Ligger i mitten. Läser ett kapitel. Och ett till.
Faller för ”snääälla mamma” och läser ett tredje.
Regnsmatter mot tältduken.
Rätt mysigt. Eller väldigt.
Kramar och godnattpussar.
Ett barn som ångrar sig. Som går in till den egna sängen.
Faller åter för ”snääälla mamma”.
Var det verkligen så illa förra gången?
Man glömmer fort. Förtränger kanske.
Borstar tänder och kryper ner i den övergivna sovsäcken.
Regnet har upphört.
Gräshopporna tagit vid.
Godståg. Långa. Tydligen.
Sover jag i natt, då kanske vi kan åka iväg och tälta någon mer gång.
Kanske.
Än så länge är det mest mysigt.
2 kommentarer:
Häpnar över så många inlägg som jag missat; jag som aldrig brukar missa att titta in hos dig, men nu har det varit så mycket här hemma och jag har knappt hunnit med mig själv. Men nu så .., och så intressant att ta del av såväl vägglöss som musslors liv och leverne och så glad jag blir att luktärterna blommar! Köpte själv en planta på torgmarknaden i Varberg, ja, tidigare i vår och oj, så den blommar nu, men inte förrän den fick flytta från en plats till en annan (vi har den i en stor kruka).
Ja, de här står också i stor kruka, numera på altanen. De jag hade sått själv har rådjuren kalasat på i omgångar. De hann för all del norpa även från den här krukan innan den fick sin altanplats.
Jag tycker att det är rätt mysigt när de besöker trädgården på vintern, men övriga årstider får de gärna hålla sig i skogen.
Skicka en kommentar