”Be buspappan befrakta barrträd. Barnen bistår bärhjälp. Bestäm bästa barrträdet bråkfritt, bröder!”
Så började dagens nissebrev… Och ingen kan anklaga dem för att inte ha tagit uppdraget på allvar.
”Nej, men kolla, den saknar ju grenar här på mitten!”
”Absolut inte, den är alldeles för gles.”
”Nej, men ser ni inte att den har jättekorta grenar?!”
”Åhh, det finns ju ingen perfekt gran här!”
Till sist blev det nästan mörkt och en gran fick duga. Den var visst för smal och hade för korta grenar, men både jag och pappan hade övertygande argument som att vi kommer att få plats att dansa runt den.
I smyg är jag rätt nöjd över den här aningen besvärliga granritualen som vi ägnar oss åt varje år. Den ska innehålla lite muttrande och en smula oenighet.
Nu står den i en hink på altanen. Först dagen före julafton kläs den i kulor, glitter och allsköns hempysslade figurer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar