En fredagsreflektion

 

Här sitter jag. En sen fredagseftermiddag. I solen. Som värmer. 

Så välförtjänt det känns. Inte för att jag har gjort något utöver det vanliga. Men ändå. Att tillbringa dagarna med ett gäng sjuåringar, hur härliga de än må vara, kräver ibland en paus. Eller en helg.

En eftermiddag när man känner sig lite nöjd över att fredagsfikat man bjöd på på jobbet blev uppskattat (massor av socker och grädde… och mörk choklad därtill -vad kan gå fel ;)). När barnen hemma har fikat på resterna.

Lillebror har krattat löv.

Och trädstråket är så innerligt vackert att jag får nypa mig i armen. Tänk att ha det såhär precis bakom huset!

Fåglarna kvittrar. 

Rödhake, grönsiska, blåmes. Nötväcka, hackspett, bofink. En trast… taltrast kanske? Jag lär mig aldrig skillnaden. Skata, duva och en mås. Pilfink också. Men inte en enda talgoxe.

En sädesärla spatserar runt på gräsmattan. Jag såg vårens två första igår.

 Humlorna och bina surrar.

Ett barn är ute någonstans med en kompis. Det andra har en kompis hemma.

Så mycket det betyder ändå. Med sol. Humlesurr. Fågelkvitter. Vitsippor. Och kompisar ❤️