lördag 27 augusti 2016

Efter ett par dagar hemma

Allra först: Tack för alla grattis och lyckönskningar!

Sedan i onsdags eftermiddag är vi hemma. Det är mysigt, härligt och stundtals alldeles kaotiskt.
Första dygnet var det, ärligt talat, mest enbart kaotiskt. Den nyblivna storebrodern förstod, men glömde fort, att man måste vara lite försiktig. Glad, för att inte säga tokspeedad, över att mamman åter var hemma. Eventuellt inte lika glad över att bebis Hugo nu befann sig på utsidan av magen.

Klockan tre den första hemmanatten beställde jag fler specialnappflaskor... med hemleverans samma dag.

Den första hemmamorgonen, när storebror skulle väckas i tid och få frukost och kläder, jag skulle vara nypumpad, lillebror mätt och skötväskan packad... ja då konstaterade vi i bilen där runt halv åtta att vi i alla fall hade med oss barnen. Hela familjen var med på lillebrors första tandläkarbesök. Och fru specialist visade sig vara vår närmaste granne, men det kopplade jag först efter att jag insisterat på att ta i hand och presentera mig ;)

Efter första dygnet hemma har vi i alla fall hunnit med en hel del välbehövligt mys. Och en hemsk huvudvärk vilket förmodligen är en kombination av hormoner efter graviditeten och vätskebrist efter överproduktion av mjölk.
Storebror börjar så smått begripa att den där lillebrorsan faktiskt kommer att stanna här. I morse hade de sångstund, pappa, storebror och lillebror. Och han har visat sina böcker och sin lilla häst.
Mormorn och morfarn har hunnit hit en sväng också. De hade med sig kakor till fikat, mormorn tog med storebror ut och plockade tomaterna från vissnade plantor och morfarn gick långpromenad med Cosmos. Alldeles prima.
Nu ser vi (jag) fram emot lite svalare väder!

tisdag 23 augusti 2016

Nu är familjen komplett

När vi berättade att vi väntade Noah var det många som sa att tiden skulle gå så fort. Det var de absolut längsta nio månaderna i mitt liv!
Den här gången förväntade jag mig att tiden skulle gå lååångsamt och den bara swischade iväg! Tjo, så var det tid att ringa mormorn och det var tur för strax efter fem i går morse kom det ut en liten Hugo, med rasande fart ❤️
Jag är så in i Norden tacksam att vi slapp det där snittet som det har pratats så mycket fram och tillbaka om!

Pappan åkte igår hem till den nyblivna storebrodern och i morgon hoppas jag på att få göra detsamma.
Under tiden hinner vi träffa barnläkare som är helt vilda och ordinerar matproportioner få bebisar skulle lyckas få i sig sitt första dygn. Och vi träffar sköterskor som skriver ner och räknar varenda milliliter och så träffar vi dem som är så lugna och trygga och mest skakar på huvudet åt det som står i pappren. Hugo själv, han tar det hela med ro. Mamman vet fortfarande inte riktigt hur han låter när han skriker (men kommer såklart att bli varse om det i sinom tid).

För övrigt tänker jag på den där dokumentären om ett barns första dag på olika ställen runt om i världen. Två kvällar innan Hugo kom fick vi följa några kvinnor i Kenya (har gått på SVT och går nu på Kunskapskanalen. Finns kanske på svtplay?). Hygienen på sjukhuset, stora salar med födande kvinnor. De fick ropa när huvudet var ute och dagligen förlöste två barnmorskor 80-100 barn. Direkt efteråt fick man själv städa av britsen, plocka ihop sina pinaler och gå till en annan sal där det i bästa fall fanns någon säng att dela med en annan nybliven mamma.
Det är inte utan att man är tacksam över att bo i ett land där man får eget förlossningsrum med egen toalett och där det kommer någon bums man ringer på den röda knappen. Och även om själva BB inte är ett superkul ställe att tillbringa tiden på kan man inte klaga. Två mammor/rum delar på en toalett i korridoren. Personal som kommer bums någon nyttjar den röda knappen (vår är faktiskt ännu oanvänd). I kylskåpet står en matlåda med specialkost till mig varje lunch och middag. Jag kände mig jättebesvärlig när de frågade om det var något jag inte åt, men det var alls inga problem. 
Pump finns att låna i ett rum rakt över korridoren och efteråt, ja då lägger jag bara de använda delarna i diskhon så  tar personalen hand om det. 
Att i en stor smutsig sal behöva dela brits med en annan nyförlöst kvinna, det är i sanning en helt annan verklighet. 

lördag 20 augusti 2016

Vad gör vi en helt vanlig hemmadag?

