Efter sista lektionen for jag till tandhygienisten som skulle ta bort lite tandsten. Faktiskt tycker jag att det är värre än att laga hål!
Väntrummet är fruktansvärt tråkigt. Liksom precis mitt i en korridor där folk passerar på båda sidor.
Efter tandläkaren for jag tillbaka till jobb för apt. Prat om tjänster och budget och arbetsmiljö och rapporter…
Sedan for vi hem. Eller vi och vi. Maken var inte säker på om jag skulle med och dessutom stressad över att hinna hämta lillebror innan fritids stängde… så när jag kom ut på parkeringen var bilen borta..
Tur att jag har snälla kollegor som skjutsar hem mig ;) (han hade såklart tänkt komma tillbaka och hämta mig efter att ha hämtat lillebror)
Väl hemma hittade vi storebror och hans kompis i garaget. De höll på att snickra en hylla(?). Kreativt ändå.
Sedan var det kvällen och vi var alla förskräckligt trötta. Kombinationen jättetrötta barn och jättetrötta föräldrar är tämligen dålig, men tillslut var i alla fall de viktigaste bestyren gjorda.
Nu sover barnen och den här mamman har sååå tunga ögonlock och tänker absolut inte gå ut och vattna ikväll. Någon måtta får det vara!
3 kommentarer:
Instämmer helt och fullt vad beträffar besök hos tandhygienisten! Jag AVSKYR det. Det är som att tugga på folie och jag ligger på helspänn och är nästan kallsvettig under tiden.
Jag bara suckar när jag läser om ditt hektiska liv - minns med fasa alla maj och december. Avslutningar, uppvisningar, utflykter, konserter, luciatåg ... men i maj behövdes i alla fall inte vinterkläder och kängor.
Jag njuter extra mycket nu när jag slipper och bara kan sitta och njuta av försommaren - lite plantering och såjobb, men jag gör det i min takt.
Ändå... det var ju LIVET när allt detta pågick. Jag trodde inte att det skulle gå så fort till att barnen blev vuxna och flyttade hemifrån.
Elisabet; Hon började med att säga att det inte var mycket tandsten, men alldeles uppenbart behövde det ändå gröpas runt med den där sylvassa kroken under tandköttet på varenda tand. Jag försökte tänka att det var bra att hon var noga, men kände mig g ändå inte helt övertygad ;)
Bloggblad; Det blev lite mycket nu under några veckor, men min kropp är ju snabb att säga ifrån när den inte orkar så jag gör det mesta med inställningen ”det blir som det blir”. Och mest av allt är jag så innerligt tacksam över att få vara med om det här!
Trädgården har jag verkligen tagit lite i taget i år. Först ikväll sådde jag solrosorna.
Skicka en kommentar