Här kommer ett blogginlägg alldeles fullt av bilder.
På sätt och vis började påskafton med ett besök mitt i natten. Påskharen var här och i år hade han lagt äggen i en väska. Klurigt nog var det kodlås på…
Fast om det här visste jag förstås iiingenting när jag vaknade av tassande steg och ivrigt viskande röster i trappen klockan halv sju på morgonen. Sixtenkatten låg nära och tyckte att det var på tok för tidigt.
Väskan hittades snabbt och turligt nog kunde de tre klippska barnen lista ut var de skulle hitta siffrorna.
De hittade bl.a. en siffra på kattvinden…
…i äppelträdets topp…
…och en på ett stentroll under granen.
Till slut behövde allt räknas ut för att få fram den fyrsiffriga koden. Påskharen hade gjort det alldeles för lätt för det tog bara ett par sekunder att räkna ihop.
Tadaa, väskan öppen och kan man tänka sig, där i fanns ett påskägg till varje barn. Tur att påskharen visste att här var en kompis på besök.
Lite senare ägnade vi oss åt äggmålning.
Fast det var först efter att alla hade sagt nej så många gånger att jag gett upp och börjat måla naglarna istället.
Våra påskaftnar är verkligen inte av det avancerade slaget. Till lunch blev det burksoppa från ”krisen-eller-kriget-maten”. Vi har en del där som håller på att gå ut i datum.
En trappa upp pågår påskbrevsmålande för fullt.
Jag virkar och dricker mjölk med kaffe.
Lite senare vinkade jag adjö till de här två gubbarna. En påskgubbe ska tydligen se lite bister ut och vara väldigt artig…
Sixtenkatten fick bråttom att följa med när han såg att de gick.
En stund senare hade fyra kompisar hämtats upp och ytterligare två skulle ansluta. Det var inget dåligt gäng som vandrade runt!
Det här gänget hade påskbrev, men vi reflekterade över att flera av barnen som plingade på vår dörr under eftermiddagen inte hade någon form av påskteckningar alls med sig.
Runt fyra knatade vi några gator ner till nästangrannen och efter någon timme anslöt även barnen. Nedvarvning med äggmålning…
Innan det blev påskbord.
Ja och sedan var det visst bara katten som fastnade på bild under kvällen.
Några kvällsmänniskor är vi sannerligen inte någon av oss. Vi kom hem strax före nio och var sååå trötta.
Alldeles underbart skönt att tvätta bort allt smink (maken och jag var förstås också utklädda) och krypa ner med virkningen i sängen.
Påskafton 2024.
Och det här med att ställa fram klockan, det väntar vi med tills under dagen i morgon. Sådan tur att även måndagen är ledig!
2 kommentarer:
Tack och lov för flera av den kvällströtta sorten! Vi åkte till Harplinge halv två och kom hem halv nio och jag däckade nio! (men vaknade tio ...)
Elisabet; Ja, jag är helt hopplös på kvällarna! Och har nog faktiskt alltid varit. Det är inte alltid helt socialt accepterat, men sån är jag 😊
Skicka en kommentar