Fotbollskalas för vår blivande nioåring

Allteftersom barnen blir äldre händer det att jag tänker tillbaka och undrar om jag verkligen tagit vara ordentligt på tiden. 

Idag har jag högst troligt ordnat det sista regelrätta barnkalaset. Ett nioårskalas. Tioårskalaset fick storebror ha någon annanstans och det blev Jumpyard. Gissningsvis kommer lillebror också att vilja det nästa år. Och ett elvaårskalas, det är liksom inte samma sorts barnkalas.

Om jag någonsin frågar mig själv om jag tog tillvara ordentligt på det här kalasfixandet är svaret JA!

Både jag och barnen har tyckt att det har varit roligt med teman. I år blev det fotbollskalas och efteråt ser jag att jag alldeles missat att ta kort på såväl det fotbollsdukade bordet som på alla saker jag gjort inför. 

Vi samlades i allafall på en närliggande gräsplan och där hade maken tänt i eldkorgen. Eftersom majoriteten av barnen kom direkt från fotbollsträning och det var lunchdags var de hungriga på bumsen. 

Efter korvätandet fick jag berätta om ett litet problem. Hemma i vårt vardagsrum stod en resväska, låst med kodlås. För att ta reda på koden behövde man klara ett visst antal utmaningar och för varje utmaning de klarade fick de ett tal som behövdes för att nå lösningen.

Storebror ledde samtliga aktiviteter med bravur. Han hade byggt upp en dribblingsbana…

Det sköts straffar…

Och gjordes flera olika samarbetsövningar.

Sedan fick de gå en stig genom skogen hem till oss och längs den skulle de hitta bilder av fotbollsspelare och notera vilka nummer de hade.

När alla kommit hit passade de på att ha paketöppning medan jag dukade fram fikat. Det märks att kompisarna har koll på vad han tycker om.

I år provade jag något helt nytt. Alla barn fick göra sin egen bakelse, eller minitårta som vi valde att kalla det. De fick ett muffins var som storebror bakat. Formarna hade fotbollsmotiv ;)

Sedan fick de själva ha på sylt, grädde, olika bär och strössel, helt efter tycke och smak. Väldigt lyckat! Och kladdigt.

Efter fikat kvarstod att lösa den där koden till väskan. Det gjorde de genom att räkna samman alla tal de samlat ihop. Och som det räknades. Läraren i mig myste en liten aning när de diskuterade ental och tiotal och gjorde uppställningar.

I väskan fanns förstås godispåsar. Och sedan var det hastigt tack och hej för tiden hade som vanligt sprungit iväg och hämtande föräldrar stod och väntade.

Om vi var trötta? Japp! Men kalasbarnet var väldigt väldigt nöjd och det är såklart det allra viktigaste. Om tre veckor fyller han, men det är precis i samband med skolstart och matcher så visa av erfarenhet passar den här helgen bäst som barnkalashelg.

Så småningom kommer jag nog att sakna barnkalasfixandet. Eller i alla fall känna någon form av nostalgi. Men just precis nu känns det rätt bra att vara klar. Check på det bland livets erfarenheter.

Tidigare år har vi bl.a. haft Ninjagokalas , Mariokalas

 och Minecraftkalas.