På seneftermiddagen hängde jag och ett gäng andra föräldrar utanför den lokala Icabutiken, alltmedan våra telningar sålde armband runt om i centrum. Femtio kronor till laget och femtio kronor till Cancerfonden.
Kvart i sju lördag morgon. Jo då lämnar jag av min nioåring på en parkering. Tillsammans med flera hundra andra handbollsbarn- och ungdomar ska han på kick off i dagarna två. Vi har packat sådant som luftmadrass, pump och sovsäck. Och jag känner mig nästan gråtmild över de vuxna som gör det här för alla dessa barn och ungdomar. Fem stora bussar fylls.
Någon timme senare stuvade tre elvaåringar in sig i bilen och jag var chaufför till Askersund där det spelades fotbollsmatch. Det var tämligen ojämnt. Två i vårt lag dök inte upp vilket innebar att våra grabbar inte hade någon avbytare. Motståndarlaget vann stort. Det var tre trötta spelare som åkte med hem.
Och dagens middag, det blev te och macka på ett café i Katrineholm. Nästan fullsatt trots att klockan passerat 18 och endast vid ett bord tycks det vara svenska som pratas. Kvinnan vid det bordet får mig, i sitt sätt att tala, att tänka på Gunilla Persson.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar