”Den här lilla pricken är det som kan bli en bebis” sa de och pekade på ultraljudsmonitorn.
Vi kallade den ”Pricken”. Och Pricken bestämde sig för att stanna.
Det är tio år och nio månader sedan.
Och därför har vi haft tioårskalas i dagarna två.
Alltså, tio år!
Igår firades det på Jump Yard med kompisarna.
Cissikatten flydde förskrämt från sängen när vi kom, men vågade sig så småningom tillbaka in i rummet och satte sig surt på en kartong. Cissikatten tycker att det är hennes och storebrors rum. Och det är förresten bara storebror hon tycker om.
Men… storebror ville absolut ha marsipantårta. Och när man fyller år får man önska!
Himmel, tio ljus!
Efteråt följde lillebror med mormorn och morfarn hem. Vi andra åkte till en sushirestaurang i närbelägen stad -helt enligt storebrors önskemål.
Tänk att jag är mamma till en tioåring!
2 kommentarer:
Oj, vad tiden går! Tio år. Om åtta år har han körkort!
Elisabet; Ja det är helt galet! Jag tycker ju å ena sidan att det är jättehärligt att barnen blir större och mer självständiga. Och å andra sidan känns det både sorgligt och vemodigt när jag inser att vi alltmer går in i en tid när mamma inte är bäst i världen, att göra saker med familjen inte har högsta prioritet och en klistermärksbok inte är bästa presenten att ha som back-up att överraska med under en lång bilresa…
Skicka en kommentar