En lördagsmorgon kan man koka en termos varm choklad och packa frukostmackorna i ryggsäck. Sedan kan man åka till närbelägen skog, där skägglav hänger på träden och mossor och lavar ligger som en mjuk matta under tunt snötäcke.
Man kan äta frukost på en sten och reflektera över att det enda som hörs från fåglarna är en ensam hackspett.
Sedan har vi varit här runt advent nästan varje år. Jag har släpat overallklädd ettåring som tyckte att det var jobbigt att gå i riset och jag har stoppat och förmanat där stora stenblock blir till stup för små barn.
Nu är de åtta och tio år. De rör sig vant i skogen och leken är vild. Granar och klippavsatser blir till fort, pinnar är diverse vapen och fienden lurar överallt. De hoppar mellan höga stenar och kastar sig ner i mossan.
Jag skymtar dem medan jag försiktigt plockar upp några små frusna tussar fönsterlav som lossnat i framfarten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar