Längre tillbaka firade vi födelsedagar med ganska mycket folk samt hade adventsfika varje år. Så blev jag sjuk och orken tröt, men framförallt blev både våra och andras barn äldre och helgerna fulla av aktiviteter.
Idag firades i alla fall maken som fyllt femtio och tro det eller ej, men både släkt och vänner hittade fortfarande hit.
Jag och lillebror värmde upp med en och en halv timmes hockeyträning. Eller… han värmde upp. Jag frös mest.
Efteråt hämtade vi upp tårtorna och därefter åkte vi hem till ett hus där firarna redan börjat komma.
Fyra timmars drop-in-fika landade på sju timmar.
Det är ytterst oklart var alla timmar tog vägen. Jag vet att jag har stått mer än jag borde, fikat ganska lite, pratat mer med vissa och knappt något alls med andra och absolut inte tagit bild på något annat än tårtorna.
Kakor fanns så att de räckte och blev över. Tårtorna gick nästan åt. Och barnen har lekt oavbrutet, med undantag från fikande… i omgångar.
När vi vinkat av de sista runt sjutiden var vi absolut totalt tvärtrötta allihop. Middagen blev mackor. Och nioåringen, som tyckte sig ha haft världens bästa dag, somnade ungefär samma sekund som huvudet landade på kudden.
Jubilaren säger sig vara mycket nöjd med dagen och det är förstås det absolut allra viktigaste!
Själv lägger jag till ”firat femtioårig make” på listan över livserfarenheter ❤️
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar