Jag vårpåtar i trädgården varendaste dag nu. Ser framför mig hur jag vill att det ska bli, viss om att planerandet och drömmandet så här på våren är minst halva glädjen.
Och jag tänker på farmor. På magnolian, alla tulpaner, rabatterna, rosorna, den stora kastanjen och det svallande blåregnet. Grustrottoaren utanför som rensades och krattades så noga.
Är det från farmor jag har fått intresset för trädgård? Kanske.
Bland gamla bilder ser jag att det fanns någon med trädgårdsintresse före henne. Farmors mor, Alma. Hon föddes 1892 och finns det någon jag önskar att jag fått träffa, så är det henne.
Jag har hört så mycket. Om reaktionen när hennes ogifta tonårsdotter blev gravid, om barnabestraffningarna med rottingen, om reglerna i hemmet och om hur hon med mycket små medel klarade av att mätta alla munnar.
På bilderna ser jag en oftast allvarlig kvinna, med samma omisskännliga drag som min farmor och hennes syskon hade, men inte alls lik min far.
Det är inte det som får mig att häpna. Jag har sett bilderna av henne förr.
Det som däremot får mig att dra efter andan är bilderna av trädgården. Jag har fått berättat för mig att hon var noga med sin trädgård, men jag har aldrig uppfattat att där var vackert som i en stadspark.
Varje morgon klockan halv sex gick hon ut och rensade ogräs i en halvtimme, berättar min pappa. På bilderna kan jag inte se ett enda strå på fel plats.
Nej, jag har varken kunskap, vilja eller ork att försöka återskapa Almas vackra trädgård. Men jag hade gärna gått där en sväng. Och jag hade så innerligt gärna slagit mig ner och lyssnat på allt hon haft att berätta.
Vad hade hon berättat?
4 kommentarer:
Oj, vilken fin trädgård din farmor hade. Visst är det synd att så mycket kunskap försvinner när någon dör.
Anette; Både farmor och hennes syster hade fina trädgårdar, men de här bilderna är från hennes mors trädgård.
Jag tror alldeles säkert att hennes kunskap fördes vidare till döttrarna, men sedan handlar det ju om intresse, prioriteringar och förutsättningar. Jag är väldigt glad över de här bilderna!
Men vilken trädgård! Vilka dahlior!! Var bodde denna kvinna med så gröna fingrar?
Elisabet; Ja, visst är den otrolig! Hon bodde i Limhamn.
Skicka en kommentar