Litet bakslag

Äsch, flytt, pulkabacke och förkyld unge. Klart att min kropp inte pallade det. Jag har känt mig som en riktig sjukling. Retligt nog visade febertermometern på 37,2 så det var inte alls lika synd om mig som jag tyckte.

 Turligt nog börjar vi inte jobba förrän i morgon. Ännu mer turligt nog har maken och jag samma arbetsplats och han börjar således inte heller förrän imorgon. Därför har jag kunnat ägna dagen åt att ynkligt hasa runt i ullsockorna, alltmedan maken har skottat (minst två ton snö säger han) och storhandlat.

Barnen tog tillvara på förmiddagens kramsnö.

Men röda katten och jag har inte gjort många knop.

Jag klagar sällan på vädret, det är liksom som det är, men FY vad onödigt det känns med eftermiddagens regnande och blåsande! Det härliga vintervädret kunde väl ändå fått hålla i sig lite till!

I morgon är det onsdag. Årets första arbetsdag.