Alla sätt är bra…

Bilden har inget alls med texten att göra. Mer än att den togs från bilfönstret när vi passerade. En byggnad som många tågresenärer har sett… i alla fall baksidan av.

***

Ni vet när man har tänkt sig en sak… och kanske längtat… och så blir det inte så. Då blir man ju besviken. Såklart.

Kanske väldigt besviken.

Till exempel om man är sex år och ska få gå på ett Pokemonevent. Med massor av Noibats. Men så vaknar man med feber och åter igen en sprucken trumhinna…

Nä, det är helt okej att inte kunna relatera till det. Men exakt precis så såg vår vardag ut i förmiddags. Och efter en ganska enig överläggning, mellan den idag lite mindre sjuka mamman och den än så länge friska pappan, packade vi helt sonika in hela familjen i bilen och körde en Pokemonrunda. 

Första stoppet var jourvårdcentralen, där det både fanns massor av Pokemons och en läkare som kikade i öra och skrev recept.

Andra stoppet var USÖ:s parkering, där man från bilen kunde ta Pokemons medan pappan kilade in på apoteket.

Sedan blev det ytterligare två parkeringar eftersom det där penicillinet inte alls var värst lätt att få tag på.

Jo, men en lyckad dag ändå. 

En sån sorts dag som vi kommer att le och skaka på huvudena åt (och kanske ändå känna oss lite nostalgiska över) om tio år :)