Det är förmodligen sista året som vi har en busig nisse. Tiden det tar för nissen att busa står inte längre i närheten i proportion till barnens uppskattning. Storebror, som redan förra året ibland hjälpte till med busen, tycker nu mest att det hela är lite jobbigt och tidskrävande.
Lillebror uppskattar ännu en del tokerier, så det känns ändå bra att årets nisse hittar på ett och annat bus då och då. Han hävdar också bestämt att det inte är någon riktig jul utan nisse… men säger samtidigt att nästa år går det bra om den bara lämnar brev. Uppdragen i år, att hela familjen gör olika saker tillsammans, har passat honom utmärkt. Det har förresten varit ganska få uppdrag…
Det här buset skrattade båda åt och hämtade sedan sina mobiler för att föreviga.
Och ibland är båda barnen med på tåget. Som när de parkerade sina Legobilar utanför nissen och lät legogubbarna slå sig ner. Morgonen efter kunde vi se att nissen norpat av våra lussekatter och bjudit på fika ;)
Var sak har förstås sin tid. Tiden när de kom nedrusande varje morgon för att se vad nissen hittat på är helt enkelt definitivt förbi.
Själv tar jag med mig erfarenheten från nisseåren och tänker att den där experimentnissen vi hade ett år, den kanske jag ska bjuda in till mitt klassrum någon jul.


4 kommentarer:
Jag undrar jag hur det blev i Bunkeflo i år? SOM Elliot levde sig in i detta med nissebus i flera av de sex åren.
Lugn bara lugn. Du hinner bara blinka några gånger (könns det som efteråt) så kommer barnbarnen och vill ha nissar …
God helg önskar Bloggblad
Elisabet; Jag tror alldeles säkert att det håller i sig även i år. Mina sjuåringar på jobbet berättar väldigt exhalterat om busen deras nissar har ställt till med. Men det händer någonting där mellan sju och nio år…
Elisabet; Ja nissedörren är nog ett stående inslag i julpyntningen och man vet förstås aldrig när en nisse dyker upp ;)
Skicka en kommentar