Det här är typiskt sådant jag skulle kunna vänja mig vid.
Ledig onsdag. Solsken. Vårvärme.
Grillning i skog med goda vänner.
Rök från elden och barn som springer och springer och springer.
Vintern har varit lång och kylig och skogsturerna väldigt väldigt få. Det här var både efterlängtat och välbehövligt.
Efteråt, på väg tillbaka till bilen, går vi förbi en lekpark. Varför klättra lite lagom högt när man kan klättra ända upp ;)
Onsdag, den första i maj.
2 kommentarer:
Inget för en höjdrädd Elisabet, i alla fall. Imponerande och så typiskt pojkar, tänkte jag säga och gjorde det också, men flickor är säkerligen lika äventyrliga.
Elisabet; Oh ja, det tror jag inte har med kön att göra. Planen är att besöka en höghöjdsbana i sommar. Gissningsvis kommer barnen att uppskatta det :)
Skicka en kommentar