Vi har tejpat fast våra blomkrukor på fönsterbänkarna med vit stark tejp. Inte för att det alltid hjälper mot en 9-kilos Maine Coon. Vi har också tyvärr tvingats byta ut vissa kattgiftiga växter mot konstgjorda sidenditon. Typ alla julstjärnor. Ingen jord i sofforna då. Tack och lov börjar nu utesäsongen på vår stora inglasade och nätförsedda balkong där vår buskatt kan smyga runt bland tomatplantor och hortensior och lite annat…
Monet; Vi har verkligen varit förskonade mot sådant här, men den här gången åkte den i golvet. Jag saknar såklart vår gamla Chatterkatt, men just när det gäller växter är det väldigt skönt att de nu får vara i fred. Hon var hopplös och tuggade gärna sönder såväl julstjärnor som ödesträdet och tulpanbuketterna. Våra nuvarande busar har, hittills, inte smakat på blommor.
Vi hade bara gamla Lottakatten i knappt två år - vi ärvde henne när svärföräldrarna flyttade till lägenhet och vi bodde på landet. Jag har inget minne av att hon någonsin välte ner något. Det var en gammal klok dam. Kanske var hon vildare som ung?
Bloggblad; Äldre herrar och damer brukar ju oftast ta det försiktigare. Fast de är nog väldigt olika beroende på vad de är för individer också. De här två är både busiga och burdusa.
Tänk, så lyckligt förskonade vi varit från detta! Sigge har nog inte förstått det roliga i att putta omkring krukor .., däremot river han ju friskt på t.ex soffan, vilket innebär att någon ny sådan blir det inte så länge S.är i livet.
Elisabet; Vår gråa katt river på tapeten. Det har vi aldrig haft någon katt som gjort tidigare. Soffan har de -peppar peppar- inte gjort några större avtryck på.
Vår river också på tapeten. Vi utkämpar ständiga slag om sofforna som är nya och dyra. Hon vill alltid leka och jaga laserpenna på bästa tv-tid och får hon inte som hon vill hoppar hon bakom soffan och börjar klösa för uppmärksamhets skull. Numera är det vattenspruta som gäller plus att matten tänker i säljtermer på Blocket!
Vacker, charmig, social, smart som tusan men extremt jobbig med det här förstörande av hemmet faktiskt!
Monet; Små monster 😉 Men jag förstår att det måste vara ett jättejobb med en aktiv katt som inte har någon att busa med och som bor inne. Vår Cissikatt var sjövild det första halvåret och det blev faktiskt myyycket lugnare för oss när vi skaffade Sixtenkatten och de kunde busa tillsammans. Ännu lugnare blev det när de fyllt ett och fick börja gå ut. Nu kommer de rusandes genom trädgården klättrar högt upp i eken, jagar varandra genom äppelträdet och fångar möss varenda dag. Inte undra på att hon var busig inne med så mycket energi (men tapeten som hon började ha sönder uppe i ateljén är hon fortfarande på, däremot inga nya ställen -peppar peppar).
Vi har haft katt många gånger om även om det mest varit hundar genom åren. När den underbara franska lilla toypudeln oväntat dog för två år sedan sa vi att det nu är för sent att ta ansvaret för ytterligare en hund. Det kan man ju säga om en katt också för den delen men med tanke på alla mer eller mindre allvarliga ålderskrämpor är det trots allt lättare med en katt. Och för oss är det av många skäl väldigt viktigt med ett djur i huset - vilken glädje på alla plan! Mina barn är uppvuxna med hundar, marsvin, undulater, akvarium, vandrande pinnar, sköldpaddor, möss och råttor - allt att ta eget ansvar för (utom hundarna förstås). Så vi är vana vid eget menageri. Och det är klart att vår energiska Maine Coon skulle må bättre av att vara inne/utekatt så som vi alltid haft det tidigare. Men nu bor vi i lägenhet vid stor gata nära oss så det är ogörligt. En av våra förra coonisar fick leva så och blev överkörd - det vill man bara inte vara med om. Det är ändå mycket bättre den här tiden på året. Vi har en ovanligt stor, inglasad och innätad balkong där hon vistas nästan hela tiden - smyger på humlor, klättrar bland rosor och pelargoner, sover i solstolar och sitter högt och tittar ut på berget mittemot på fåglar och rådjur. Jag har också tänkt att det vore bra med en till men med en multisjuk allt äldre man får man ändå vara realist. Det där med sofforna är inte ett behov - hon har bara fattat att jag blir galen av det och att hon kan skapa uppmärksamhet på det sättet. Vi har en mental och fysisk kamp varje kväll men att vinna över en katt - ja, det vet du ju själv hur stora oddsen är för det!
9 kommentarer:
Vi har tejpat fast våra blomkrukor på fönsterbänkarna med vit stark tejp. Inte för att det alltid hjälper mot en 9-kilos Maine Coon. Vi har också tyvärr tvingats byta ut vissa kattgiftiga växter mot konstgjorda sidenditon. Typ alla julstjärnor. Ingen jord i sofforna då. Tack och lov börjar nu utesäsongen på vår stora inglasade och nätförsedda balkong där vår buskatt kan smyga runt bland tomatplantor och hortensior och lite annat…
Monet; Vi har verkligen varit förskonade mot sådant här, men den här gången åkte den i golvet.
Jag saknar såklart vår gamla Chatterkatt, men just när det gäller växter är det väldigt skönt att de nu får vara i fred. Hon var hopplös och tuggade gärna sönder såväl julstjärnor som ödesträdet och tulpanbuketterna.
Våra nuvarande busar har, hittills, inte smakat på blommor.
Vi hade bara gamla Lottakatten i knappt två år - vi ärvde henne när svärföräldrarna flyttade till lägenhet och vi bodde på landet. Jag har inget minne av att hon någonsin välte ner något. Det var en gammal klok dam. Kanske var hon vildare som ung?
Bloggblad; Äldre herrar och damer brukar ju oftast ta det försiktigare. Fast de är nog väldigt olika beroende på vad de är för individer också. De här två är både busiga och burdusa.
Tänk, så lyckligt förskonade vi varit från detta! Sigge har nog inte förstått det roliga i att putta omkring krukor .., däremot river han ju friskt på t.ex soffan, vilket innebär att någon ny sådan blir det inte så länge S.är i livet.
Elisabet; Vår gråa katt river på tapeten. Det har vi aldrig haft någon katt som gjort tidigare. Soffan har de -peppar peppar- inte gjort några större avtryck på.
Vår river också på tapeten. Vi utkämpar ständiga slag om sofforna som är nya och dyra. Hon vill alltid leka och jaga laserpenna på bästa tv-tid och får hon inte som hon vill hoppar hon bakom soffan och börjar klösa för uppmärksamhets skull. Numera är det vattenspruta som gäller plus att matten tänker i säljtermer på Blocket!
Vacker, charmig, social, smart som tusan men extremt jobbig med det här förstörande av hemmet faktiskt!
Monet; Små monster 😉
Men jag förstår att det måste vara ett jättejobb med en aktiv katt som inte har någon att busa med och som bor inne. Vår Cissikatt var sjövild det första halvåret och det blev faktiskt myyycket lugnare för oss när vi skaffade Sixtenkatten och de kunde busa tillsammans.
Ännu lugnare blev det när de fyllt ett och fick börja gå ut. Nu kommer de rusandes genom trädgården klättrar högt upp i eken, jagar varandra genom äppelträdet och fångar möss varenda dag. Inte undra på att hon var busig inne med så mycket energi (men tapeten som hon började ha sönder uppe i ateljén är hon fortfarande på, däremot inga nya ställen -peppar peppar).
Vi har haft katt många gånger om även om det mest varit hundar genom åren. När den underbara franska lilla toypudeln oväntat dog för två år sedan sa vi att det nu är för sent att ta ansvaret för ytterligare en hund. Det kan man ju säga om en katt också för den delen men med tanke på alla mer eller mindre allvarliga ålderskrämpor är det trots allt lättare med en katt. Och för oss är det av många skäl väldigt viktigt med ett djur i huset - vilken glädje på alla plan! Mina barn är uppvuxna med hundar, marsvin, undulater, akvarium, vandrande pinnar, sköldpaddor, möss och råttor - allt att ta eget ansvar för (utom hundarna förstås). Så vi är vana vid eget menageri.
Och det är klart att vår energiska Maine Coon skulle må bättre av att vara inne/utekatt så som vi alltid haft det tidigare. Men nu bor vi i lägenhet vid stor gata nära oss så det är ogörligt. En av våra förra coonisar fick leva så och blev överkörd - det vill man bara inte vara med om.
Det är ändå mycket bättre den här tiden på året. Vi har en ovanligt stor, inglasad och innätad balkong där hon vistas nästan hela tiden - smyger på humlor, klättrar bland rosor och pelargoner, sover i solstolar och sitter högt och tittar ut på berget mittemot på fåglar och rådjur. Jag har också tänkt att det vore bra med en till men med en multisjuk allt äldre man får man ändå vara realist. Det där med sofforna är inte ett behov - hon har bara fattat att jag blir galen av det och att hon kan skapa uppmärksamhet på det sättet. Vi har en mental och fysisk kamp varje kväll men att vinna över en katt - ja, det vet du ju själv hur stora oddsen är för det!
Skicka en kommentar