Sedan jag började arbeta i förskolan har jag förstått att föräldrar upplever det här med att vara hemma med barnen väldigt olika. Det är, skulle jag våga påstå, mycket mycket vanligt att folk tycker att helger är jobbiga och faktiskt bävar för semestern. När vi var i lekparken för någon vecka sedan träffade jag en pappa som tittade upp från sin mobil och sade det att "det är ju inte direkt kul att sitta här och glo på ungarna, men nästa vecka börjar i alla fall dagis och skola". Jag kom osökt att tänka på Underbara Claras inlägg när hon, inför semestern, skrev om hur hon bävade för att behöva fixa lunch, mellis och roa barnen regniga dagar.
Jag funderar på om barn helt enkelt passar rätt dåligt in i den moderna människans vardag. Det funkar som inte att tillbringa en dag i soffhörnet. Knappt alls, med en liten unge. Och inte en hel dag med större barn som ändå roar sig lite mer själva. Efter ett tag blir de som liksom understimulerade och rent odrägliga.

Jo, jag vet att barn i olika åldrar har olika behov. Jag vet också att barn i samma ålder ställer olika krav på närhet och stimulans. Men tillbaka till pappan i lekparken -det hade kunnat vara någon av många förskoleföräldrar jag pratat med genom åren, eller vänner och bekanta- som uttryckte frustrationen över att behöva passa barnen 24/7. "Vad i h-vete gör man?!?".

Ja vad gör man? Man kan såklart åka iväg på utflykter och aktiviteter. Ibland. Det finns trots allt en hel del saker runt omkring. Flera gratis om man bara har råd med resan. Men alla andra dagar då?
Jag har varit hemma i två år. Drygt. Vårt barn är litet och kanske därmed lättare att engagera. Å andra sidan är han i en ålder då han ännu inte roar sig några längre stunder själv. Eller kan springa över till en kompis och leka några timmar. Så vi säger att det går jämnt upp ;)
Nu är det inte heller så att här finns någon sanning eller råder konstant harmoni. Vi har förärats med en underbar unge, full av energi... kreativitet och mycket vilja.
Det senaste året har jag inte varit på topp (endometrios, ibs, graviditet med restriktioner) och det finns absolut stunder när jag önskat mig en stund för mig själv. Faktiskt var det vad jag önskade mig av maken i födelsedagspresent; en halvdag ensam hemma.
Men jag har aldrig, inte en endaste gång, känt någon ångest över att behöva roa barnet eller bävan inför hur vi ska få dagarna att gå (än om vissa dagar under bebistiden kändes bra långa -jag är verkligen ingen bebismänniska). 

Vad gör vi då, en dag som denna när vi absolut inte har något planerat och ingen som helst ambition att åka någonstans. Tja, vi börjar dagen med att läsa. Mamman är trött. Pappan är om möjligt ännu tröttare. Så vi myser i sängen. Myser och läser böcker. Många böcker.
Sedan fixar vi morgonrutinerna med djuren. Och bakar scones. Tillsammans.  Lyssnar på "ring så spelar vi".
Efter frukosten dammsuger vi. Tillsammans. Han med dammunstycket, jag med dammsugaren. Och torkar av skåpdörrar. Med varsin trasa.
Vi lägger tvätt i tvättmaskinen. Tillsammans. 

Det är finväder, Cosmoshunden behöver komma ut och pappan önskar städa garaget i lugn och ro. Så vi går till lekparken. Ritar i sanden, klättrar, bakar sandtårtor med rönnbär och röllika, hoppar och springer (klättring, hoppande och springande ägnar sig dock inte mamman åt ;)). 

 Efter dryga timmen går vi hem.
Han är nöjd. Får plaska i vattenpölar och blir blöt om byxorna. Hittar en snigel. Ser en farbror. Och en svart bil. Skuttar. Pratar. Oavbrutet.
Hemma plockar han ur tvättmaskinen. Några plagg i taget. Jag hänger dem. Teamwork på hög nivå.

Hade det nu varit vardag hade jag högst troligt plockat fram rester till lunch. Vi brukar försöka göra så. Idag är det lördag och pappan har stekt pannkakor. Med äpple.

