Stockholm tur och retur

Det här var dagarna när vi skulle slå två flugor i en smäll. Maken skulle få vara hemma och ha huset alldeles för sig själv. Två långa sovmorgnar, tid att göra vad han ville utan att passa någon tid eller ha någon som störde.

Och jag och barnen skulle besöka huvudstaden. Gå på museer och äta hotellfrukostar.

Vi åkte ett tåg av årsmodell jag inte trodde gick på järnvägarna längre.

Det var fullsatt och ett ungt par kämpade på med ett väldigt övertrött litet barn. Själv hade jag en väldigt behaglig tågresa.

 I huvudstaden hade jag sista-minuten-bokat ett centralt hotell som mer än väl motsvarade förväntningarna. Ett Scandic -vi har alltid varit nöjda med hotellen i den kedjan. 

Vi hann med en sväng till Naturhistoriska inklusive Cosmonova och en kvällspromenad till Hötorget. 

Och jag skulle gärna skriva hur trevligt och mysigt det var, men en ihärdig huvudvärk som senare övergick till migrän förtog liksom det hela.

Kvällen, som skulle vara mysig på hotellrummet, blev en kväll när jag pendlade mellan sängen och toaletten, kallsvettig med sprängande huvudvärk och våldsamt illamående, alltmedan barnen blev osams om precis allt.

Jag hade gjort nästan vad som helst för att vara hemma och kände mig som en absolut urusel mamma.

Ett väldigt fräscht badrum dock. Jag har absolut legat på sämre ställen.

Efter ett samtal med maken bestämde vi att två nätter fick bli en. 

Så blev det morgon och jag var precis så darrig och snurrig och slut på som man kan förvänta sig efter en natt på badrumsgolvet.

Men vi fick till det här med hotellfrukost och mina telningar försåg sig med allt från skinkmackor till pannkakor med nutella och vispgrädde. Var får allt plats?!?

Sedan levde de livets liv (satt i varsin fönstersmyg och spelade på mobilen) medan jag vilade upp mig för dagens prövningar äventyr. 

Ett besök på Paradox blev det. Kul ställe, precis i vår smak. Och välbesökt -det var kö till det mesta, men otroligt hjälpsam personal.

Jag råkade göra ett av mina barn till jätte.

Och i mina idoga försök att göra honom normalstor krympte han för mycket.

Jag lyckades lösa det, men avslutade besöket med att tappa bort båda två.

Puh!

Eller… var de borta? ;)

Runt tre tog vi tåget hem. Ett lika gammalt som på ditresan och den här gången satt vi i kupé. 

”Kasta ej ut föremål som kan vålla brand eller annan skada” stod det på skylten i fönstret.

Det kändes… genuint.

Maken hämtade oss på stationen.

Om det är skönt att vara hemma? Ja! Väldigt väldigt skönt.