Det är onsdag kväll och jag befinner mig omsluten av mörker. Det är så mörkt att jag inte ens kan se handen framför mig.
Ovanför mig däremot välver sig en alldeles magisk stjärnhimmel. Sådär magisk som den bara kan bli när det inte finns några gatlampor som stör.
I vår lilla stuga lyser det från stearinljus och oljelampa. Det sprakar i kaminen och en behaglig värme slår emot mig när jag öppnar dörren.
Barnen ligger och sover nedkrupna i varsin sovsäck. Lillebror högläste, tidigare ikväll, ett kapitel i LasseMaja för oss allihop och därefter högläste jag tre kapitel i boken Edward Tulanes fantastiska resa.
En natt på läslovet tillbringar vi varje år där i stugan.
Jag älskar det!
5 kommentarer:
Låter helt ljuvligt!
Elisabet; Ja det var underbart!
Bilden! Underbar!
Får jag ge den 12 av 10 poäng…?
Turtlan; Haha, ja tack, det låter som en bra poängsättning ;) Jag blev så glad när mobilkameran (av absolut inte senaste modell) fixade att få med både stugfönstret och stjärnorna!
Ja de är fantastiska de där telefonerna. I sensomras när vi fotade norrsken så gångade mobilen det men inte M:s ”finessiga” systemkamera.
Skicka en kommentar