Vilket fint väder november har inletts med! Frostiga morgnar, sol och alldeles klarblå himmel. När vi kom hem efter jobbet i fredags satt Sixtenkatten och väntade. Han hade smitit ut på morgonen. Pälsen har blivit riktigt tjock (katten är förresten inte så tunn den heller…).
På lördagen önskade jag äta lunchen i skogen. Solen nådde inte riktigt ner mellan träden och jag var glad att jag tagit både värmeväst och vinterjacka.
Våra skogsturer har förändrats genom åren med barn. Först var de små och det var ett evigt passande. Branter, höjder och bäckar att plurra i. Men också en tid när precis allt var spännande och intressant.
Sedan följde rätt många år då de har lekt. Himmel så många spännande äventyr som utspelat sig bland träden. Och som vi har fått tjata för att få med dem hem.
Och nu, nu hänger storebror mest med oss vid elden. Springer en runda eller undersöker någon stig. Plockar runt några stenar i bäcken. Opponerar sig inte det minsta när vi ska åka hem.
Jag förstår ju att vi närmar oss en tid då jag får vara glad om de följer med överhuvudtaget…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar