Alla hjärtans dag

Vi firar inget storslaget. Alldeles särskilt inte i år när fokus ligger mer på vad som komma skall.

Men en liten tårta har vi gjort. Lagt på rejält med bär.

Dukat med finfaten och tänt ljusstaken från farmor.

Barnen dricker mjölk ur Ikeaglas på fot. Samma som jag själv drack ur när jag var i deras ålder.

I ett fönster står julstjärnor och en amaryllis med två klockor ännu i blom.

Under min nyköpta växtlampa är det tomt.

Där har jag hittills bara lyckats odlat sorgmygg…

 När vi kommit hem, tänker jag. Då ska det sås på nytt.

Då ska det in en blombukett och då ska pelargonerna sakta väckas. 

Men det blir då. Idag firar vi alla hjärtans dag med tårta och os.

Dessa yrselskov

 Det är den åttonde februari och jag tycks slungas in i ett yrselskov igen.

Jag är så genuint less på att ha en värld som gungar och snurrar. Blodtrycksfallen som avlöser varandra och känslan av att totalt tappa fotfästet. Bokstavligt talat.

Men jag vet också att så länge jag inte svimmar är det bara att ta sig igenom. Under några veckor, eller månader, är det så här, sedan blir det mer som vanligt igen. Mitt vanligt.

Och livet pågår förstås samtidigt. Medan jag idag ligger i soffan spelar min yngsta hockeymatch i Nora. Maken skickar en video på när spelarna gör entré till hög musik, blinkande lampor och rökmaskiner. Jag kan tänka mig att han känner sig som en stjärna. Kanske alldeles särskilt för att hans storebror har valt att avstå fotbollsträningen för att följa med och titta.

Nu är det en veckas jobb före sportlov. Kollegan är sjukskriven och jag har utvecklingssamtal, så ambitionen är verkligen att ha huvudet upp och fötterna ner de kommande fem dagarna. Heja mig ;)

Därefter har vi ett par dagars vila innan det är dags för lillebrors operation. I veckobrevet från skolan stod det att det går både magsjuka och förkylningar med feber just nu. Gissa om vi har förmanat mååånga gånger om vikten av handtvätt?!

Januari blir februari

Januari övergick i februari och det känns som evigheter sedan jul. Vi har hunnit med två magsjukeomgångar och arbetsdagar som kostat dyrt i energi. 

Jag har också hunnit lägga ett antal tänder i små vikta papperspåsar.

Och såväl förbereda som genomföra ett hundradagarsfirande. Hundra skoldagar genomförda i årskurs ett!

Hemma har barnen kommit på ytterligare ett projekt. Jag är så otroligt fascinerad av kreativiteten som dessa ungar besitter. Inte för mitt liv kan jag minnas att jag och min bror   kom på så mycket saker.

Det senaste här är i alla fall att göra stora pokemonfigurer av papper och kartong.

Och nu har jag dragit igång perioden med utvecklingssamtal. Under två veckor är planen att hinna så många som möjligt. 

Därefter är det sportlov och efter det beställer jag vår!

Utstakat och klart :)

Läst i januari

Eller ”lyssnat på” är väl snarare korrekt. Sju böcker blev det.

Finast var tveklöst ”Tranorna flyger söderut”. En bok om en gammal man som behöver alltmer hjälp i vardagen, men som inte riktigt vill acceptera det. Som tänker på livet som är och livet som varit. 

Hjortronmyren läste jag med intresse. En historisk roman som utspelar sig under sent trettiotal. Unga Siv som blir kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten. Tyvärr innehåller boken också en parallell historia i nutid som jag gärna hade varit utan. Boken har en fortsättning som nog blir februariläsning.

Tanter på tåg hade jag höga förväntningar på som en riktig feel good, men på mig hade den mer en motsatt effekt. Cancer och ett dött äktenskap framkallar ingen härlig känsla hos mig.

Fel sida älven var däremot en feel good mer i min smak. Alldeles särskilt eftersom inläsaren läste med en härlig daladialekt som gjorde att man än lättare förflyttades till landskapet där boken utspelas. 

Dödens stenar var en lagom spännande mordgåta, men jag störde de mig på barnsynen rakt igenom hela boken. Gissningsvis är det få som ägnar det en tanke, så det säger säkert mer om mig än om boken.

Den ensamma polisen finns enbart som ljudbok och var dessutom först en julkalender. Fast det hade jag ingen aning om när jag lyssnade. Ärligt talat minns jag knappt vad den handlade om så den fastnade tydligen inte.

Kvällsreflektion

Det är när jag går ute i sex minusgrader, iklädd nattlinnet med Piff och Puff och julkulor, på väg till soptunnan, som tanken blixtrar förbi. 

”Det är alltså så här att vara jag vid fyrtiotre års ålder.”

På god väg mot fyrtiofyra om man ska vara noga. Och jag la liksom ingen värdering vid tanken. Det var mest ett konstaterande.

Men nog kändes det rätt bra, där i kylan och snön i skenet från gatlamporna. Bra… och ganska kallt. Jag borde ha satt på mig morgonrocken.

Stoppa pressarna

Storebror har vuxit om sin mormor!

Det innebär att han även närmar sig mig med stormsteg…

Annars då?

Jo, nu är julen utstädad. Jag brukar spara vintergardiner till och med sportlovet, men i år byttes allt av bara farten. 

Lite tokigt känns det allt med vita spetsgardiner alltmedan flingorna faller utanför fönstret.

Då känns muminmuggen betydligt mer rätt.

Jag älskar det här vädret! Fyra minusgrader och snöflingor som singlar ner. Efter förmiddagens sittning i ishallen knatade jag en liten promenad. Det får gärna snöa mera. Mycket mera!

Hemma ligger maken med magsjuka. Det borde inte vara barnen som smittat honom, för så lång inkubationstid brukar det ju inte vara…

Nu tycker jag nog att vi har fått vår dos med sjukor för terminen (jag har visserligen klarat mig än så länge, men det är ok, jag kan stå över). Om knappt en månad ska lillebror genomgå sin fjärde, och hittills största, operation för spalten. Måtte vi, och framförallt han, vara friska då!

Magsjuka

 Helgen blev inte bara bortamatch utan också magsjuka. Först ena barnet och nu andra innan det första hunnit återhämta sig. 

Vi hänger handdukar på sängkanten och ställer fram hink. Använder desinfektionsmedel och tvättar händerna med tvål och vatten i parti och minut.

Tycker mig känna ett vagt illamående som förmodligen är lika mycket inbillning som klådan i hårbotten när det går löss på jobbet.

Granen, som inte fått vatten på en vecka, har börjat barra, stjärnan har halkat på sned och tomtarna samlar damm. Nu känner jag mig nog rätt klar med julen.

Träningsmatch i gråvädret

Det är den sjuttonde januari. Tre plusgrader, slaskigt, halt och riktigt grått. Men storebror spelar träningsmatch på bortaplan och jag fascineras åter över det här med föreningsliv.

Klockan är tio på förmiddagen.

Ett hundratal barn och ungdomar är engagerade runt om på konstgräsplanen. Det spelas hög musik ur högtalarna och föräldrar har dukat upp ett bord där det säljs te, kaffe, festis, kexchoklad och hembakat. 

Några värmer upp, några tycks ha vanlig träning och andra spelar träningsmatcher.

Våra killar får ett omklädningsrum och jag delar ut namnmärkta påsar innehållande matchställ. 

Där i bakgrunden skymtar den ridskola där jag gjorde min praktik under ridinstruktörsutbildningen för tjugoett(!) år sedan. Aldrig kunde jag väl då föreställa mig att jag en dag skulle stå som fotbollsmorsa på de där planerna bakom hagarna…

Det är kallt att vara publik, men också kul att de är igång. Grabbarna som under det här året fyller tolv!

Glimtar från en januarivecka

Tänk att det går så fort att komma in i vardagen igen! En enda hel skolvecka har gått den här terminen, men julledigheten känns avlägsen.

Här är mycket prat om hockey. Och för julklappspengar köptes hockeykort…

Bron här på orten ska renoveras och i brevlådan ligger information. Den här bron är länken mellan delen av orten som ligger norr om järnvägen och delen som ligger på södra sidan. De beräknas börja i mars och ska hålla på hela året och det kommer förstås att påverka oss som har både jobb och aktiviteter på ”andra sidan”.

Jobberi och jobbera. Där känns det sannerligen inte som att det nyss var lov. Vi startar varje morgon med tyst läsning.

Jag har ettor i år och de går i skolan mellan klockan åtta och tretton. 

Handlade på vägen hem från tandläkarbesök med ett av barnen.

Jag försöker att komma ihåg tygkassar, men är ärligt talat hopplöst dålig på det… och då blir det papperskasse.

På onsdagen blev det kramsnö. Supertrist, tyckte jag som gärna har snön kvar. Men alla barn var glada.  Det byggdes både stora och små skapelser på skolgården. 

I mitt klassrum övas det på positionssystemet. Tiotal och ental.

Fem gånger i veckan är han i ishallen, vår nioåring. Och vissa dagar även elvaåringen. 

Ja, men lite så. Och nu är det fredagskväll.

Ser första avsnittet av dokumentären om Siv Malmkvist på svtplay. Så fint filmat och ihopklippt!

 

Fantastiskt väder!

Jag älskar det här med snö och kyla! Att allt blir så makalöst vackert. Naturen får ett skyddande täcke. Alldeles rent och vitt ovanpå jord och lera.

Gnistrande i solen.

Långa skuggor, torr frisk luft och kyla som biter i kinderna.

Jag älskar också att barnen tycker så mycket om snön. Att de klär sig i full mundering och leker ute i timmar.

Om jag fick bestämma skulle snön ligga kvar till sportlovet.