Första arbetsveckan i skolans värld

 I oborstat hår bland överblommade pelargoner. Det är ganska exakt så sliten jag känner mig efter första arbetsveckan.

Inte för att den på något sätt har varit dåligt upplagd. Tvärtom har vi haft bästa tänkbara uppstart med gott om tid att förbereda höstterminen.

En liten pust av alla förändringar i skolan har nått oss. Trygghetsregler som ska heta skolregler. Förväntansdokument för elever och vårdnadshavare att skriva under. Lärares rätt att skicka ut elever ur klassrummet och att titta i deras väskor. 

Förslag som kostar gratis och som avslöjar en sorglig okunskap om skolans problem och en minst lika sorglig syn på eleverna.

Själv tänker jag mig tuffa på som vanligt. Sträva efter en klassrumsmiljö som både jag och barnen hanterar. Fortsätta att samla in mobiler varje morgon, precis som vi gjort under alla år som jag har arbetat. Hjälpas åt att kika i ryggsäcken om det finns anledning till det. Förvänta mig att regler följs, alldeles oavsett om de heter trygghets-, trivsel- eller skolregler. 

En elev hjälpte mig i klassrummet i veckan och utbrast ”Nu längtar jag ännu mer efter att börja!”

Och börjar gör vi på onsdag, alldeles oavsett om fröken är sliten eller ej. Då tänker jag mig i alla fall ha borstat håret ;)