Ibland behöver man sannerligen inte åka långt när man ska hitta på saker. I sommar finns det en utställning här på orten. ”Elektronen -en laddad utställning från stenkaka till smartphone”.
Nostalgi för mig och maken och spännande för barnen att se hur det var förr…
För en sexåring ter det sig ytterst märkligt att internet inte fanns och att telefonerna satt fast med en sladd i väggen. Jag hittade exakt likadana knapptelefoner som vi hade hemma i mitt barndomshem och maken visade på telefonen med nummerskiva, en likadan som stått i hans hem. Det fanns förstås betydligt äldre varianter. Vi tittade också på hur de första telefonerna såg ut, då när morfarns morfar var liten.
Nu fanns det högst troligt absolut inte telefon i hemmet när han föddes 1882, men det ger i alla fall någon form av tidsperspektiv.
Barnen tittade storögt på mig när jag visade en gammal skrivmaskin och berättade att jag haft en sådan som barn. Och teven som var en låda som man kunde ställa en vas på. En låda med ben och hjul.
Maken demonstrerade videokassetter och så fick de prova att spela det klassiska datorspelet Pong på en gammal 90-talsdator. Ni vet det där man har en ”boll” som studsar från ena änden skärmen till den andra och med hjälp av ett vertikalt streck, som man styr upp och ner, ska man hindra bollen från att åka ur bild.
Barnen förstod absolut att deras mamma sett ”den lilla sjöjungfrun” på videokassetter. De förstod däremot inte hur deras mamma kunnat sitta och spela ett så uuurtråkigt pixligt spel.
Vi avslutade förstås med att titta på modelljärnvägen -det är ett måste när man är där. En så fascinerande modell över huvudgatan här på orten. Jag är ganska säker på att en och annan läsare har bytt tåg eller i alla fall passerat den här stationen.
En riktigt intressant och alldeles lagom liten utställning.
Och en helt perfekt liten utflykt en regnig sommarlovsfredag.
5 kommentarer:
Jag minns när det för några år sedan ringde i vanliga telefonen och jag sa åt barnbarnet att svara. Säg Bokblad när du svarar.
- Men hur GÖR man?
- Lyft på luren?
- Men HUR?
Och så fick jag svara själv …
Om sanningen ska fram så vet jag knappt hur jag kunde klara mig i så många år utan dator och mail.
Instämmer med Bloggblad. Och tänk, att jag fortfarande säger "lägg på luren!" när någon av barnen fejstajmat och jag inte hittar avstängsningsknappen på mobilen -).
Likadant med bilen. Där "vevar jag ner rutan", trots att jag bara trycker på en knapp.
Det där stället skulle jag gärna vilja besöka. Ska nog notera det någonstans.
Bloggblad; Det är väldigt svårt att föreställa sig livet utan internet och mobiler.
Å ena sidan är det ju väldigt praktiskt. Recept, pärlplattsmönster, musik och all information man kan önska bara ett knapptryck bort. Samtidigt undrar jag hur nyttigt det är med det ständiga flödet av nyheter.
När jag var barn var det Karlskoga tidning och fröken i skolan som stod för nyhetsintaget i min värld. Klockan 21 tittade pappa på Aktuellt på tv1, men det var ju ett urtråkigt tv-program.
Idag är varenda sjuåring skrämmande uppdaterad. Och utöver det spelar många flashiga dataspel med färger, tempo och ständiga belöningar som förstås skjuter dopaminnivåerna till höjder vi omöjligt kan tävla mot i klassrummet.
Så… jag är omåttligt förtjust i internet, men jag är faktiskt väldigt skeptisk till om det verkligen är bra för mänskligheten.
Elisabet; Det är tyvärr bara en temporär liten utställning som finns kvar till den 13 augusti.
Jag säger också ”lägga på”, men däremot ”hissa ner” om bilrutorna.
Det finns en jätterolig youtube-snutt med några amerikanska barn som för sitt liv inte kan komma på hur en telefon med lur och snurrskiva fungerar. Inte vad man gör med luren men heller inte hur man bär sig åt för att ”slå ett nummer” (som man ju fortfarande säger). Man tror inte det är sant när man ser att dessa barn, födda i högteknologiskt tidevarv, inte kan räkna ut hur de ska bära sig åt! Mina barns pappas mormor, född på 1800-talet hade i sin stora ”Fanny och Alexander-lägenhet” in på 1970-talet en fullt fungerande gammal väggtelefon med taltratt! När jag var liten hade de svarta bakelittelefonerna en vev på sidan som man fick snurra runt. Och man begärde numret hos en telefonist och när samtalet - alltid kort eftersom det var dyrt - var slut, ”ringde man av”, dvs vevade ett par varv igen.
Vi tycker vi har varit med om mycket men jag tror nog min farmor, född på 1880-talet under sina nästan hundra år fick vara med om mer. Från industrialismens början med elektricitet till bilar, radio, telegraf,telefon, television, flyg (min farfar var en av Sveriges första pionjärflygare) och månfärder. Min 98-åriga mamma betalar sina räkningar via dator, har bank-id, skriver mail med bilder från sin smartphone och skickar dagliga sms med e-mojis - så nog är människan anpasslig alltid. När hon var barn på 20-talet lyssnade hon på Barnens Brevlåda med Sven Jerring i en kristallradio med hörlurar på sig. Och min morfar hade en av de första elbilarna under andra världskriget - de fanns ju redan då!
Monet; Jag tänker att det här är en utställning som det hade varit roligt att gå på flera generationer. Jag kan tänka mig att min far hade haft en hel del att berätta om de olika apparaterna och platser i hans liv där de funnits… för att inte tala om farmor och mormor om de varit i livet.
Ja den som föddes på 1880-talet fick sannerligen uppleva en oerhörd förändring. Det är svårt att ens föreställa sig den utveckling som skett de senaste 150 åren.
Skicka en kommentar