Vilken novemberdag vi vaknade till efter allt regnande! Så här fint var det när vi skulle åka iväg på morgonen.
Jag är inte i toppskick just nu, ett skov gissningsvis, men arbetsdagen förlöpte hyfsat väl. Kollega bjöd på glutenfri ryttarkaka, alla barn höll sams och arbetsron var inte heller att klaga på. Vi hade ett bästa sortens samtal om våra olikheter och olika behov och resonemangen hos sjuåringar är fantastiska!
Hemma bakade lillebror kladdkaka och bjöd på när pappan kommit hem. Passande eftersom vi senare upptäckte att det var kladdkakans dag.
Och i brevlådan låg ett kort från den halländska bloggmadamen. Ett stort kort föreställande min farmor och min äldsta son för… ja rätt exakt elva år sedan. Det hade jag skickat då och berättat om stundande dop och glädjen över att farmor orkade komma upp från Malmö trots att hon nyligen haft en propp i hjärnan.
I drygt sju år till levde hon. På julafton är det fyra år sedan hon dog. Jag saknar henne fortfarande varje dag, men får inte längre för mig att ringa, sådär som de första åren.
Kortet blev jag väldigt glad för!
Nu är det helgen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar