Först tänkte jag strunta i pallkragarna i år. Jag var så less på den söndergrävda framsidan, jorden som uppenbarligen dröjer, stentrolleland som blev förstört… Min älskade syren som försvann, liksom schersminen. Kryddlandet, uppbyggt av tegelstenar, som blev till hälften raserat. Delar av perennrabatterna som grävdes bort, bl.a. beståndet av röda gullvivor som alltid blommade så tidigt.
Det var inte så att jag gick här och sörjde. Jag tappade helt enkelt bara orken och lusten att trädgårdsfixa.
Turligt nog har den så sakteliga åter smugit sig på. Kanske var det kassen med tomatplantor som jag fick av arbetskamraten… och paprikorna och chilin från fru V. Sent sådde jag själv gurka, squash och pumpa. Petade ner lite salladsfrön och blomsterfröna i pallkragarna. Flyttade ett par kryddväxter från det raserade kökslandet.
Jag förväntar mig inga storslagna resultat i år. Det viktiga är att odlarlusten återvände!
Resten av trädgården tar jag en liten bit i taget. Först invänta jord. Kanske kommer den nästa vecka.
2 kommentarer:
Alltid så imponerad av er odlingsförmåga och det blir intressant att följa allt det nya nu.
Lycka till! Vi lär få bevattningsförbud när som helst och då tappar jag lusten.
Elisabet; Ja, så blir det säkert här också och då läggs allt på is till nästa år.
Det blir som det blir när det är som det är :)
Skicka en kommentar