En tämligen detaljerat återgiven söndagsförmiddag

 Det är söndag morgon och jag vaknar klockan åtta av att någon ställer ner ett fat på mitt sängbord.

”Te kommer snart mamma. Har du medicinen här?”

Det är lillebror och han har fixat två knäckemackor med smör och ost och en rejäl mugg te med honung och en liten liten skvätt mjölk, precis som han vet att jag vill ha det.

”Tack, vi kan äta frukost i vardagsrummet så väcker vi inte pappa” viskar jag.

Pappan har nog förvisso vaknat till, men jag vet att han höll på med sin musik till långt efter midnatt och gärna sover några timmar till.

Vi kryper ner under ullfilten i soffan. Storebror ansluter. Och så ser vi på andra avsnittet av Ronja Rövardotter -den nya versionen. Jag förstår inte riktigt vilken målgrupp den är riktad till, men himlans mysigt är det.

Halv tio går vi ut till bilen. Jag påminner om halsskydd och vattenflaskor, men allt är redan packat. Noterar att storebror har tagit mina handskar igen, men säger inget. Det är nog så att jag får köpa mig ett par nya. Dryga decimetern snö har fallit under natten och vi hjälps åt att skotta garageuppfarten. 

”Skulle vi hämta någon?” undrar jag. Men nej, kompisen som det messats med på morgonen skulle åka med sin pappa. Vägarna i villaområdet är ännu oplogade.

Och så sitter jag då där, på mitt batteriuppvärmda sittunderlag i ishallen igen. Vinterjacka och mössa. En lila filt över benen. Båda barnen har träffat kompisar på isen och de kör match allihop tillsammans. Jag byter några ord med andra föräldrar, men stoppar sedan lurarna i öronen. Tycker på riktigt att det är jobbigt att föra ett samtal och överrösta ljudet från klubborna som slås mot isen och puckarna som smäller mot sargen.

Tittar på mina två gossar som far runt efter pucken, delar i ett sammanhang där jag mest är åskådare. 

Vi får med oss extra barn i bilen hem. Prat om hockeyklubbor och julklappar och att få fira jul både hos mamma och hos pappa. Det är ännu oplogat och bilen slirar lite i spåren, men hem kommer vi. Kanske borde vi inte ha gett oss ut idag…

När jag kör in på uppfarten föreslår barnen att jag ska skotta gången så kan de laga lunch undertiden. Snön är så djup att den på vissa ställen når över skaften på vinterstövlarna. Men det är minusgrader och flingorna ligger så fjäderlätta att energin räcker även till gången hos grannarna mitt emot.

När jag kommer in får jag kliva över jacka och skor som ligger slängda på golvet. Som om det tar så mycket extra tid att hänga upp… Men skridskorna ligger prydligt på tork med skydden intill. Och maten är nästan klar. Makaroner, köttbullar och rivna morötter dukas fram medan jag intar vågrät position för att minska yrseln.

Maken, som möblerat om för fullt på övervåningen, kommer ner. Repet med bandet är inställt pga väglaget, så han blir kvar hemma. Barnen pladdrar på om hockey och om eftermiddagsplaner i pulkabacken.

Lovet ❄️ 

Livet ❤️