Jag tittade på slutdebatten, det gjorde jag.
Jag slog förvisso av och andades i fyrkant några gånger, men jag återvände.
Jag har lärt mig så mycket under den här valkampanjen. Framförallt om skolan.
Jag inser att jag måste ha levt totalt verklighetsfrånvänt!
De dåliga resultaten beror inte bara på vinster i välfärden minsann. Nej, det beror på skärmanvändningen I SKOLAN. Även stöket. Himmel så stökigt! På Liberalernas kampanjfilm ser man pappersflygplan vina genom luften samtidigt som små huliganer springer skrikande på bänkarna och en stackars handfallen lärare står mitt i. Turligt nog kommer Mohamsson och knäpper med fingrarna och vips sitter alla barn tysta på sin plats.
De dåliga resultaten beror visst också på invandrarna. De där som inte har någon tradition av utbildning. Barnen som, berättade Åkesson, inte platsar i klassrummet.
Jag. Hade. Ingen. Aning.
Eller jo, självklart påverkar invandringen resultaten i PISA. Det säger väl sig självt att läsförståelsen blir svår när man ännu inte fullt ut behärskar språket?! Kanske är det inte eleverna eller undervisningen det är fel på utan mätverktyget?
Jag har en hel klass härliga ungar, med olika styrkor och olika utvecklingsområden. Och jag kan absolut säga att det genom åren funnits barn som inte borde ha varit på heltid i mitt klassrum. Barn som behövt mindre sammanhang och ett omfattande vuxenstöd. Det har aldrig någonsin haft ett samband med hudfärg eller religion.
Jag har alldeles missat det stök som Tidö ska komma åt med disciplin. Det har förvisso förekommit både kaos och stök genom åren, men det har åter igen handlat om enskilda elever i behov av, just det, ett mindre sammanhang och omfattande vuxenstöd.
Skärmarna då? Jo, jag säger inte emot. Skärmar tar en alldeles för stor plats i många barns vardag. Men det är inte i skolan barnen sitter i timmar framför snabba klipp och spel med omedelbara belöningar. Mina elever övar på klockan, engelska glosor, gör PowerPoint-presentationer inför utvecklingssamtal och söker information. Vissa veckor används den inte alls. Andra veckor vid flera tillfällen. Ingen unge sitter, i skolan, med YouTube istället för att läsa eller skriva.
Idag ska jag gå och rösta. Det har inte varit helt lätt i år. Jag anser, likt Tidö, att ett förstatligande av skolan är viktigt. Och jag tyckte om Busch uttalande om npf i slutdebatten.
Men jag har också en hyfsat stabil grundsyn på människor. En grundsyn som förstärkts sedan vi flyttade till ett mångkulturellt samhälle. Till vardags tänker jag inte på det. I valtider blir man påmind. Några av oss har en självklar plats. För andra är den villkorad…
Jag kan aldrig rösta på ett parti som sorterar människor baserat på i vilket land de är födda. Och jag kan aldrig rösta på ett parti som förnekar forskningen runt klimatet. Jag kan heller inte rösta på ett sådant partis allierade.
Jag hoppas förstås att många tycker som jag.
Länge leve demokratin!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar