En pokenad i närområdet

Idag var det Pokémonevent med den här lilla raringen.

Eevee.

Inget stort utan bara en ”community day” och lillebror och jag traskade ut på en liten promenad i omgivningarna för att se om vi hittade några Eevee.

Lite längre ner på vår gata ser det ut så här. Jag tänker varenda år att det där är en kombination jag gärna skulle ta efter. Så fint!

Det blev den vanliga lilla pokenaden. Den som inte är lång, men tar lååång tid om man ska jaga Pokémons och klara uppdrag. 

Förbi gamla folkets park. Av den finns det inget kvar bortsett från stigen, delar av allén och ett par syrénbuskar. På skyltarna kan man läsa om hur det var och se gamla fotografier av hur det har sett ut. Serveringen, syrénbersåerna, lyckohjulet och prickskyttet, dansbanan under tak, scenen och alla sittplatser framför. Framträdanden av, på den tiden, stora svenska artister.

Precis här var entrén. Det är väldigt svårt att föreställa sig idag.

Lillebror hittade en stor björk med en stam betydligt grövre än de flesta björkar vi springer på.

…och en fjärilslarv. 

En taggig en som ska bli en påfågelöga.

En mindre trevlig upptäckt var de här larverna som kalasade på en daggmask. Efter en googling tror jag att det kanske kan vara jordlöpare? 

På hembygdsgårdens anslagstavla var det nästan fullt. PRO bjuder in alla seniorer till sommarfest, kyrkan har öppet café, på Bergöös uppmärksammas Karin Larssons syster och så är det snart dags för årets bygdespel. 

Så många gånger har jag tänkt att jag borde bli medlem i hembygdsföreningen. Men än har det inte blivit av…

Så småningom kommer vi tillbaka bakvägen genom det som var folkets park. Numera är det faktiskt ett naturreservat.

 ”Skriv att jag tog tretton shiny!” säger lillebror.

Så det berättar jag nu. Han tog tretton shiny och det är nog dubbelt så många som tidigare rekord under en runda.

Själv var jag mest glad att vi hann hem innan regnet kom ;)

Vi firar vår elvaåring!

Igår firades det födelsedag!

Numera är jag mamma till en elvaåring.

Jag tassade upp i ottan och plockade blåbär, alltmedan maken fixade frukostmackor.

Den lilla födelsedagsbuketten plockades kvällen innan och flaggan har födelsedagsbarnet själv gjort i slöjden.

I vår (och de flesta andras?) familj är det skönsång, paket och frukost på sängen som gäller när det är födelsedag.

Finväder på morgonen, men det kommer alltid regn på storebrors födelsedag. I år också. Så vi dukade upp tårtfikat inne. 

Alltså elva ljus! Det börjar bli många.

Mycket frukt och bär, helt enligt önskemål.

Efter fikat följde han med sin mormor och morfar hem. Själv fick jag en redig huvudvärk och klagade inte ett dugg när lillebror önskade filmkväll i vårt sovrum. Han tittade på film. Jag sov. 

Till mitt försvar ska sägas att han valde samma film som vi tittade på hela familjen förra veckan. A Minecraft movie. Personligen tycker jag att det räcker mer än väl att ha sett den en gång. Turligt nog ansågs min blotta närvaro, vaken eller ej, göra mysfaktorn tillräckligt hög :)

Idag är det årets hittills varmaste dag. Eller?

Jag läser om eländeshettan i Europa och skattar mig lycklig över vädret här. Men gårdagens värme var ändå välkommen. Det kändes liksom motiverat att sitta på altanen med en sommardrink och salta chips efter dagens bestyr. Och det var sannerligen rätt trevligt.

Idag skulle den allra varmaste dagen vara. Strandhängsdagen. Upp emot trettio grader. 

Vi vaknade till regnsmatter mot rutan. Termometern visade på 15 grader. Lite skönt. Ganska snopet.

Läst i juni

 I juni har det blivit mer lyssnande på poddar och nu har ju även sommarpratarna börjat. Turligt nog är jag leeedig och därför har det ändå blivit åtta böcker.

