt intresserad av. Sådant som dessutom är helt naturlig utveckling.

Och det börjar tidigt.
Barnet lyfter på huvudet för första gången -oh vilken stark nacke. Mamman känner sig otippat stolt.
Barnet vänder på sig. Mamman blir fånigt stolt.
Barnet sitter utan stöd. Stolt mamma.
Barnet lyckas stapla två(!) klossar på varandra. Mycket stolt mamma.
Barnet tar sig framåt. Japp, stolt.
Barnet GÅR! Wow! Stolt, stoltare. Fatta att min unge kan gå!
Barnet får bitarna i knoppusslet på plats. Jodå, stolt.
Barnet lägger ett vanligt pussel. Jajamen. Stolt. Och lika stolt när bitarna blir fler. Och ännu fler...
Barnet ritar sin första huvudfoting. Äntligen. Stolt förstås.
Barnet skriver sitt eget namn. Oboj igen! Ni vet, min unge..!
Syskonen hjälper varandra. Vilka fantastiska barn! Sååå stolt!
Barnet ljudar ihop sitt första ord. Stolt stolt.
Och nu cyklar han. I allafall så länge det inte sluttar det minsta lilla uppför. Han trampar! Stolt som tusan.

Jag fattar att det fortsätter. För evigt förmodligen. Kanske med längre mellanrum när barnet nått vuxen ålder, men ändå.
Shit, ska det va' sådär eller är jag Sveriges stoltaste morsa?!?


Fredagsmorgon.

Strax efter klockan sex.
Då kilar han ut i nattlinnet, det som han egentligen tycker är för kort, och skördar jordgubbar och smultron att äta till frukosten.
❤️❤️❤️

onsdag 6 juni 2018

Nationaldag på bästa lekplatsen

Man kan nog säga att vi var alldeles ovanligt dåliga på att fira nationaldag på "rätt" sätt i år. Vi brukar ju måla flagga och delta i något firande där det hålls tal och sjungs nationalsången. Sådant. Det gjorde vi inte i år.

I år firade vi i stället genom att ta tillvara på sådant som allemansrätten och Sveriges fina natur. Vi var i skogen med vänner, åt medhavd lunch och mina barn, ja de var inte stilla värst många ögonblick i taget.









När jag i efterhand tittar på bilden tänker jag åter på sådant som att skogen är en fantastisk lekplats.
Jag tänker också att det inte var konstigt att barnen var så trötta efteråt.
Och så tänker jag att det i sanning är en rikedom att ha så fina vänner ❤️

måndag 4 juni 2018

Jojo, nu kommer visst kyligare väder. I natt ska det bli nio grader och natten till onsdag bara fem. Lite typiskt eftersom maken dragit igång med projekt fönsterrenovering och vi därför just nu har väldigt välventilerat, så att säga.

Det är absolut nedräkning till sommarlovet, men arbetsdagarna är minsann inte fy skam de heller.
Det här jobbet där jag ena stunden undervisar i en klass med trettio härliga elvaåringar, nästa stund sitter i telefon med kommunens it-ansvarige och lite senare sitter i möte med rektor, specialpedagoger från såväl förskola och skola, kurator och föräldrar till en av mina blivande små elever. Därefter planering med arbetskamrater. Omväxlande och SÅ roligt!

Och strax före fyra kommer maken och småtrollen. Maken som pratar med sina kollegor och småtroll som är laddade för utflykt. Vi kör hem pappan till fönsterprojekt och far själva på badutflykt med medhavd middag.

Det gäller ju att njuta nu. Förstås.
Och jag tycker allt att vi är ganska bra på det ❤️