Efter middagsvilan leks det. Själv. Mamman kikar (förs)trött ibland. På han som matar gungfåret och ordnar bibliotek och äter banan och kör bil till hålen i träden och lagar lampor med skruvmejsel, skruvar och borren i fickan...

Efter mellis ska gräsmattan klippas. Pappan kör gräsklipparen. Barnet klipper med sin lilla skottkärra och gör ljudeffekter. Outtröttligt. Hela gräsmattan. Så kör pappan med trimmern. Barnet trimmar med sin lilla kratta. Med ljudeffekter.
Sedan blir det bus med Cosmos i trädgården. Massor av spring. Kast med bollen. Kurragömma.

När det är dags att laga middag kommer de in. Barnet plockar fram kastruller och underlägg på golvet. Lagar egen mat. Ärtor och kycklinggryta minsann. Vissa dagar är han med och lagar vår mat. Delar grönsaker. Andra dagar sitter han vid bordet och pusslar/pluppar/ritar/pärlar.

Efter middagen hinner vi med en dusch före Pippi. På lördagar klockan 18 är det Pippi. Andra dagar är det Bolibompa eller något från svt-play. Vår teve är bra, den visar alltid barnprogram klockan sex :)

Sedan kommer den kanske bästa tiden på hela dagen. Tillsammanslekartiden. Den där halvtimmen, som ibland blir en timme och som alltid alltid och oavsett vad ägnas åt tillsammanslek. Ibland med bara pappa, mer sällan med bara mamma, oftast med pappan och barnet lekandes och mamman virkandes i fåtöljen.

Och vips, så är det läggdags för små tvåbeningar och stora tvåbeningar kan ägna sig åt just det där att läsa böcker eller titta på teve eller spela sällskapsspel eller vad man nu känner för att göra.

Jag tror faktiskt att de flesta oplanerade dagar utan besök(are) ser ut ungefär så här. Inte alltför många knop för den höggravida mamman. Jag är en obotlig rutinmänniska och tror dessutom att barn mår bra av rutiner. Inte exakt så här förstås. Gräsklippning kan vara annat trädgårdsarbete och lekparkshäng kan vara i stort sett vad som helst och är vädret dåligt blir det kortare utomhusstunder och mer bakning/pysslande inomhus. Men ungefär. Behöver andra sysslor göras hänger han med på dem. Oftast.

Så nej, jag förstår att vi alla är olika men jag tycker verkligen inte att det är jobbigt att få dagarna att gå. Ofta har vi ju dessutom besök/är på besök/åker på utflykt. Problemet är snarare omvänt. Var tar tiden vägen??!!

Så, nu kan intresseföreningen lägga ner pennorna.
Nästan så att den som orkat igenom hela inlägget borde tilldelas en liten medalj.

fredag 19 augusti 2016

Det här med OS

JAAAA!!!!
Det kan inte vara nyttigt, det här att titta på sport. Jag är rent andfådd efter Peders ritter i hoppningen.
Ett silver blir det och det är baske mig inte fy skam.
Puh.

Nu har jag sett det jag ville se under OS.

torsdag 18 augusti 2016

Barnet och hunden

De där två, som ibland går mig på nerverna. Och som ibland går varandra på nerverna.
Men som däremellan, ja ofta faktiskt, är absolut bästa kompisar.


tisdag 16 augusti 2016

Varför ger inte du blod?

Den här veckan uppmärksammas bristen på blodgivare. Tidningar och företag världen över plockar bort bokstäverna A, B och O vilka ska symbolisera blodgrupperna. På något vis tar man det så för givet att få blod om olyckan är framme. Och får man ett sjukt barn som är beroende av blod finns det naturligtvis att tillgå.
Eller?

Jag tycker att det är självklart att ge blod om man kan.
Tyvärr väger ju inte min åsikt värst tungt eftersom jag själv tillhör dem som blivit hemskickad båda mina blodgivarförsök. Jag har inte lyckats passera den där magiska viktgränsen. Och framförallt, jag har tydligen undanglidande blodkärl och för tunna kärlväggar.

Det är ändå en ursäkt. Jag har i alla fall försökt. Och jag tycker verkligen inte att det finns särskilt många ursäkter till att inte försöka.

söndag 14 augusti 2016

Grekisk rebetiko i Wadköping

Idag har vi varit i Wadköping och lyssnat på grekisk rebetiko-musik minsann. Att säga att det är den bästa grekika rebetikon jag har hört säger förstås inte särskilt mycket, om än något alls, eftersom jag nog faktiskt inte har något att jämföra med. Däremot gick vi efteråt framför ett par som var helt lyriska efter framträdandet. Det är min morbror som spelar bouzouki där längst till höger och hans fru som sjunger.

