Tre veckor var vi hemma. Man vänjer sig läskigt snabbt.
I tisdags var jag åter på jobbet och kära nån vad nykommet det kändes! Massor av saker som skulle göras och redovisas och skrivas på och dokumenteras. Och jag funderade på om det där var något jag borde kunna.
Ja och så kom det tjugo barn till mitt klassrum och alla tycktes de förvänta sig att jag skulle styra upp dagen ;)
En sjuåring hade med sig en bukett rosor med motiveringen att hen saknat mig och genast kände jag mig tillbaka på banan. Överraskad och väldigt glad!
På vårt köksbord fick de dela vas med forsythiakvistarna som jag plockat in från trädgården.
Nu tar vi helg. Jag ska syssla med sådant som föreningsengagemang, vilket i praktiken innebär möte om matchkläder, skjutsande, frysande och hejande ;)
Å, har ni blåsippor redan! Här har det mesta stått stilla .., våren känns sååå seg och ganska grå. Tänk, att få blommor när man återvänder till sitt värv .., det är inte illa! Grattis!
SvaraRaderaAlltså, våren här är också seg. Vintergäcken har preciiiis kommit. Blåsippan hittade jag på samma plats som jag brukar hitta årets första på. Det krävdes dock en bra stund krypandes bland fjolårslöv och jag skulle just ge upp när jag fick syn på den :)
Radera