Hjortronmyren läste jag med intresse. En historisk roman som utspelar sig under sent trettiotal. Unga Siv som blir kocka i en skogshuggarkoja i Västerbotten. Tyvärr innehåller boken också en parallell historia i nutid som jag gärna hade varit utan. Boken har en fortsättning som nog blir februariläsning.
Tanter på tåg hade jag höga förväntningar på som en riktig feel good, men på mig hade den mer en motsatt effekt. Cancer och ett dött äktenskap framkallar ingen härlig känsla hos mig.
Fel sida älven var däremot en feel good mer i min smak. Alldeles särskilt eftersom inläsaren läste med en härlig daladialekt som gjorde att man än lättare förflyttades till landskapet där boken utspelas.
Dödens stenar var en lagom spännande mordgåta, men jag störde de mig på barnsynen rakt igenom hela boken. Gissningsvis är det få som ägnar det en tanke, så det säger säkert mer om mig än om boken.
Den ensamma polisen finns enbart som ljudbok och var dessutom först en julkalender. Fast det hade jag ingen aning om när jag lyssnade. Ärligt talat minns jag knappt vad den handlade om så den fastnade tydligen inte.

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar