Man kan göra olika saker på sitt sportlov. Vi spenderade fem dagar i Uppsala. Familjevecka. På sjukhus eftersom det var dags för operation för ett barn.
Först tog vi utevägen mellan alla avdelningar….
Nu vet vi att det inte finns någon pressbyrå på Akademiska sjukhuset. Det finns heller ingen direkt motsvarighet med något vidare utbud av barntidningar. Den som söker korsordstidningar för vuxna når däremot bättre framgång.
Vi vet också att restaurangen i ingång 79 är precis lika sliten som när vi var här för sju år sedan.
Att det är sjukt kallt och väldigt mycket folk i ingång 70… Men där säljs Picadeli sallad och om man nu har en unge som älskar just detta, då är det ett utmärkt ställe att gå till.
Vi vet att det inte alls finns en kiosk i entré 95/96, men väl ett litet café som är ganska lugnt.
Ett annat café som är ganska lugnt (bortsett från just lunchtid) och som säljer gluten- och laktosfria semlor, det är i ingång 100/101.
Och operationen då? Jo, den gick som den skulle. Observera att även Teddy har fått ett band runt armen ❤️
Vi har sett en hel del på barnkanalen…
Och jag har känt mig orimligt nöjd över att lyckas lösa den här.
Det blev sannerligen ett annorlunda sportlov även för storebror. Jisses som han har hängt på, väntat, fixat, peppat brorsan och anpassat sig. Själv anser han sig ha varit på semester och tycker att det har varit ”najs” med hotellfrukost fyra dagar. Hotellfrukost alltmedan solen steg över Uppsala :)
Och igår fick vi åka hem. Det är såklart fantastiskt att det finns sjukhus och vi har blivit väl omhändertagna, men åh så skönt att vara hemma!
Efter att ha använt mina vårdar-skills på morgonen slår jag mig ner i kökssoffan. Te med honung och en skvätt mjölk. Ring så spelar vi med Christer Lundberg.
Planerna för dagen är tämligen obefintliga.
8 kommentarer:
Så skönt att det gått bra och att ni är hemma. Och att ni har haft en fin vecka under omständigheterna. Det finns sämre platser att behöva vistas på än Uppsala, även om februari väl inte är stans bästa sida. Jag som pluggade där blir lite nostalgisk av bilderna. Även de från sjukhusets utsida; jag bodde alltid så att jag passerade om jag åkte buss. Och en av linjerna gick inom sjukhusområdet. Gång - och cykelvägen som ligger inklämd mellan slottet och sjukhusområdet är också en nostalgiplats. / annannan
Skönt det gått bra och att ni är hemma igen. Min studentstad och också utbildning den första efter studenten. De korridorerna gick vi sällan i, vi sprang! Gjorde praktik och hade min tjänst inom serologi, klinisk immunologi och transplantationsimmunologi. Hade jourer och helger 14-timmarspass ensam. Idag helt förbjudet att arbeta så. Vi var också referensklinik till övriga världen och i allt akut skulle jag hjälpa med något komplicerat i USA t ex.
Blev chef här och otroligt intressant arbete men något vansinnigt mycket av allt. Vi var ändå världens bästa team annars hade vi nog dött. Idag tvekar många att fullfölja utbildning inom detta och mycket raseras. Tack och lov finns välutbildade från andra länder som är kompetenta och vill stanna, de som Forsell vill skicka ut samtliga ...
Och skönt ni fått vård på bra sätt och ta väl hand om varandra nu också.
Så skönt att allt har gått bra! Bra att du berättade att Picadelisallad finns på ingång 70, ja, man vet ju aldrig, bäst det är kan man hamna i Uppsala på sjukhuset! Långa korridorer är ett otyg. För att ta sig till ortopeden i Hässleholm blev det någon slags Golgatavandring .., såå lång korridor och dit kommer alltså ofta patienter med dåliga höfter eller knän. Till sjukhusets försvar kan ju sägas att där fanns pallar att fälla ner från väggen, med ojämna mellanrum.
Annannan; Jag har varit i Uppsala rätt många gånger, men har ändå ingen direkt relation dit. Den här gången såg vi verkligen bara sjukhuset… ja och meterna till hotellet, men det låg ju precis intill.
Mastigt med fjortontimmarspass! Vi såg inga som sprang, men däremot åkte många sparkcykel eller olika typer av elcyklar.
När jag tänker efter hade nog i stort sett alla som vi träffade utländskt ursprung. Inte kirurgen, men läkare, sköterskorna, undersköterskorna, tandläkaren och specialisten och tandsköterskan, flera av transportörerna, städerskan. En sån himla tur att här finns så många kompetenta människor!
Haha, ja varsågod, jag bjuder på den ovärderliga informationen om caféer och sallad!
Vi reagerade på bristen på bänkar och stolar i de långa korridorerna. Det fanns i stort sett inga alls.
Jag kände mig rätt tacksam när de, hemresedagen, erbjöd oss att åka taxitruck istället för att köra rullstol genom hela sjukhuset för en sista kontroll. Det är tveksamt om det var mamman eller barnet som tyckte att det var roligast att susa fram i kulvertarna ;)
Sannerligen en annorlunda vecka.
Hoppas att patientens tillfrisknande fortlöper utan komplikationer.
Ja, det blev nya erfarenheter.
Tack!
Skicka en kommentar