Att handla fotbollsskor till en elvaåring

Säsongens prövning avklarad.

Typ i alla fall, vi missade ett par saker. 

Jag har varit på det stora köpcentret och uppdaterat elvaåringens garderob. Eller mest skorna.

Skor är svindyrt, alldeles särskilt som barnet numera har många storlekar större fötter än sin mor.

Barnet är dessutom… noga med perfektion. 

I den sista butiken satte jag mig helt sonika på en bänk och upplyste barnsligt om att jag vägrade gå innan han valt ett par fotbollsskor.

Fotbollsskor är tydligen det svåraste man kan köpa. De kan vara för trånga och för långa och för smala. De kan se ut som strumpor, ha fel färg, fel nyans, kännas som bly, kännas som kuddar, ha fel sorts snörning eller vara för varma. 

När jag truligt parkerat mig insåg barnet att de skor jag föreslagit och han provat allra först nog var rätt bra ändå.

Tyvärr hade just de skorna blivit sålda under tiden som vi provade alla andra fotbollsskor (utom tretusenkronorsskorna -där la jag in mitt veto). Det sista paret. Förstås.

Det var då den vänliga expediten trollade fram ett par väldigt ljust blå skor som inte stod framme i butik. I rätt storlek. Har man tänkt sig mörkrosa är förstås inte ljusblå rätt, men vid det här laget hade mamman tröttnat för länge sedan och önskade allra helst en påse att andas i. Tack och lov ryckte en helt okänd mamma med jämnårig son in och utropade att de var sååå fina.

De var fina. Och nu hoppas jag att de sitter bra på planen också. Den här veckan ska de hänga med på två träningar, en match och en heldagscup med fyra matcher.

(och om nu vän av ordning tycker att jag hänger ut min son här kan jag upplysa om att han läst och godkänt inlägget)