Lycka, på riktigt, kan vara att gå på sina barns skolavslutning.
Den sammanfaller ju varje år med mina elevers och de behöver mig också… men i år hade jag tagit ledigt.
Solen sken, det var lagom varmt, stämningen var på topp och min son strålade ikapp med solen där han stod längst fram i kören på scenen.
På plats var även Boris René och sjöng och efteråt fick båda barnen autograf.
Jag har fotograferat storebror med den fröken han nu haft i fyra år och efteråt åt vi korv med bröd och fikade på jordgubbsbakelser.
Dessutom har nu mormorn och morfarn kommit hem från sin dryga månaden långa semester.
Typiskt fantastisk dag! En sådan där att spara i en vrå av hjärtat.
Livet ♥️
3 kommentarer:
Jaha, det är en artist som sitter mellan dina fina pojkar, jag trodde att det var en lärare! Det säger ju en hel del om hur pyttelite man (jag) hänger med vad gäller nutida artister ,-)
Hoppas att det blir ett fint sommarlov för alla barn - och lärare också förstås -!
Elisabet; Det är en artist som själv gått på skolan och som nu helhjärtat ställde upp på skolavslutningen. Barnen var helt sålda trots att de i förväg nog knappt visste vem det var.
mossfolk: Och tänk, vad sånt kan betyda! Snällt av honom att ställa upp!
Skicka en kommentar