Så kom den första november. Man kan bokstavligt säga att den kom med storm -som det blåste under natten!
Oktober bara försvann, tänker jag. Men så kikar jag på månadens alldeles för många bilder och inser att det gjorde den alls inte!
Jag har fått mig otaliga hemmakonserter.
Barnen tog sina sparpengar och köpte ett eget litet akvarium. Oj så det har fixats med detta!
Visit hos barnbarnet.
Slut på utomhussäsongen på fotbollen. Nu är handbollen igång istället.
Någon har lärt sig att stå på händer mot en dörr och praktiserar detta mycket och ofta.
Visit hos mormorn och morfarn.
Cissikatten fick en så förfärlig hosta att vi till slut uppsökte veterinär. Något som fastnat i halsen och lett till inflammation, blev domen. Fem dagar medicin och nu är hon pigg igen.
Pyssel.
Skog.
Däremellan diverse barnkalas, uppträdande på barnens skola och öppet hus på densamma, säsongsavslutning på fotbollen, alla utvecklingssamtal på jobbet och årsbesöket på hjärtmottagningen där en ny läkare valde att starta om karusellen. Eller cirkusen. Remiss skickad till fysiologen.
Maken har också hunnit med att repa massor och att spela med sitt band på Kulturnatta, men då hade jag och barnen myskväll hemma :)
Och, för att ingen ska tro något annat, månaden har också innehållit en hel del tid på soffan med en katt på magen.
Vi avslutade med en fin Halloween, storebror som pyntat och fixat pumpan, massor av spöken som plingade på…
Ja och sedan blåste ju då november in.
Livet. Ynnesten att få leva det ❤️
2 kommentarer:
Stå på händer väcker minnen, precis så gjorde jag och var rätt gammal, haha, maken minns och jag får nästan lust att testa, men kanske dumt. Kommer ihåg att det kändes bra.
Monica; Ja här är en till som stod mycket på händer. Som barn. Jag provade nu och kunde fortfarande, men jösses så yr jag var efteråt. Överlåter sådan akrobatik till barnet :)
Skicka en kommentar