Långväga besök

Påsklovets mest långväga besökare kom idag. Det är ju himlans trevligt det där, när folk tittar in ”på vägen”.

Det var Anna och hennes sambo Johan. Anna arbetade samtidigt som mig på ridskolan i Lidköping 2005. Egentligen stal jag fräckt hennes tjänst när jag kom dit som nyutbildad instruktör på pappret. Sanning att säga var hon en omåttligt omtyckt ridlärare som dessutom var bättre än jag på att rida, men jag var förstås glad att jag fick platsen. Hon blev förresten också kvar, fast med en annan tjänst.

Ganska snart flyttade en omplaceringshund hem till mig -världens finaste Lurvig. Med ett stort problem. Han kunde inte vara ensam. Så Anna och hennes föräldrar styrde upp det hela och ställde upp både kvällar och helger när jag jobbade.

Knappt ett halvår jobbade jag där. Kortare än på någon annan arbetsplats. Men Anna har jag kvar kontakten med. Om än sporadiskt. Hon utbildade sig så småningom till röntgensköterska och sedan läkare. Flyttade långt norrut. Och är den absolut mest aktiva människa jag någonsin träffat. Vandrar och rider och dansar och åker skidor. Orienterar. Tävlar. Självklart åkte hon Vasaloppet. I år också. Spelar piano gör hon med. Och sjunger. Det var hon som sjöng både på vårt bröllop och på storebrors dop.

Nedervåningen var hyfsat städad, men båda två sögs kvickt upp till kaoset. Lillebror har demonstrerat ALLT för denna Johan. Från detaljerna i Star Wars-legot till hockeykorten och fiskarna i akvariet. Bordshockey hann de visst med också.

Efter lite lunch begav de sig vidare norrut. Drygt sextio mil hade de kvar att åka… 

Vilken fin avslutning vi fick på lovet ❤️