Ser ni honom, där uppe i trädet?
Om han hoppar når han nu upp till lägsta grenen och lyckas han väl klänga sig upp på den går det att komma högt.
Högre än vad mamman tycker känns bekvämt.
Fast oftast sitter han just på den där grenen.
Filosoferar.
Tittar på folk som passerar.
Jag förstår honom till fullo! Det är något visst med att sitta i en ek och filosofera ❤️
5 kommentarer:
Och jag har helt ärligt aldrig suttit uppe i en ek, kanske för att där inte finns några ekar i Malå ,-). Vi hade björk, asp, rönn, men inbjöd till klättring gjorde dom inte. (Och inga fruktträd heller när jag växte upp).
Han sitter nog säkert där och har det bra. När jag var liten var jag en riktig ”tomboy” som lekte mest med pojkarna. Klättrade alltid i träd - högst upp - täljde med kniv, sköt med hemmagjord pilbåge, spelade fotboll och ville hellre ha ”hockeyrör” än konståkningsskridskor. Och red och hängde i stall. Hade turen att växa upp bredvid en stor skog och hade också stora ekar på tomten. Jag fick precis likadana när vi flyttade till Frankrike, tre hundraåriga vackra träd på vår lilla tomt. Där satte jag mig under dem istället som en annan Ferdinand. Min mormor hette Eklöf som flicka så det är verkligen ett träd i mitt hjärta
Elisabet och Monet; Jag älskade att klättra i träd som barn och måste medge att jag var fortsatt barnsligt förtjust i det ända tills yrseln slog till. Vi hade en stor ek i grannens trädgård, precis nära vår tomtgräns. Den hade lägsta gren strax ovanför marken och var mycket klättervänlig. Ibland satt hela gatans ungar uppflugna i det trädet.
Mitt ena barn håller sig helst på marken. Har, liksom sin pappa, aldrig riktigt förstått sig på det där med klättrande. Den andra gör det desto mer. Jag betraktar med skräckblandad förtjusning. Påminner mig om att det inte är ofarligt att passera gatan heller. Fast lagom högt är bäst ;)
Och jag kan inte annat än tänka på Majas alfabetssånger om just eken när jag läser inlägget. 😊
Eva; Haha, kul att vi är lika arbetsskadade. Jag tänkte först sätta första raden i den sången som rubrik på inlägget. Du anar inte hur många gånger jag har nynnat på den när jag har sett honom där i trädet.
Skicka en kommentar