Feber, begravning och korvgrillning i trädgården

 Vi startade veckan med vabb. Ärligt talat är det rätt mysigt. Nu vill jag ju såklart helst att mina barn är friska, men lite halvhemligt njuter jag ändå av att fixa runt hemma, högläsa länge länge, truga med nyponsoppa och vetekakor och läsa ännu mer. Den här gången vabbade jag och maken varannan dag och det blev ett rätt bra upplägg.

Så fort barnet blivit lite piggare är det förstås skola som gäller. Vi är helt eniga om att det är bra att få in det redan i tidig ålder. Att skolan är viktig. Så den feberfria hemmadagen ägnas åt att ta ikapp och göra det som klassen arbetat med när barnet varit borta.

På fredagen arbetade vi åter båda två. Full fart som vanligt. Under min sista lektion kilade jag in på toaletten och bytte om och halv ett överlät jag klassen till fritidspersonal och åkte tillsammans med maken norrut.

Svartklädda, han med en vit slips. Nu togs ett sista farväl av hans ena storasyster. Min svägerska. I minneslunden kommer barnen att ha både sin farmor och sin faster.

Efteråt åkte vi hem till makens andra syster och hennes man. Det bjöds på smörgåstårta och jag, som är så besvärlig med maten, fick en alldeles egen bit som hon fixat samma morgon. Faktiskt tror jag att det var den godaste smörgåstårta jag någonsin ätit.

Som vanligt vid begravningar konstaterar man att det är trevligt att träffas, men att det är synd att det ska vara under sådana omständigheter.

En riktigt fin dag var det i alla fall och när vi åkte hemåt strax efter fyra var det fortfarande ljust.

Den natten sov jag tretton timmar(!) och vaknade med förfärlig huvudvärk. Ett barn hostade och det andra kunde inte andas ordentligt. Vi skulle ha träffat vänner i skogen, men det var absolut inte aktuellt. Klockan hann passera lunch innan vi började få någon form av ordning på dagen. Men vädret var strålande och vi stillade besvikelsen över den missade skogsutflykten med korvgrillning i trädgården istället.

I trädgården, den första dagen i februari, lyser vintergäckens knoppar klart gula.

 Livet och alla dess kontraster 🖤