I fredags lät det ungefär såhär:
Lillebror: Har du sminkat dig?
Jag: Ja, jag ville se lite piggare ut så jag har satt på lite smink över det mörka under ögonen och så lite på ögonfransarna.
Lillebror: Men du är ju fortfarande mörk. Svart faktiskt.
Jag: Ja, men jag gjorde så gott jag kunde på de här sekunderna. Nu måste vi sätta fart om vi ska hinna!
Och så åkte vi. Till tandläkaren för den rengöring som görs varannan dag nu efter käkoperationen. Jag pratade med tandhygienist och med tandläkare. På vägen hem stannade jag till vid biblioteket för att hämta upp ett lånekort.
Väl hemma tvättade jag händerna och såg mig samtidigt i spegeln…
Jag: !!! Har jag sett ut såhär hela tiden?!
Lillebror: Jag sa ju att du var svart, men du sa att du hade gjort ditt bästa och att vi hade bråttom.
Jag bjuder på det…
Haha, ojdå, man ska nog lyssna på barnen😄. Hoppas det känns bra med tandläkeriet och allt ni har att tänka på.
SvaraRaderaJa, såklart. Men jag trodde att han sa det lite buttert dels för att han tyckte att det var onödigt med smink och dels för att han inte var så sugen på att skynda iväg till tandläkaren. Jag trodde fel.
RaderaUnderbart! Ingen som kommenterade vänligt ...?
SvaraRaderaHaha, nja, inte jätteunderbart ;) Och nej, ingen sa någonting. Att tro att ingen såg är väl gissningsvis att hoppas för mycket…
RaderaDrar på smilbanden! Var väl inte så kul att se sig i spegeln, men hela historien är ju ganska dråplig!😂
SvaraRadera😅 Han sa ju att jag var svart…
Radera