Plommonträdet skildrar livet för en tysk ung kvinna under och strax efter andra världskriget. Den handlar om en kvinna vars mor arbetat åt en välbärgad judisk familj, om att som tysk flicka med ariskt utseende förälska sig i en judisk man, om att se tågets boskapsvagnar, insamlingen av judarna, rädslan att vistas på gatorna och hur kriget påverkar dem alla. 

Ett liv värt att leva tilldelades Augustpriset 2024. Sverige var första landet i världen att införa en nollvision mot självmord. Samtidigt är många svenskar för dödshjälp. Vem har rätt att dö? 

Brittas arv är fortsättningen på boken ”Den sista sommaren”. Man får fortsätta att följa karaktärerna och livet på Lindö. En trevlig feel good.

Prinsessan på höjden är inte fantastisk, men samhällsviktig! Det här är den tredje boken jag läser om gängkriminaliteten. Den här gången väldigt subjektivt beskrivet ur ett riktigt inifrånperspektiv. Otäckt relevant.

Hitta hem är den tredje och sista boken om livet på Lindö. Jag har trivts så bra där, med både miljöerna och människorna, att det känns lite trist att inte få återvända. 

Den röda adressboken handlar om en nittiosjuårig dam, i livets slutskede, som har skrivit om sitt liv och människorna hon mött. En fin liten bok om livets prövningar, kärleken, livet och döden.

The happiest man on earth är skriven av en hundraåring! En man som berättar. Beskriver. Allt det hemska. Men också livets lärdomar. Han ger perspektiv och ingjuter hopp. Fantastisk bok!

Moster Vera lånade jag på biblioteket främst för att författaren bott här på orten hela sitt liv och det skulle avspegla sig de beskrivna miljöerna. Jag ska ärligt säga att jag inte alls fastnade för handlingen. Inte heller förstod jag vilka miljöer som var lokalt inspirerade, men det kan ju vara så att de som levt här många årtionden före mig känner igen sig.

På Pokémonjakt i Karlskogaland

Söndag och dag två på eventet. Eftersom lillebror ska övernatta hos mormorn och morfarn i Karlskogaland passade vi på att åka in till stadens centrum. 

Vi började med lite bergsbestigning.. 

…och hade sedan picknick vid den här ruskigheten, som råkade vara på den platsen där vi kunde få just en eftertraktad Pokemonfigur.

Det blåste massor!

Sedan upptäckte barnen att det var några till som deltog en bit bort och satte av i full fart. Själv låg jag kvar på filten i solen och betraktade en kråkförälder med sin unge. 

När vi var nöjda och nästan bortblåsta åkte vi hem till mormorn och morfarn. De har bott på samma ställe sedan jag var knappt två år. 

Barnen tog genast en boll och sprang till gräsplanen nedanför huset. Vi hade pratat om att bada, men ångrade oss när vi såg sjön med vita gäss och mörkt vatten.

Jag lockade tillbaka dem med löfte om fika och mycket riktigt vankades yoghurt med jordgubbar och därtill mormorns hembakade kakor. De var helt otroligt goda!

Min mamma.

Efter fika och prat och boccia för några kramade vi lillebror hejdå och for hemåt. 

Meeen eftersom vi skulle köra förbi Örebro och det där eventet fortfarande pågick fick jag ett infall. Jag svängde in till centrum, parkerade på Hamnplan och så knatade vi bort till slottet. Där var det massor av människor i precis samma ärende -Pokemonevent. Riktigt roligt!

Runt halv sju var vi åter hemma. Tomatplantorna hade blåst omkull i sina krukor och låg huller om buller. Mer glädjande var att den fina blåklinten slagit ut. Jag har inte sått någon i år, så det här måste vara frösått efter förra året.

 En måndag på sommarlovet.

Pokémonjakt i dagarna två

Det blev lördag och min yngsta kunde knappt sitta stilla på stolen vid frukosten. Den här helgen är det Pokémonevent i dagarna två. Och trots att här inte har spelats särskilt mycket Pokémon under våren var det  tydligen verkligen något att se fram emot.

Kanske allra mest det att vi skulle åka in till Örebro och gå en runda med de som typ är proffs. Pontus har över 2000 shiny! Själv har jag 78… Och i ett huj hade vi, med nyss nämnd hjälp, klarat tre stycken femstjärniga bossar, unika för dagen.

 Sedan firade vi den som fyllt fjorton. En sjuttonårig bröllopsdag var det med -inte vår, men jag minns den som igår. Bjöds på grillmiddag och en smarrig jordgubbstårta.

Himmel vilka fina ungar vi har!

I morgon är det dag två på eventet. Då hoppas vi på att Karlskoga är en stad där många spelar Pokémon :)

Familjen gästar High Chaparral

I flera års tid har de pratat om High Chaparral. Hört kompisar prata om det. Hört reklamen på radio. I år hade vi bestämt att det skulle bli av. Vi åker ju sällan på sådant. Har varken varit på Astrid Lindgrens värld eller Gröna Lund eller Kolmården…

Vi åkte vid sju på morgonen och kom precis lagom till öppning klockan tio. Barnen lekte med Lego nästan hela vägen.

Om man tycker om höga ljud, liv och rörelse, action och höga smällar, då är det här helt rätt plats. Alltså, helt fel för mig ;) Men det här med att hela vistelsen var som en lång interaktiv teater var ändå kul. Miljöerna var väldigt snyggt uppbyggda och framförallt ÄLSKADE barnen att vara där.

De fick börja med att råna banken eftersom det var vad lillebror sett fram allra mest emot…

Jag tror inte att jag sa ”nej” en enda gång under hela besöket. Bara det att allt var som en lek. Att allt var så otroligt tillåtande. Och att man fick springa runt och skjuta med knallpulverpistol så mycket som man hade skott till.

Vi såg några fartfyllda shower som mest handlade om jakt och pang pang, men också snabba hästar och sådant som att ramla ner från tak. Alldeles uppenbart väldigt fängslande.

Vi åkte tåg draget av ånglok och fick uppleva ett tågrån. Jisses!

Av alla miljöer var det ändå lekdelen som vi var längst stund vid. Så enkelt. Vatten, en liten flotte och en stör.

Och så Buffalo city. Ministaden där inga regler gällde. På nolltid hade lillebror hittat kompisar och dragit med sig storebror. Folk sattes i fängelse och det sprang ungar på taken och de lekte sig sjöblöta av svett.

Nätt och jämt fick vi med vår yngsta för att äta glass.

Barnen var för små, men maken hade åldern inne för yxkastning.

Själv hade jag gärna suttit här bland blommorna hela dagen, men det förslaget tog ingen på allvar ;)

I gassande sol och 25 graders värme såg vi en sista show.

Efter den började ett barn klaga över att det var varmt och den andra såg inte heller värst pigg ut längre. Själv hade jag en begynnande huvudvärk. Vi hade varit där i drygt sex timmar och insåg att det var nog alldeles precis lagom för oss.

Vid halv åtta svängde vi in på garageuppfarten hemma. Åh så nöjd jag kände mig med beslutet att åka hem istället för att bo kvar någonstans över natten.

I morgon blir det en rejäl återhämtningsdag. 

Bilder från en sommarlovsonsdag

Vaknade med ett ryck vid halv åtta. Det smattrade inte längre mot rutan, men någonstans liksom skvalade det. Och det kommer inte inifrån huset. 

Hade vi (jag) glömt att vrida av trädgårdsslangen? Hade nu munstycket lossnat och vattnet legat med fullt sprut hela natten?

Jag tassade fram till fönstret och kikade ut genom en glipa mellan gardinerna. Nej, det var inte slangen. Det ösregnade! Rann i strid ström nerför gatan och forsade ut ur stuprören. Jag grämde mig en smula över att vi inte tagit tag i att fixa med vattentunnorna. 

Medan jag ordnade frukost låg lillebror och läste i kökssoffan. Under filten som jag har virkat. 

Resterna av gårdagens ugnspannkaka till barnen. Jag äter alltid alltid samma sak till frukost. En mugg te med honung och en pytteliten skvätt mjölk. Och två knäckemackor med smör och ost. 

Så småningom kom även storebror. Vid det laget hade jag tagit över lillebrors läshörna i kökssoffan.

Boken heter ”Den röda adressboken” och var en av flera böcker jag blev tipsad om när jag skulle tillbringa dagen på sjukhus. Då som ljudbok, men jag lånade den på biblioteket istället.

Sådär runt elvatiden var boken slut. Det regnade fortfarande, om än betydligt mindre. Barnen spelade bordshockey. Det är en favoritsysselsättning just nu.

Efter att ha slängt in en maskin tvätt satte jag mig redo i sovrummet och väntade in ett telefonsamtal å jobbets vägnar. Mycket punktligt ljöd min ringsignal och under en halvtimme gjorde jag mitt yttersta för att koppla om hjärnan från semesterläget den gått in i.

När jag kom ut ur sovrummet blev jag bums inbjuden till en omgång Trettioett. Lillebror lärde sig det hos en kompis igår och vi har hunnit med mååånga rundor sedan dess. 

Medan vi spelade fixade maken lunch. Pasta och bacongryta. 

Efter maten tittade solen fram bland molnen. Min jättedaggkåpa låg alldeles nedslagen mot marken, men övriga blommor tycks ha klarat sig bra. Och regnet behövdes verkligen!

 Jag och storebror åkte till biblioteket. Han plöjer böcker just nu och det är förstås jättehärligt. Härligt också att han själv reserverar nya och håller ordning på när de kommer in eftersom meddelandena går till hans mobil. Å ena sidan skönt med den där ökande självständigheten. Å andra sidan tycker jag att tiden bara rusar iväg. 

Efter biblioteket åkte vi och hämtade 15 liter förbokade jordgubbar. Det gäller att passa på vid rätt tillfälle…

Tillbaka hemma mötte Sixtenkatten upp oss. Han har just nu en plinga runt halsen för att småfåglarna ska bli varnade när han kommer, nu när de har ungar. Det tycks fungera lite sådär…

På vägen in fick jag syn på alla sniglar som kommit fram efter regnet. De behöver jag förstås ta. Och då passade jag på att titta till pallkragarna också. Rensa lite. Förresten var det dags att gödsla i dem. Så det gjorde jag. Och då kunde jag ju lika gärna gödsla resten av trädgården… så det gjorde jag också. Kålrabbin är på god väg!

Resten av eftermiddagen ägnades åt jordgubbssylt och rabarberkompott. Den första satsen i luuugn och ro. Den andra i betydligt högre tempo efter en blick på klockan…

För sedan bar det i flygande fläng av till fotbollsplanerna och terminens sista träning. Eftersom det var avslutning skulle det klassiska ”föräldrarna mot barnen” köras. Jag springer ju inte, men lånade in storebror som mycket frivilligt ställde upp. En unge i varje mål -då vet jag var jag har dem ;)

Snabb handling inför morgondagens utflykt. 

När jag parkerade hemma på garageuppfarten såg jag hur många sniglar som letat sig fram. Igen. Ett kort ögonblick tänkte jag ignorera dem, men det gick förstås inte. Alldeles särskilt inte sedan jag upptäckte flera vid pallkragarna. 

Det är så himla fint med allt som blommar nu! Här har det blivit en miniäng och det får det gärna vara. Och kvällssol.

Efter att ha hängt tvätt och nattat barn satte jag mig en stund ute med temuggen. En så skön junikväll! 

I morgon ska vi ut på äventyr över dagen. Ett utflyktsmål som barnen har pratat om i flera år och som framför allt lillebror har sett fram emot väldigt mycket.

Jag hoppas att hans förväntningar infrias.

Nu ska här sovas!