lördag 13 maj 2023

Ett Foto I Timmen

 Idag är det visst dags för efit och eftersom jag upptäckte det i tid hänger jag på.

Farmor var så förtjust i de här efit-dagarna och sa många gånger att det kändes som att hon var med oss på ett litet hörn. 

Runt halv sju

ligger jag bredvid den här killen och laddar för att stiga upp. 

Runt halv åtta

sitter jag på trappsteget upp till altanen. Morgonluft, humlesurr och fågelkvitter. Vita kronblad som singlar från plommonträdet. Te i trädgårdskoppen.

Runt halv nio

har vi avslutat frukosten. Ett barn utnyttjar sin speltid och det andra sitter med läxan. Maken sover ännu.

Idag behöver vi städa och fixa i trädgården.


Runt halv tio
fixar jag med tvätten.

Runt halv elva

väntar jag på att lillebror ska bli klar hos frisören. 

Runt halv tolv

är han nyfriserad och har fått både nya fotbollsskor och solglajer. Alltså, vem vill ha svarta brillor när man kan välja glittriga med glassar och enhörningar på?!

Runt halv ett

helgar jag vilostunden och funderar samtidigt över trädgården. 

Runt halv två

tittar jag ut över trädgården och tycker att det känns som ett för stort projekt.

Runt halv tre

fixar de mellis.


Runt halv fyra 
har jag haft med mig två små hjälpredor och skaffat gödsel och jord.

Runt halv fem

la jag mig på soffan i ett försök att vila… men mina två följeslagare bestämde sig för att baka…

Runt halv sex

har det i alla fall blivit lite fixat. Framförallt har lite inspiration infunnit sig! 

Runt halv sju

serveras jag varm mjölk med kaffe. Zoomar in på koppen i ett försök att ignorera middagsdisken ;)

Runt halv åtta

lägger jag pannan i djupa veck. Jag vet ungefär vad jag vill och till det vill jag använda befintligt material… men de gamla pallkragarna börjar se rätt risiga ut… Cissikatten håller mig sällskap.


Runt halv nio
testar jag en idé, men har ännu inte bestämt mig för om den är botten eller toppen.


Runt halv tio
ligger jag i sängen och försöker lägga in de sista bilderna. Eurovision är på. Och min värld snurrar. Det är så svårt att göra lagom! Får hoppas på en natt sömn och annars blir det ryggläge i morgon. Det är ju söndag, så det gör alls ingenting.







5 kommentarer:

Bloggblad sa...

Smart med stenarna som stöd! Jag har lagt in några till bilder på mina platsbyggda skapelser. De slukade förvånansvärt mycket jord fast de inte är så stora.

Den jag byggde för två år sen med trädstammar har fungerat utmärkt. Jag har en till sån på ett annat ställe. Men det kräver ju att man har avverkade träd …

Eva sa...

Tittar in på din dag, härligt med bullbak och snygga solglasögon :)

Elisabet. sa...

Apropå att du tar i så mycket. Det är ju precis så det är; man känner sig stark och pigg och klarar det mesta. Dagen därpå säger det bara slurrrrp. Så har det varit för mig sedan jag hade covid. Ibland kan kraften räcka i FLERA dagar, men det kommer alltid ett bakslag då det blir soffläge rakt av. Det är knepigt det där, att lära sig att hushålla med krafterna. Men känner sig ju sååå glad när det fungerar som tidigare.

mossfolk sa...

Bloggblad; Ja, den där lilla detaljen med avverkade träd -det är ju tyvärr allt som oftast en bristvara i villaträdgårdar ;)

Eva; Så avancerat som bullbak var det inte. Det kändes fullt tillräckligt med chokladbollar.

Elisabet; Fungerar som tidigare gör jag aldrig, men det är absolut bättre emellanåt och precis som du skriver känner man sig så glad och känner inte alls gränsen förrän den är både nådd och passerad. Och nu på våren finns det ju såååå mycket man borde göra i trädgården.

Micke sa...

Själv skulle jag varit hemma och krattat.. istället drog jag söderut till väder/årstid typ 3 veckor före oss och är katt- & plant-vakt :). Kändes så mycket som skulle göras hemma.