En måndagskväll kan man, efter regn, stolpa ut i trädgården i för stor jacka och gråa mjukisbyxor som tappat passformen för länge sedan. Man kan vara beväpnad med snigelgift i ena handen och trädgårdsspaden i den andra och man kan stå med rumpan upp och hacka mördisar för brinnande livet, alltmedan hornen växer sig allt större i pannan.
Vi har massor av mördisar i år. Och mygg. Och en hel del snäckor och pantrar också för den delen.
Och så kan man höra någon säga att ”jasså, du håller också på ikväll. 182 stycken har jag precis tagit”.
Man kan då räta på ryggen och stryka det oborstade håret från ansiktet och börja prata. Ganska snart om hästar. Jag kände mig en smula ringrostig, för hästprat på nivå, det var det sannerligen länge sedan jag ägnade mig åt. Vi pratade om gamla dressyrryttare, ridlärarutbildningar, Stömsholmslärare, krav på Strömsholmshästar och mycket mer. Och i förbifarten nämnde hon en bok som hon skrivit.
Jag googlade förstås när jag kom in. Och upptäckte att den här trevliga kvinnan varit mental tränare åt elitryttare, gästat bland annat Lisen Bratts podd och definitivt rört sig inom ridsporteliten.
Det var sannerligen otippat. En myggig måndagskväll i trädgården.
Men väldigt roligt!
3 kommentarer:
Oväntade möten och pratstunder kan vara alldeles underbara!
Välkommen i snigelmördar-gänget! Pv är ordförande, tror jag. I alla fall är han rent av besatt av att plocka dem och skicka till vidare till evigheten.
Elisabet; Det är extremt mycket i år. Ibland är jag redo att ge upp jakten, men så påminner jag mig om de där 400 avkommorna som varje mördarsnigel kan få…
Skicka en kommentar