Lördag morgon.
Och jag har vaknat UTAN huvudvärk!!!
Solen skiner, termometern visar på fyra minusgrader och det är vackra frostmönster på rutorna.
Maken åker på hockeyträning med lillebror. Storebror försöker organisera upp att barnbarnet ska komma hit. I hans plan ska de leka och grilla korv över eldkorgen och han ber pappan köpa med vegetarisk korv och mer ved på väg hem från träningen.
Tyvärr passade det inte idag. Åh som han önskade att de bodde här på orten! Ja, det skulle vi förstås också tycka vore fantastiskt.
Och nu då?
Ring så spelar vi, med Pernilla Månsson Colt. Jag tycker att hon är bra!
Lite bakning behöver göras inför ett stundande femtioårsfika om två veckor.
Och så borde väl hallen förstås börja spacklas. Den som jag planerar ha färdig till sommaren ;)
I almanackan är dagen helt blank, bortsett från förmiddagens träning.
3 kommentarer:
Ja, tänk .., så mycket enklare allt skulle vara om kära familjemedlemmar - eller ens vänner - bodde lite närmare! Tycker synd om Storebror som hoppats. Och grattis till huvudvärksfri lördagmorgon!
Elisabet; Egentligen bor de inte alls jättelångt bort. Det tar fyrtio minuter att åka. Men det är åttio minuters resande plus tid på annan plats som gör det hopplöst svårt med vardagspusslet. Hade de bott här hade man kunnat hämta upp på vägen hem från jobbet och han hade kunnat följa med och lämna morbröderna på en träning. Och tänk att ha barnbarn som kom och fikade eller ringde om skjuts, sedan när han blev äldre.
De tycker förstås precis tvärtom -att det är vi som bor för långt bort ;)
Ja, så är det naturligtvis. SOM jag hade önskat att jag bott närmare Emil och Emma när dom var yngre .., att få bjuda dem på varm choklad och goda mackor efter skolan osv. Men det är ju inte alltid att avståndet betyder så mycket. Deras farmor och farfar bodde 5 minuters promenad från dem och inte var det några choklad-eftermiddagar där inte ,-).
Skicka en kommentar