Att åka på en optikertripp

En av alla de saker som vi skulle ta tag i under det långa sommarlovet, det var en synundersökning. Både jag och maken hade skjutit på det länge. Haken var nu bara att tiden gick även på sommarlovet. När jag väl tog tag i bokandet stod det att närmast tillgängliga optiker inom önskat tidsintervall fanns i Karlskogaland.

Jag bokade in oss båda två där och kände att jag samlade ett antal ”gammalt-gift-par-poäng”.

Igår for vi alltså dit på liten optikerutflykt. Kollade i maskiner, fick luftpuffar i ögonen och fick veta att vi hade god ögonhälsa. 

Själva synundersökningen skedde med optiker på distans. Någon form av optikerassistent kopplade upp fru optiker på skärm, precis ovanför den där tavlan med bokstäver och sedan fick jag, som vanligt, svara på vilken bokstavstavla som var mer eller mindre suddig. ”Ett eller två?” Frågade hon tämligen uppfodrande och ibland tyckte jag att det knappt var någon skillnad, men det var uppenbarligen inte ett svar som uppskattades. 

Genialt, så klart, att det går att genomföra synundersökningar på avlägsna platser där optiker kanske är en bristvara. Men ärligt talat var det en lättnad när samtalet avslutades. Det var liksom så stressat alltihop och jag hade mest en känsla av att vara besvärlig.

Hur som helst, nu när tant här är fyrtiotre år fyllda är det dags att prova bifokala glas. Det ska tydligen vara lättare att vänja sig vid än progressiva. Och så får man väl hoppas att de fungerar bra, det är ju trots allt huvudsaken. 

Tänk att jag har fått hänga med i livet i över fyrtio år! Så länge att jag behöver glasögon för åldersförändrad syn…