Efteråt hade någon i familjen väldigt bråttom till stora lekplatsen och vi lät oss villigt släpas med. Är man två år och har suttit på en dryga timmen lång konsert kan man allt behöva leka av sig :)
Jag konstaterade att människor har väldigt svårt att klä sina barn i det svenska vädret. Till höger om mig badade barn i plaskpoolen, till vänster om mig lekte ett syskonpar i jackor och mössor...

På väg tillbaka till bilen kunde vi konstatera att det fortfarande blommar vackert i stadsparken.
Tjohej vad helgen har gått fort! I morgon är det redan ny arbetsvecka för maken.

lördag 13 augusti 2016

Morötternas tur

Nu är det morötternas tid. Först hade vi bladspenat och rädisor till sallad nästan varje dag. Sedan åts här väldigt mycket potatis (vi fick fantastiskt god potatis i år!). I perioder har det blivit en hel del gurkstavar. Och zucchini har vi ätit i någon variant så gott som dagligen. Årets tomatskörd går inte att klaga på. Och nu en liten tid blir det nog väldigt mycket morötter i kosten.
Det är underbart att ha en trädgård och att kunna odla saker!
Ett litet växthus skulle ju inte sitta fel ;)

fredag 12 augusti 2016

Att dekorera sandtårtor

Idag på förmiddagen körde vi lekparkshäng för hela slanten. Det är ju den där härliga tiden när man kan plocka en massa bär och blommor och dekorera sina sandtårtor med. Den lille mannen här hemma har verkligen nappat på det.



Jag älskar verkligen vädret som var i förmiddags! Femton grader, lite blåsigt, men ganska soligt. Frisk luft. Alldeles ljuvligt!

Alla känner OS-dansken

Jo, det är så klart att jag tycker att det är supertrist för Therese att hennes häst blev halt under OS. Men jag tror samtidigt att vi är rätt många som tycker att det är kul att Mads är med och rider. Det känns lite som om halva ridsportsverige har någon form av historia om eller har/har haft kontakt med honom på ett eller annat sätt. Många har ridit för honom på Strömsholm... eller i allafall umgåtts med/träffat på fester, i stallet eller på tävlingar.

Själv träffade jag den galne dansken en hel del, dels hemma på gården eftersom han då var tillsammans med dottern som fortfarande bor där, men också på Strömsholm såväl på fester, som som unghästlärare. Och efter Strömsholmstiden, väl tillbaka på gården igen, hade jag turen att få sätta igång hans häst och faktiskt få behålla henne som min i två år innan hon såldes. Som jag tyckte om den hästen. Och så många gånger jag satt riktigt löst i sadeln ;)

För nästan exakt tio år sedan, då i det där livet som idag känns så oerhört avlägset, skrev jag det här inlägget:


"I förmiddags red jag Minelli för Mads. Hon kändes inte så där jättefin, men på sätt och vis var det bra, för då kunde han hjälpa mig med hur jag ska lösa det. Han är verkligen toppen att rida för! (tror att jag har sagt det förut...)
Knoppade Sandeman med. Skillnaden mellan knoppar till dressyr och till hoppning är ju att i hoppningen ska de synas i knappt en minut och då går det fort. Dressyren ska synas i flera minuter och går låååångsamt.
Trevligt med dressyrhästar i stallet i allfall.

Hämtat minibuss till strömsholmsresan i morgon, tvättat bilen... och handlat till lägret. Första gången jag storhandlar till så många :)

Nu är det träningsläger. Barnen har fått knoppa, hitta på egna övningar och rida uppe på dressyrbanan. Gjort i ordning stallet, ätit tacos och gjort samarbetsövningar."

Som jag är glad att bloggade så mycket under den där tiden. Det känns nästan overkligt att det är jag som har skrivit de där inläggen. 

Jag skulle gärna sitta bänkad framför både dressyr och hoppning på tv nu under OS, men det är oklart om det är den ultimata sysselsättningen för en tvååring. Däremot har jag sett de flesta ritter av de svenska ekipagen och barnet har konstaterat att riddare rider fort men farbror på teven rider fint. Och för pappan har han senare berättat att han sett på hästar som "dantat och tjavat" (dansat och travat).