torsdag 30 mars 2023

Provtagning och torsdagslogistik

Ja, så blev det då dags för ett väntrum igen. När symptom som varit bättre åter bli sämre, ja då ska visst hela baletten dansas om. Igen.

Startade dagen med att ett gäng rör blod. En mycket duktig sköterska som fixade alla rör på första försöket. Med var enhetschefen som övervakade det hela. Bra, tycker jag, att cheferna är med ibland och ser verksamheten… men inte värst vanligt inbillar jag mig?

Härliga tavlor i väntrummet.

Nu är det ju inte så att våra liv enbart kretsar kring yrslighet. Torsdagar är logistik här i huset.

Ett barn lämnas på fotbollsträning. 

Det andra på simskola.

Och för att få det att gå ihop får fotbollsspelaren efter sin träning knata iväg till badhuset och vänta i cafeterian tills brorsan är klar och bilen går hem till pappan som under tiden fixat middag.

Det är jätteroligt, förstås, att barnen har aktiviteter!

Det är också himlans skönt att det är påsklov nästa vecka ;)

8 kommentarer:

Elisabet. sa...

Vilka helt ljuvliga tavlor i väntrummet! Tänk, vad det betyder, ja, inte blir man väl friskare kanske, men nog förhöjer det befinnandet, det tycker jag.

Monet sa...

Så skönt att du nu ändå får ta om prover. Man tror ju inte det som patient ofta, men det är oändligt mycket som faktiskt går att kartlägga genom de här labbproverna. Så förhoppningsvis får du någon indikation på vad som kan ha hänt - troligen någon infektion som triggat igång symptomen igen.

När det gäller det här med konst har vi ju alla olika uppfattning. Min cup of tea är definitivt inte naivistisk konst, det tror jag framgått förr. De här bilderna hänger dessutom, till skillnad från det brukliga, att man hänger för högt, alldeles för lågt. Och intrycket är ju helt stört av stolarnas placering framför dem - det ser ut som om man riskerar att köra in i själva tavlan också om man åker för långt bakåt med stolen?

Men hellre ett blickfång på väggen än en tom och trist väntrumsvägg!

Elisabet. sa...

Ps om tavlorna: jag tycker ju om sån konst - oavsett om det är någon vuxen eller flera barn som gjort dem - men tänkte likadant om stolen. Om det nu inte är någon patient som ställt den där, så är det i alla fall inte någon som tycker särskilt mycket om tavlan. Att tavlorna sitter lågt gör mig inget, men då borde bänken ha flyttats, för sitter någon på den, så skymmer det ju tavlan. Ds.

mossfolk sa...

Elisabet och Monet; Ja stolen står förstås väldigt tokigt, men jag antar att sittplatser har behövts och ytan var tämligen begränsad.
Motivet är från sjöparken nedanför vårdcentralen och jag tyckte att de gjorde rummet så mycket varmare och trevligare än om det bara hade varit kala väggar :)

Monet sa...

Som jag skrev: det är självklart att det är trevligare med någonting väggen än kala väntrumsväggar. I mitt fall, eftersom jag är utbildad konstnär (vilket naivistiska målare per definition inte är och då blir resultatet som det blir), så hade nog min väntrumsupplevelse blivit klart påverkad av både hängningen och utförandet. (den ena bilden är längre än den andra och ska dessutom centreras), klockan hänger uppe i taket, stolarna, som sagt, står helt bort i tok och behöver om det är platsbrist ställas på annat sätt och det lilla bordet likaså. Hela den här väggen hade kunnat bli extremt mycket mera harmonisk med så enkla åtgärder så det är synd att man inte tänkt på det här.

Jag får ont i ögonen och kan knappt sitta stilla när jag ser sånt här och det är ingenting jag rår för, det bara är så. Andra berörs inte eller tycker att det är både OK och fint. Det här är som särskrivning, kritgnissel på svarta tavlan eller falska toner, det gör ont i kroppen på mig. Visst är det märkligt hur det som tilltalar den ene framkallar nästan fysiska reaktioner hos den andre? Och ingenting är ju rätt eller fel för det…

Men personligen tycker jag att det behöver vara en viss kvalitetshöjd på landstingskonst, inköpt för skattepengar.

Anonym sa...

Mossfolk: nästa gång du är på besök, kan du inte titta efter vem som målat tavlorna?

mossfolk sa...

Anonym; Jo, om jag kommer dit igen ska jag försöka att komma ihåg att titta.

Anonym sa...

Och ”anonym” var Elisabet som kommenterade via mobilen.