Resdag sex. Den allra sista dagen.
Alltså, vi är ju förskräckligt hemkära och såg nu allihop fram emot att åka hem. Barnen längtade efter katterna och legot, maken såg fram emot att sova i sin egen säng och jag såg fram emot att komma hem till katter, trädgård och fiskar.
Vi körde genom skog, skog och skog.
Pssserade Vansbro där det tydligen var dags för simmet.
Tog lunchpaus vid en tjärn.
Och avslutade sedan hela resan med ett stopp på café i Nora. Planen var egentligen Noraglass på strandcaféet, men det spöregnade, så vi valde ett café där man kan sitta inne.
Nästa stopp var… hemma ❤️
Huset stod kvar och katterna var glada att se oss. Vi har ju haft barnbarnet och hans mamma boende här så det har inte gått någon nöd på dem.
Nu går tvättmaskinen för fullt. Omdömen är skrivna på de stugor vi hyrt (alla har varit helt enligt beskrivning) och jag har hunnit gå en snigelrunda i regnet (maasssor av sniglar och snäckor).
Dag sex av sex.
2 kommentarer:
Vilken härlig resa! Ibland kan jag sakna de där semesterresorna när barnen var små och lekte med varandra och tyckte att allt var roligt. De åren försvann fort … När försvann lusten att campa? Jag som älskade att sova i tält …
Bloggblad; Jag tycker verkligen inte om att sova i tält!
Mina föräldrar reser ju fortfarande runt med husbil och är borta många veckor i streck. Vi konstaterade att fem, sex dagar var lagom för oss ;)
Men det är absolut tacksamt, det att barnen ännu är med på det mesta.
Skicka en kommentar