Natten mot söndag sover jag uselt. Vaknar klockan tre, klarvaken, oförklarligt ledsen och med en förskräcklig huvudvärk. Jag måste ha drömt något. Är det inte väldigt varmt i sovrummet? Har jag feber?
En halvtimme senare kommer ett barn som drömt mardröm, kryper ner mellan oss, stryker mig över kinden. Innan han somnar mumlar han ”vad varm du är mamma, dra av täcket och lufta lite”.
Älskade lilla unge! Jag ligger vaken i ytterligare ett par timmar, somnar om och vaknar inte förrän klockan nio. Med migrän. Och därmed förstås värre yrsel.
Så vi stryker den här dagen. Det spöregnar ändå. Maken, som fortfarande känner sig krasslig, kör storebror till mormorn och morfarn.
Det må låta deppigt, men är faktiskt oerhört skönt att kunna vakna i dåligt skick utan att känna stress. Jag måste inte kontakta expeditionen, arbetslaget och närmaste kollegan. Jag måste inte fundera över dagens planering och jag behöver inte ha dåligt samvete över kollegor som går på knäna eller elever som inte kan hantera annorlunda rutiner. Och inte har vi småbarn här hemma som behöver konstant tillsyn och hjälp med allt.
Vi hade förresten en jättefin dag igår. En dag med både blåbärsplockning och en win-win-utflykt. Barnen följde med mig till Sjöparken…
3 kommentarer:
Hu, så jobbigt med migrän! Jag fick det alltid när vi var på exets personalfester .. ,någon slags anspänning förstås, men det var betydligt lindrigare än det du drabbas av. Tur att du har rar vårdpersonal där hemma ,-).
Elisabet; Ja migrän är verkligen ingen höjdare. Jag fascineras, varje gång, över att man kan må så dåligt och ändå överleva ;)
Jag har förstått alldeles nyligen att det faktiskt finns människor som i stort sett aldrig har huvudvärk. Det låter näst intill osannolikt.
Vår yngsta är alldeles fantastiskt omhändertagande när han sätter den sidan till. Jag kommer aldrig att glömma hur han involverade sin gammelmormor när det skulle spelas spel.
mossfolk: finns det någon bättre egenskap .., tänker på den yngstes?
Skicka en kommentar