Hjortronmyren läste jag med intresse. En historisk roman som utspelar sig under sent trettiotal. Unga Siv som blir kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten. Tyvärr innehåller boken också en parallell historia i nutid som jag gärna hade varit utan. Boken har en fortsättning som nog blir februariläsning.
Tanter på tåg hade jag höga förväntningar på som en riktig feel good, men på mig hade den mer en motsatt effekt. Cancer och ett dött äktenskap framkallar ingen härlig känsla hos mig.
Fel sida älven var däremot en feel good mer i min smak. Alldeles särskilt eftersom inläsaren läste med en härlig daladialekt som gjorde att man än lättare förflyttades till landskapet där boken utspelas.
Dödens stenar var en lagom spännande mordgåta, men jag störde de mig på barnsynen rakt igenom hela boken. Gissningsvis är det få som ägnar det en tanke, så det säger säkert mer om mig än om boken.
Den ensamma polisen finns enbart som ljudbok och var dessutom först en julkalender. Fast det hade jag ingen aning om när jag lyssnade. Ärligt talat minns jag knappt vad den handlade om så den fastnade tydligen inte.
3 kommentarer:
Två av dem har jag läst: Hjortronmyren och Tranorna flyger söderut. Tyckte otroligt mycket den sistnämnda!
Detta skrev jag om Hjortronmyren: Jag tyckte väldigt mycket om "Siv-delen"; den som skildrade det hårda arbetet i skogskojan och att få se hur hennes självkänsla växte allt eftersom. Hur stark hon blev! Däremot var det annat som skavde. Det kändes ungefär som om författaren tänkt: "Ja, ja, men vi måste ha med lite romantik som lockar, (det darras av åtrå ...) men det räcker inte, spänning också, intriger .., och en vag olustkänsla om våld", och så pytsas dessa händelser in med jämna mellanrum och just den biten, den förstörde lite för mig. Det blev helt för mycket av det goda; särskilt när det skulle bli spänning i handlingen. Då kändes det som om jag hamnat i en deckare.
Men allt som handlade om Siv, tyckte jag väldigt mycket om. Och ja, jag inser att det kanske hade varit svårt att enbart berätta om henne, men så kände jag det. En fortsättning lär ska vara på väg.
Ja, men jag håller helt med dig. Den där nutidshistorien kändes verkligen bara onödig.
Fortsättningen heter Blekjorden och den har jag tänkt börja lyssna på ikväll.
Skicka en kommentar