Femte maj. Det är datumet som min favorithäst, connemaraponnyn Foggy, hade födelsedag. Han var född 1974 och kom att bli den första i raden av hästar som jag tyckte väldigt mycket om.
Samma datum, 51 år efter att han föddes kommer jag att tänka på detta. Apropå ingenting, just som jag har druckit ett glas vatten med två Treo och lyssnar när yngste sonen gör läxan med sin pappa.
Äldste sonen har begett sig till kulturskolan. Lite senare får vi se honom som reporter på teaterföreställning. Iklädd lånad kavaj, förra årets skolavslutningsskjorta och sin gammelmorfars hatt.
Föreställningen lockade till många skratt. Längst fram satt lillebror och skrattade kanske mest av alla. Det här var en föreställning helt i hans humor :)
Sjätte maj, nej, det datumet relaterar jag inte till någonting. Efter arbetsdagen följer trummor för ett barn och på kvällen är det teambuildande aktiviteter på fotbollen. Jag klättrar uppför en vägg på hinderbanan och känner mig lite cool. Tills mitt barn vänder sig till lagkamraterna och konstaterar att ”nu kommer mamma att vara yr resten av kvällen”. Jag låtsades njuta lite av utsikten innan jag tog mig ner. ”Whow, Karin överlevde!” utropade ett av kidsen. Jag är helt säker på att han lät lite imponerad… Lite… Alltså helt säker…
Sen var jag förstås yr och osocial, men det är ju som det är. Några föräldrar grillade korv för glatta livet och det dracks kaffe och pratades (föräldrarna) och efter lekar och korv och hinderbana spelade grabbarna fotboll.
Halv åtta var vi hemma. Åtta hade jag och storebror krupit ner i sängen. Absolut mysigaste sortens avslutning på dagen ❤️
Tills telefonen plingade runt kvart över nio. Med morgondagens laguppställningar till första matcherna i serien.
Klev upp. Namnmärkte 22 påsar. Fördelade shorts och matchtröjor.
NU är det natt för trötta mammor/fröknar/fotbollsmorsor. Och nej, idag har jag inte tagit en enda bild.
Det här maj-racet, som sträcker sig in i juni, det känns som om det är igång nu.
6 kommentarer:
Heja er/dig! Det är tur att man är i en annan ålder än sjuttioett år när man har barn! Looog väldigt mycket åt sonens kommentar om mamman som nog skulle bli yr senare på kvällen ,-). (Ja, inte åt att du blir yr, utan det stillsamma konstaterandet).
Duktig kille! Och så bra med Kulturskolan, de får sån vana att tala och uppträda som de har nytta av i alla sammanhang. Ser att han redan uppträder elegant och säkert, och ni har bråda dagar att hänga med i allt, tur man orkar så mycket som ung.
Elisabet; Ja, men visst var det ett rätt skönt konstaterande. Han tyckte varken att det var pinsamt eller läskigt, det är liksom bara så hon är, den där mamman.
Monica; Ja, Kulturskolan är verkligen bra! Och trots att vi bor på en förhållandevis liten ort har de ett brett utbud.
Så länge sen jag var här. Så stora dina barn har blivit. Härligt med kulturskolan. Skönt att se att inte allt handlar om mobiltelefonen.
Ha en fin kväll vidare nu.
Kram Synnöve.
Synnöve; Så roligt att du tittade förbi! Ja, de är verkligen inga små knoddar längre. Fyller nio och elva i sommar…
Nä, mobilerna sitter de verkligen inte med särskilt ofta. De används mest när det ska lyssnas på musik.
Skicka en kommentar