I söndags fick jag frågan från en före detta arbetskamrat om våra tvåor kanske ville träffa kycklingar. Hon hade nämligen några som var en vecka gamla och skulle ändå förbi vår skola på ett möte.
Självklart svarade jag JA!
Och idag kom fyra små kycklingar på besök. Det var, förstås, sååå uppskattat!
6 kommentarer:
Jag är 61 och har aldrig sett en livs levande kyckling... :-(
Rexxie; Det var lite så vi resonerade. Att de flesta människor inte ens har sett våra vanligaste bondgårdsdjur annat än på bild.
Vi köper ibland ägg på en gård i närheten och har man tur kan man både få mata hönor och hålla kycklingar :)
Vilken lycka!
När vår första var liten, kom det en ”äggkille” och sålde ägg i trappuppgången med jämna mellanrum. Han var så gullig och charmade oss unga mammor … Han lät oss komma och titta på kycklingar och hålla och klappa. Kanske jag var mest road - jag tror inte att dottern minns det alls.
Bloggblad; Haha, ja ungefär så är det varje gång jag har träffat djur med mina egna barn. De har absolut tyckt om det… en stund. Men eleverna var verkligen jätteintresserade. Säkert bidrog det att vi var i klassrummet och att det inte var något annat spännande som också lockade.
Så bra för barnen! Jag tror verkligen på sånt, på samma sätt som jag skkulle önska att danns boende för äldre med hund eller katt som bor där.
Skicka en kommentar