Jag ÄLSKAR att det är lite vitt ute. Julsånger poppar plötsligt upp i min hjärna och jag gör mitt bästa för att mota tillbaka dem. Det är trots allt bara november.
Denna lördag är det barnkonventionens dag. Jag tänker mig att det skulle uppmärksammas på något litet sätt i media, men på svt påminns man främst om valets krumilurigheter (är det bara jag som börjar tröttna?). Där skrivs förstås också om det ryska fartyget i finska viken. Krig och elände.
Jag och storebror lämnade av maken och lillebror vid ishallen och åkte sedan vidare till jobbet. Första gången han var med var han tre år, skrev på tavlan och byggde med tiobasmaterial medan jag jobbade undan. Genom åren har han hjälpt till med en massa saker och nu är han fantastisk att ha med sig -det är ju så otroligt mycket fixande som ingår i lärarjobbet.
Vi hann precis tillbaka till ishallen för att se lillebror spela. Jag är verkligen inte något fan av hockey… det är alldeles för mycket testosteron och matchokulturen avspeglas redan i grupperna med lågstadiebarn. Dessutom är det dyrt och mycket bilresande. Samtidigt får jag ge klubben att de har lyckats få ett stort föräldraengagemang och visst förstår jag att det är en mäktig känsla att vara stjärnor på isen med musiken dundrande ur högtalarna. Och trots min avoghet är jag förstås stolt över mitt barn som kämpar på där ute på isen.
Efter poolspelet stannade halva familjen kvar för att hjälpa till på det efterföljande derbyt medan andra halvan (jag och storebror) for hem. Då hade himlen blivit klarblå och solen sista strålar nådde precis hörnet av vår trädgård.
För min del får det gärna komma mer snö och det gör ingenting alls om den ligger kvar till vecka 8…



Inga kommentarer:
Skicka en kommentar